Fredagen den 14:e
Vi är tretton personer från jobbet som åker. Om man hade varit vidskeplig så hade man kunnat se det som ett ont omen. Jag är inte vidskeplig och kommer bra överens med dem alla så jag tyckte mest det var skoj. Flygresa. Inte mycket att nämna med den förutom de norska pensionärerna som är alldeles för pigga för sin ålder. Speciellt en tant som stup i kvarten skriker på gäll norska: Jäjj kan iche sove! Nä, inte resten av kabinen heller. Kärring. Lyckas till slut att somna men vaknar efter någon timma av att någonting känns fel. Jag sitter i mittraden på det yttersta sätet precis vid ena gången. Slår upp ögonen och finner mig själv stirra rakt in i en stor norsk pensionärshäck. En pensionärerna har bestämt sig för att gången precis bredvid min plats är den perfekta platsen att utöva gymnastiska övningar på. Jag virar den röda SAS-filten några varv runt huvudet, höjer musiken i MP3-spelaren och försöker tänka glada tankar.
Kommer fram till ett varmt och fuktigt Beijing strax efter tre på morgonen. Tar oss ganska så smidigt genom en sömndrucken flygplats och hoppar in i den förbeställda bussen till hotellet för att sova några timmar.
Lördagen den 15:e
Tidig start med upphämtning i buss av vår hyrda chaufför och vår tolk. Besök hos arbetskamraten som har tjänsledigt och bor i Beijing sedan två år tillbaks. Sedan färd ut till det hus vi ritat åt det stora svenska företaget. Det är fint. På avstånd. Precisionsarbete verkar inte ha varit de kinesiska arbetarnas specialitet.
Efter en fantastisk måltid med 8 olika rätter och öl för det facibla priset av 28 kronor per person bär färden vidare mot bergen norr om Beijing för vår bostad för natten. Vi kör mot Commune by the Great Wall. Commune är ett område mitt ute bland bergen i skuggan av den gamla muren där 11 asiatiska arkitekter har fått rita var sitt hus som sedan hyrs ut. Första etappen består av 11 villor som sedan har fått tre kopior var som alla ligger utspridda bland bergen. Man skulle kunna kalla det för en väldigt lyxig stugby. Vi bor i det absolut vackraste av dem alla: Bamboo Wall av den japanske arkitekten Kengo Kuma. Och eftersom det är ett av de 11 originalhusen ingår det en butler i hyran! Hela stället är otroligt vackert och smått absurdt. Vill man bli transporterad mellan husen är det bara att ringa receptionen, eller be butlern göra det, så kommer de med en stor svart BMW X5 med mörklagda rutor och kör dig dit du vill. Living the good life! Vi åker ner till restaurangen där vi unnar oss färgglada drinkar och pekinganka. Maten är fantastisk! Utanför fönstret tonar den gamla muren sakta bort i den disiga solnedgången. Väl hemma i Bambuhuset igen blir vi serverade te av vår butler. Vi placerar oss sedan ute i tehuset där vi njuter av tystnaden och dricker whisky ur stora glas. Jag skulle nog kunna vänja mig vid det här livet!
