Så var man 35 år fyllda!

Trettio år kvar till pensionering. Närmre 70 än den dag jag föddes. Men konstigt nog så pratar jag mer bajs och kiss nu än vad jag har gjort på många herrans år. Antar att allting går i cykler? Jag jobbar mindre och sover mindre. Fast jag skrattar mer! Det kan å andra sidan bero på att sömnbristen gör att man skrattar åt det mesta? Sitter på jobbet på dagarna och längtar hem till sonens skratt och stora leenden när han ligger under babygymet, eller hans lugna snusande när han ligger med ansiktet tryckt i min armhåla medan jag sitter och tittar på allsköns skit på TV. Han är 2 månader gammal idag och livet är totalt annorlunda.

Bättre.

En av fördelarna av att ha en liten bäbis hemma är att flickvännens kommentar; "här kommer kräket", inte nödvändigtvis behöver handla om dig.

Helsingfors över dagen. It's good to be me!

Nappsoppa