Nappsoppa

Vi är uppe i 29 dagar idag, och det är förvånansvärt hur någon som är så liten och inte kan prata ändå kan styra hela ens liv så totalt! Dagens projekt är att försöka städa. Mjölkfläckarna på golvet börjar få ett eget liv. Om vi har tur kanske vi hinner halva lägenheten...

Living the sweet life!

Live från Slottskogen!

En studie i skrik

Vi har en osedvanligt snäll och tyst bäbis*, men emellanåt så låter det lite om honom. Har nu efter precis tre veckor lyckats urskilja och tolka fyra sorters skrik. Har svårt att beskriva dem fonetiskt här, men dess betydelser är som följer:

• Jag är hungrig!
• Jag måste bajsa!
• Byt min blöja!
• Jag är trött!

För att röra till det lite så låter de tre första skriken precis likadant.

* Ta i trä!

Det där om att börja från noll

Man tycker ju att nio månader är en lång tid. Att man borde hinna förbereda sig och så. Och visst har jag hunnit läsa en del - om än inte alla de c:a 17 kg böcker som Linda har lagt på mitt nattygsbord. Men sedan så dyker lilla Sprattel upp och man blir helt handfallen: Skall man ta med honom hem nu?! Hur gör man? Andas han? Lät han inte lite konstigt? Går han sönder om man håller honom lite fel? Skall han verkligen bajsa sååå mycket?


Första blöjbytet. Lägg märke till den oerfarna och nerböjda ställningen. Den ses vanligen hos nybörjarbytare, men brukar snabbt försvinna efter de första bajs- eller kissfontänerna.

Att torka upp bäbisfontänbajs från tvättmaskinen och halva badrummet är uppbyggligt för själen och ger en varm och fin hudton.
Eller hur? Snälla!

Välkommen Otis!

Trötta och lyckliga har vi nu världens vackraste lilla pojk! Han kom till världen fredagen den 31 juli, kl 14.33. 49cm och 3.4kg. Vi mår bra alla tre!

Only in Japan...

Bisarrt är det minsta man kan säga! Kortfilm finns att se här.

Veckans craving:

Annars inget nytt på horisonten.

...

1+1=2, eller hur var det nu?

Jaha, då var det det där med hur man räknar graviditeter då. Uppenbarligen hade jag lite fel. Idag är vi alltså i 40 fullgångna veckor + 2 dagar. Inte igår. Full graviditet är tydligen 39+6, vilket var i fredags. Rörigt alltså!

Oavsett hur man räknar så har det inte kommit någon unge än.
Väntar, väntar, väntar...

40 + 2 snart avklarad. Ännu ingen Sprattel.
To be continued...

Kaffe är bra för både kropp och själ!

För att bäbisen skall trivas med att höra kaffekvarnens höga ljud i köket har jag under en tid slugt försöka sammankoppla detta ljud med bra känslor. Sålunda har jag på sistone, varje gång kvarnen går, kramat och gosat med Linda. Jag tror dock att hon har kommit mig på spåren - hon vägrar nu nämligen helt att kramas samtidigt som kvarnen går.

Funderar nu på vad mitt nästa drag skall vara: Choklad - kanske strax innan så att sockret precis hinner ner till magen? Fotmassage? Tips mottages gärna!

Hur man effektivt väcker grannskapet en tidig förmiddag...

Det var totalt fyra terrorister, men jag lyckades dessvärre bara få med tre av dem på samma bild.

Dagen D. 40 veckor + 0.
Kom igen nu Sprattel, vi vill ju träffa dig!

Jag har en fantastisk fästmö! Hon förstod direkt vad jag menade när jag frågade om hon var en vikare eller en skrynklare.

Årets bästa video!

Tack till Kevin för tipset!

Velour, stönande kvinnor och en rak höger.

Psykoprofylax. Smaka på ordet! Psyyyko-pro-fyyy-lax! Visst låter det lite som ett läkemedel? Syster kan jag få lite psykoprofylax mot min gikt? Det är inte något läkemedel, fast det vet du säkert redan.

Nåja, vi går lite bakåt i tiden. Det är en söndag i maj och jag och Linda har infunnit oss på en kurs i psykoprofylax ute i Mölndal. Tio förväntansfulla par sitter i en stor ring. Mamma-linnen från H&M upprepar sig runt ringen. Konstigt att det skall finnas så få och tråkiga mammakläder? In kommer kursledaren - tagen rakt från sjuttiotalet! Vida, löst sittande byxor. Linne och bara fötter. Det luktar velour. Alla ler lite nyfiket runt ringen. Sedan sätter hon igång att ljudligt visa hur det kan låta och se ut vid en förlossning. Hon ömsom står, sitter och halvligger; stönar, skriker och oj:ar sig. De blivande papporna tittar lite i mjugg på varandra och försöker hålla sig för skratt. Det går sådär. De blivande mammorna är alla, med något undantag, allvarliga och intresserade.

Sedan skall det övas! Männen skall börja med att nypa sin kvinna i benet medan hon övar andningsteknik för att klara av smärtan. Jag tar ett stadigt tag i Lindas lår och nyper till. Ajjj!!! En rak höger flyger blixtsnabbt fram och träffar mig hårt på armen. Hela världen svartnar något och jag går snabbt in i djupandning för att klara av smärtan. Det var väl inte såhär det skulle gå till?

Kursen fortskrider och fördjupas. Det skrivs på tavlan och övas olika tekniker. Och någonstans på vägen så börjar jag inse att det kanske inte är så illa det här ändå. Jag har hittat en verktygslåda med saker som jag kan göra för att underlätta en förlossning. Jag behöver inte vara en anonym, likblek pappa som står oroligt i bakgrunden och tittar på. Jag kan vara aktivt delaktig.

Såvida jag inte svimmar.

Kvällspromenaden

Tar en kvällstur runt Slottskogen. Full promenadhastighet och musik i mobilens lurar. Hoppar snabbt upp över en trottoarkant, och plötsligt känns det som om något som blir fel. Förväntar mig att Popsicles Hey Princess skall hacka till sådär som det gjorde när man knallade runt med en Walkman i näven. Det gör den inte, utan den fortsätter glatt att spela i samma takt och ton. Kommer på mig själv med att nästan sakna de där små felen; avbrotten och svajet. Fast å andra sidan så skulle jag väl behöva gå runt med en 50-60 olika kassettband i en ryggsäck för att en Walkman överhuvudtaget skulle kunna konkurrera med den lilla, fina mobilen.*

Kassettband och Popsicle?! Herregud - jag har fastnat i tidiga nittiotalet!

* Fast kasssettbandaren hade trots allt inte kunnat logga att jag gick 2.77km med en snitthastighet på 6.9km/h!

Live-blogg från mobilen!

Är strandad i regnet på Nordhemsgatan och vet inte hur jag skall ta mig härifrån. Hjälp!

Eftersom en snustorr sommarbloggtorka råder...

... så lämnar jag en liten sommarkluring att lösa tills nästa vettiga inlägg kommer. Ifall någon undrar så vet jag inte svaret, men om någon vet så får ni gärna förklara för mig:

70- och 80-talets iPod! 100% ren nostalgi!

Vackert, eller hur?
Mer av samma vara finns här!

New York Police Department vet verkligen hur man håller sig i framkanten av dagens teknikintensiva samhälle! De har bland annat ett avancerat datoriserat övervakningssystem som kan identifiera människor genom att avläsa ansikten och ett annat som kan kontrollera bilars nummerplåtar. Nu storsatsar de och lägger en miljon dollar på... skrivmaskiner! Undrar hur de tänkte där?

Kanske något som svensk polis kan ta efter? Jaså? Gör de redan det?

Klara... färdiga... VILA!

Imorgon börjar den på riktigt. Semestern. Sju (7) veckor av ledighet*. Har endast planerat att ta det lugnt. Och att bli pappa då. Tycker det räcker ganska så bra.

* För att vara helt sanningsenlig så har jag bara fem veckors semester. Resten är pappadagar.

That's it!

Nu orkar jag inte jobba mer. I'm out of here!
Semester, here I come!!!

Gah!!! Får inte till layouten. Får vara såhär sålänge...

Edit: Såja! Nu börjar det arta sig!

I retrospektiv känns det faktiskt helt OK att ha skjutit upp semestern en vecka! Några timmar kvar nu. Får se om jag orkar härda ut hela dagen...

Man vet att det är sommar...

... när kvällstidningarna har sådana här rubriker:

Eller vänta nu - det har de ju resten av året också!

Kan inte någon kicka de klåpare som skriver åt kvällstidningarna? Är säker på att de kan få jobb någon annanstans*. Eller ännu bättre; om alla bara slutade köpa deras tidningar så att de kursar och vi slipper skiten!

Vilka är med mig?

* Typ tidningen En ding, ding värld, Hänt i Vecket eller någon annan tidning där de också hittar på en massa saker.

Park life

Om man frågar en höggravid kvinna på spårvagnshållplatsen om hon vill "röka en holk" ihop i parken så har man nog redan rökt alldeles för många holkar. Nej, det var inte jag som frågade. Jag håller inte på med sånt.

2 ½ dag kvar till semestern, and counting!

Bröst är bäst!

För er som eventuellt har lite långtråkigt i semestervärmen så kan jag varmt rekommendera en norsk informationsfilm kring amning, kallad Bryst er best*. Filmen är från 1994, men känns så uråldrig att den kunde varit gjord 1984. Att den sedan är på norska höjer den till en nivå av absurdum inte har setts sedan Twin Peaks sändes i början av 90-talet.

Barnmorskan sätter in VHS:en (!) i videospelaren och får sedan be om hjälp för att det inte dyker upp någon bild på TV:n. En rådig förälder to be sätter i scartsladden åt henne. Sedan börjar det. Inledningsscenen är klassisk: En norsk jente i lusekofte skidar ner för ett berg med en bäbis i ett knyte på magen. Hon stannar vid en fäbod för att amma.
Sedan går filmen vidare i allt vildare spiraler; Bröst jämförs med rosenknoppar - på riktigt** - och vi får av speakern reda på att det går bra att amma även om man skulle vara yrkesmusiker(!). Vi som är lite äldre i föräldragruppen har ytterst svårt för att hålla oss för skratt, medan de yngre verkar ta det på högsta allvar. Blir lite orolig över att de inte verkar ha någon endaste lite tillstymmelse till ironi i kroppen. Men det kan kanske bero på att de inte förstår någon norska?

Jag ger filmen 4 nappar i betyg. Den är nästan lika underhållande som den virkade livmodern barnmorskan langade fram på det andra föräldramötet!

* Comming to a Mödravårdscentral near you!
** Profilbild av ett bröst, och sedan för någon in en röd ros i bilden. Tacky!

Lätt thä mjusik spiik, säger Linda Skugge på Spotify.
Det var la kul!

En vanlig fredagskväll på Woodstock

Överdesignad skitapparat!

För att ytterligare försvåra för oss kollektivtrafikresenärer har Västtrafik bestämt sig för att införa nya biljettautomater på bussar och spårvagnar. Som formgivare har de anlitat någon världsfrånvänd hobbyingenjör som troligtvis aldrig har varit ute och rört sig bland folk i det verkliga livet. Han har fått helt fria händer - och troligtvis något roligt att röka också. Resultatet är i alla fall totalt obegripligt. Detta förstärks ytterligare av att man varken i närheten av hållplatserna eller biljettautomaterna någonstans kan läsa hur den fungerar. Så när jag och en kollega bestämde att vi skulle åka kollektivt till ett möte på annan plats i staden möttes vi av detta:

Hjälp! Hur betalar man för två personer med ett och samma kort? *



* Jag gick automatisk på plustecknet. En person extra. Det vad ju det enda som verkade logiskt. Det var tydligen fel. Puckoingenjören har nämligen en egen logik. Så nu har företaget fått betalt för en resa över taxegränsen - maxbelopp; eftersom man på sådana resor tydligen måste stämpla kortet även när man går av. Nästa gång funderar jag på att trycka på T istället. Det vet jag inte heller vad det betyder.

** Bilden har jag på alldeles eget initiativ snott från Syrrans Granne. Om de misstycker så får jag väl gå ut och fotografera en apparat själv. Drar mig dock lite för det eftersom jag inte vet hur man betalar för sig på spårvagnen - det kan så bli hemskans dyrt då!

Familjerätt? Generalfel.

I konungariket Sverige har vi en något underlig och mycket diskriminerande lag, där man som ogift man måste skriva på några papper där man intygar att man är far till barnet. Gifta män slipper detta utan antas automatiskt vara far till barn som sker under äktenskapet. Jag förstår grejen att man skall erkänna sitt faderskap - men inte varför gifta män slipper?! Som om giftemål vore en garanti? Löjligt, förödmjukande och otidsenligt!

Nåja. Eftersom vi vill slippa göra detta otyg med en liten nyfödd parvel i släptåg så bokade vi tid för att få det undanstökat innan. Anländer till Folkets hus där Familjerätten är inhyst i mörka och slitna kommunallokaler där alla dörrar är låsta. Någon har målat kommunaltrista sommarlandskap på de feta glasfibervävade pelarna. Vi blir inkallade på ett rum och presenteras för en hög med papper. Samtliga mina påskrifter skall bevittnas av två personer. In kommer en randig tröja med hängslen och rosa blus med jätterosett på. Jag antar att det är ett kommunalt sätt att piffa till det lite. Effekten är komisk. Hängslena och Jätterosetten har gjort detta en gisilljon gånger förut och är så uttråkade att lokalens plastblommor sloknar ytterligare litegrann. Mina kråkor fastnar snabbt på pappret och Hängslena och Jätterosetten sätter sina kommunalkråkor, som sedan länge har upphört att vara läsliga, bredvid. Papprena stämplas och - voilá! - jag är officiellt en pappa to be.

What the fuck is Woodstock?

Fredag och dags för årets sommarfest med jobbet. Temat är Woodstock och jag kör tematiskt med slitna jeans, flip-flops, sliten t-shirt, skägg och långhårig peruk. Det är en god groove i luften och stämningen är på topp. Det hemliga utflyktsmålet visar sig vara en bondgård på vischan, ute vid Kärna. God plockmat, grillning, drinkar, och sedan... en överraskning! Det blir live-band. Och inte vilket band som helst: Timo Räisänen! Hela ladan exploderar i en stor glädjescen. Peace, love, understanding och ren och skär rock'n'pop! Svetten rinner och jag är tvungen att ta av mig peruken. Det här måste vara den bästa firmafesten någonsin!!!

Saker man inte vill höra...

... när man har gått tidigare från en Morrissey-konsert för att hämta bilen åt sin gravida och för tillfället kryckgående flickvän: Jag var bara tvungen att stanna kvar lite. Det blev bara bättre och bättre! Det var visserligen bra innan, men nu på slutet var det fantastiskt!


Mmmm... tack älskling.

Saxat från min hotmail:

"Hej!
Jag undrar om det är försent att anmäla min hane i klass 16 ??
Han är stoppad så han ska inte ställas ut.
Har bokat dubbelbur så han tar ingen plats heller för någon annan.
Mvh
Annelie"




Stackars pojk!

Glad midsommar!

Ta det lugnt med sillen!

Long time - no see!

Dags för en kvick recap: Sedan vi sist hördes har jag rakat in vuxenpoäng som en utsvulten unge i en godisfabrik. Är nu lite äldre, mer ordnad och totalt supertråkig. Snart dags att börja planera för pensioneringen, typ. Har dock inte skaffat Volvo - än.

Var skall vi börja? Jag är sambo och bor i en fantastisk "ny" lägenhet med en minst lika fantastisk Linda. Är förlovad*. Och jag är en förväntansfull fader i blivande! Vad allt detta innebär för bloggens fortlevande kan jag bara spekulera i, men det finns en överhängande risk att den kommer att bli en snortråkig föräldrablogg. Ni vet en sådan där föräldern ifråga berättar om svindyra barnpryttlar, klagar över för lite sömn, ger blöjtips och utbyter föräldraförsäkringserfarenheter.

Som en start på det hela skall jag dock se om jag kan fixa till layouten litegrann. Kanske fixa fram en snajdig bild med bloggnamnet överst å så. Måste bara vänta in lite "insperätchen"** först. Tills dess får ni stå ut.

* Några skulle kanske hävda förlorad, men det är faktiskt inte alls illa. Jag stortrivs!
** Som min farfar brukade säga. Han var i sin ungdom en aspirerande konstnär. Problemet var att han bara väntade på sin insperätchen lite för länge. Typ hela livet...

Ähum...

... jag börjar känna mig lite sugen att börja blogga igen. Vad säger ni; är det dags?

This is the end, beautiful friend...

Allting har sin tid: de solbrända lekarna i sandlådan, de existensiella diskussioner på de inrökta kaféerna, de drängfulla festligheterna på sommarloven, kurandet framför en bok i höstmörkret. Allt har sin tid.

Och bloggandet. Det slutar här.



"It hurts to set you free
But you'll never follow me
(...)
This is The End..."

Trevlig sommar!

Planerar att ha en riktigt skön semester med många timmar i hängmattan, en tur till fjordar och kanske några carvingsvängar i lite sommarvarm snö i någon norsk skidbacke.

Lämnar lite pausunderhållning åt er så länge. Ha det gött! Vi hörs framöver.

Genialiskt!

Endast sex...

... dagar kvar till semestern, firmafest i kväll, och idag är det sista dagen Bill Gates jobbar på Microsoft. Han kommer framöver helt ägna sig åt välgörenhet i The Bill & Melinda Gates Foundation. Det sätter ju saker lite i perspektiv. The Björn & Linda Foundation? Tja, det låter inte så pjåkigt. Bäst att ladda med en ordentlig lunch innan kvällens partaj. Mycket grädde. Hjärnan är visst inställd på semester. Röriga tankar. Hur fasen är det tänkt att man skall kunna jobba precis innan en sådan lång ledighet?

Just det ja...

... glömde ju att nämna att vi träffade Jack.

Tick-tock...

Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka att flickvännen börjar gråta när det visas bäbisar på TV och att hon, när jag ber om något bra att läsa, ger mig "Grabben i graven bredvid" - som enlig baksidestexten handlar om "stark kärlek och tickande biologiska klockor".

Glad Midsommar alla vänner!

Ät nu ordentligt med sill. Den är nämligen både nyttig och miljövänlig!

New York by night

Vi hade som sagt en fantastisk tur med vädret! Vy från Empire State Building en stjärnklar kväll:East 42nd Street/4th Avenue:United Nations. Ritad av sådana arkitektikoner som Sven Markelius, Le Corbusier, Oscar Niemeyer med flera:

Helvetesjävlafanskap!

Hade helt missat att man måste skriva upp sig på tre lappar i tvättstugan för att få tillgång till samtliga tre maskinerna i det stora mattvättsrummet. Så nu har jag bara två vanliga maskiner medan någon fjunig tjugonånting, som ser ut som killen på Kalles Kaviar, har mattvättmaskinen - den enda maskinen jag egentligen behövde. Och detta trots att jag för första gången hade bokat tid med tre veckors framförhållning. Grrrr...

Kan man vara svartsjuk på en katt?

Det är lördag och vi befinner oss på Orust hos Lindas föräldrar. Sveriges EM-match mot Spanien pågår som bäst på TV:n framför oss. Katten Hjördis ligger lugnt och sover på vardagsrumsbordet. Plötsligt kvitterar Sverige genom allas vår Zlatan varpå Linda skriker ett högt Jaaaaaa! Hjördis flyger en halvmeter upp i luften av förskräckelse och gömmer sig slutligen under bordet för att misstänksamt snegla fram mot soffan där vi sitter. Detta får Linda att snabbt lägga sig på knä framför katten och ömt säga: Men älskling*! Förlåt! Det var inte meningen. Förlåt!

Lite svartsjukt påpekar jag att så har hon minsann aldrig gjort så inför mig; lagt sig på knä och bett om förlåtelse**.

* Nog så förvirrande bara detta eftersom jag trodde det var jag som var Älskling.
** Fast det har hon som tur är aldrig haft någon anledning till.

Jag har länge undrat varför tjejer aldrig fäller upp toaringen efter sig när de har varit på toaletten?

4400:- kommer verkstadsbesöket att gå på. Undrar om det inte hade varit värt att låta dem rota i munnen istället, eftersom den räkningen gick på mycket mindre...

Ja, men det här...

... ser ju jättebra ut, sa tandläkaren och lämnade sedan fram en saftig räkning. Nu hoppas jag bara att Peugeotverkstaden*, och senare även Bilbesiktningen, säger samma sak. Fast helst utan någon räkning. Eller för den delen utan att de rotar runt i min mun. Det hade varit lite äckligt.

* Anti Pollution Fault. Igen. Biljävel! Förhoppningen är att det är precis samma sak som sist så att verkstaden kan åtgärda "sitt" fel och jag slipper betala en massa pengar.

Finn två fel

Ni minns väl Gustav den gamla slöa och matglada tecknade katten? På sajten Garfield minus Garfield har någon klurig person sysselsatt sig med att retuschera bort både katten Gustav och den sinnesslöa hunden Ådi - något som faktiskt bara gör serien ännu roligare!

True Colors, Radio City Music Hall

Det var Regina Spektor som lockade när vi köpte biljetterna till välgörenhetsgalan True Colors på nätet för några månader sedan. Övriga uppträdanden var The Cliks, Indigo Girls, B52's och Cyndi Lauper. Sedan lät det ju som en kul grej att få se Carson Kressley som konferencier. Förväntningarna var en traditionell välgörenhetsgala där varje artist uppträder med två-tre låtar. Vi hade fel. På ett bra sätt. Det var fem riktiga konserter på ungefär en timme vardera. Följaktligen satt vi på bra platser på första balkong och fick se en fantastisk entimmas konsert med en Regina på sitt allra bästa humör! Vi fick reda på att hennes föräldrar och farföräldrar satt i publiken, vilket säkert taggade henne lite extra. Bara fantastiska, fina låtar som fick håren på armarna att resa sig av lycka. Lägg till detta en vacker byggnad, med en väldigt gay publik och stora drinkar med självlysande drinkpinnar i så kanske ni förstår? I alla fall litegrann.
B52's var mest irriterande och långtråkiga, även om de verkade jaga igång en stor del av publiken så till den mån att balkongen svajade lite oroväckande. Kvällens andra stora överraskning var annars välgörenhetsgalans initiativtagare Cyndi Lauper, som trots att det var över 20 år sedan hon sista hade en stor internationell hit (med just låten True Colors) tydligen har fortsatt att släppa skivor och turnera. Och rösten fanns kvar - starkare än vad jag mindes den. Tanten rockar ju! Ännu en fantastisk dag under en fantastisk vecka var till ända.

Jo, jag är hemma nu...

... fast jag skulle ännu hellre vara kvar där i den stora staden som inte sover. Har gått många mil, fotograferat nästan 600 bilder, shoppat fantastiska vintage-kläder (kanske skulle överväga att modeblogga?), varit på en grym konsert med bland andra Regina Spektor och Cyndi Lauper, gått ännu fler mil, picknickat i Central Park, shoppat skor, pussat på Linda, varit på inspelning av Late Show with David Letterman, träffat fantastiska människor och allmänt bara haft det såååå bra! Mer detaljerade rapporter kommer att följa.

Woooosh!!!

En dag kvar...

Moderation

Lagom. Så borde det vara. Jag är ju svensk. Fast på sistone har jag varit otroligt trött och ofantligt hungrig! Trött så att jag sitter och gäspar mitt i solskenet - det skyller jag på vårtrötthet - och hungrig så att jag äter konstant och mycket. Det kanske inte ser ut som så med mitt smala lekamen, men där ryms gigantiska mängder mat. För att klara arbetsdagarna äter jag frukt - igår fem bananer och en clementin. Kanhända har jag blivit inspirerad av Fruktmonstret? Eller så beror det på att jag har börjat träna lite på gymmet igen. Eller så har jag mask i magen.

Fyra arbetsdagar...

... och sedan blir det till att snöra på sig these vagabond shoes för en fantastisk vecka i det stora äpplet! Staden. Vi har många planer men få av dem är huggna i sten. Vi tar istället veckan som den kommer. Söndagen är dock bokad för picknick i Central Park med Kajsa och Kevin, och tisdagskvällen är bokad för välgörenhetskonsert med Regina Spektor, Cyndi Lauper, Carson Kressley med flera i Radio City Music Hall.

Som sagt bara fyra arbetsdagar kvar. And counting...

Nybörjarcyklister; lystra!

Av förekommen anledning på väg till jobbet idag tänkte jag att det nog vore bra om vi satte upp lite regler för er nybörjare ute på cykelbanorna*:

• En cykel är ett transportmedel och ingen nöjestur.
  
• Cykla aldrig två i bredd i morgonrusningen, såvida du inte är på väg att köra om.
• Om du nödvändigtvis måste cykla förbi och ställa dig i vägen för mig vid ett rödljus - se då till att du startar direkt när ljuset slår om.
• Cykelbanan är ingen slalombacke - cykla rakt fram.
  

Så! Hoppas det hjälper.

*Reglerna gäller speciellt kvinnor i 50-årsåldern med blommiga kläder i pastellfärger.

Beviset för att Hip-hop och break dance egentligen härstammar från det gamla Sovjetunionen:

Farmor Gullans bröd

Hittade till min lycka en handskriven lapp med ett recept på i en låda. Med min älskade farmors kringliga handstil står nerplitat ett recept på hennes fantastiskt goda små brödbullar! Så det blir till att pröva receptet och se om jag kan få någon slags likhet med det bröd jag minns från min uppväxt. Till hugade brödbakare ute i cybervärlden kan jag översätta krumelurerna (och lägga till lite egna kommentarer):

Gullans bröd
½ liter vatten (ljummet)
50 gr. jäst
1 dl. olja
1 dl. sirap (mörk)
Salt (struken matsked)
Blandade brödkryddor (malda, ungefär en struken msk.)
Rågsikt c:a 170 gr.

Gör små avlånga bullar i storlek av en clementin ungefär.
225 grader 10-15 minuter i mitten av ugnen.

Långt ifrån en bisak...

Eftersom vi har införskaffat var sitt årskort på Liseberg så gäller det att uttnyttja stället till fullo. Vi har därför för tredje helgen i rad förärat nöjesparken ett besök. En klassiker, utöver airhockeybordet, är korkpistolsskyttet där jag har fått som vana att excellera och vinna minst ett mjukis-bi per gång. Denna gången blev det två och eget personligt rekord! Den växande familjen av bin har självklart fått namn. De tre som bor hos Linda heter Erik Gadd, Sting och Bi-52. De två som bor hos mig heter Buzzcock och Bi-yoncé. Vi tog även en tur i Sagoslottet för att stilla mitt barnsliga ego. Det var ungefär som jag mindes det, förutom att allting kändes som om det gick i 250 km/h. Ett varningens ord bör således utfärdas för alla småbarnsfamiljer: Förvänta er inte att era barn skall lära er mer om de klassiska sagorna om Peter Pan, Askungen med flera. Var däremot beredda på att de kan behöva stressterapi efter färden.

Buzzcock till vänster och Bi-yoncé till höger.

Hej Bloggen,

Jag är ledsen att jag har misskött dig så på sistone. Saken är den att jag har haft sjukt mycket att göra. Kul saker, men som sagt mycket. Har bland annat snurrat upp och ner mellan Stockholm och Göteborg för att bygga utställningen. De nya, större och ljusare lokalerna var ett lyft från Göteborgsutställningen. Vi har också bland annat utökat den med ytterligare tre byggnader.

Så nu i tisdags var det äntligen vernissage! Massor av folk, uppmuntrande ord och gott vin. Sedan champagne på Grand och en fantastisk middag på Wedholms Fisk! Antar att en utställningsarkitekt måste stå ut med sådant? Jag skulle nog kunna vänja mig vid ett sådant liv! Om jag var tvungen alltså.

HELVETE!

Till killen i sätet framför på X2000:

Jag tycker verkligen att det var jätteroligt att lyssna på när du pratade i telefon hela resan. Jätteroligt. Speciellt biten om klistermärkena till Stadsteatern, och alla andra totalt menlösa samtal du gjorde. Du har inte på allvar funderat på att vara tyst längre stunder än två minuter?

Man kanske borde köpa en sån här?

Tåget låter: Tuff, tuff!

Utställningen om chefen och kontoret har varit en stor succé, och nu flyttas den upp till den kungliga hufvudstaden för att visas hela sommaren. Flytten till ära har den utökats till att visa ytterligare tre projekt. Så för andra vecka i rad skall jag nu ta tåget upp för att slutföra de sista sakerna inför tisdagens vernissage. Ser fram emot att komma bort från kontoret och arbeta på riktigt. Och att bo på schysst hotell och äta kravmärkt frukostbuffé!

Helgen i bilder:

Det stod en fulpimpad barnvagn vid ett elskåp.
För ett tag trodde jag nästan att det var påsk.

Det blev visst lite fel när brittiska the Office of Government Commerce lät göra en ny fin logotyp.

Mitt ute på ängen stod det en tomtestol.

Ledigt, ledigt, ledigt...

... och jag tror att jag nästan är botad från mitt bloggberoende!

Nostalgikväll på Trädgår'n...

... med de tyska skrammelrockarna Einstürzende Neubauten. Publiken består övervägande av svartklädda män. Medellängden på stället är troligtvis längre än på någon annan konsert jag har varit på genom åren. Jag känner mig nästan kort. Det är ingen tvekan om vem som bestämmer i bandet när man ser Blixa Bargeld på scen. Helt svartklädd och barfota domderar han de andra musikerna med arga blickar och irriterade gester. Maniskt lägger han den långa luggen på plats gång efter gång. Han har en mittbena med precis lika mycket hår på vardera sida. Trummisen sitter bakom ett ytterst oortodoxt trumset bestående av olika plåtar, sågklingor och en lång metallfjäder. Det plockas fram och spelas på avloppsrör av plast, oljefat, frigolitchips och byggnadsställningar. Och det låter... vackert! Riktigt vackert! Det blir en liten svacka på mitten av konserten men sedan tar det fart igen. En fantastisk konsert!

Vem som helst kan vara kung i köket med ett sådant här förkläde!

Listigt

Linda har börjat planera för New York-resan om en dryg månad. Hon skriver listor. En av listorna omfattar allt det smink och konstiga krämer hon skall köpa. Det är en rätt så underhållande läsning eftersom många av produkterna har roliga namn; Hope in a jar eller When hope is not enough. Det är en lång lista - hela fem A4-sidor med krämer och annat hokus pokus! Min lista är kort än så länge. Det står bara en sak på den: Köp ett större badrumsskåp.

Deutschland, Deutschland übertrevligt!

Efter föregående inlägg grämde jag mig så bittert över att jag glömt solglasögonen hemma så att jag åkte hem och hämtade dem. Passade samtidigt på att byta till sommarjackan. För det är ju varmare i kontinentaleuropa! Trodde jag. Jag såg åtminstone cool ut där jag stod och huttrade i gråvädret iklädd min svarta skinnjacka och solglasögon.

Resan till kontinenten var en annan femma. Vi åker från Trelleborg till Rostock på båten Hucklyberry Finn. Kvar i hamn ligger Robin Hood och Peter Pan. När det sedan visar sig att kaptenen på vår färja heter Kapten Krook blir det nästan för mycket av det goda. Vi vrider oss av skratt. Passagerarna på färjan visar sig en fredagskväll bestå av 99% manliga truckchaufförer. Jag räknade till totalt 5 personbilar på hela färjan. Matsalen luktade en konstig blandning av stekt mat, gubbsvett, lätt desperation, testosteron och Wunderbaums, och mina två kvinnliga medresenärer fick finna sig i att bli rejält uttittade.

Efter landkörning tidig lördagsmorgon begav vi oss så till vår destination: En byggnad vi fem resenärer alla varit inblandade i att rita. Det var svart, förkolnad fasad och schyssta linjer. Ungefär så som jag har tänkt mig efter alla ritningar och bilder. Vi blir guidade av Herr Hildebrandt. Som regissören alltså. Våra referenser till filmen G som i gemenskap verkade dock gå honom rakt över huvudet. Det kan ha berott på att han inte pratade svenska. Efter guidning blev det weissbier, god mat och ordentlig gränsshopping. Köpte på mig en del öl, vin och sprit. Dagens fynd var en fin whisky för endast 280:- som på Systemet kostar hela 570:-. Den smakar till på köpet helt fantastiskt gott! Bilen hem gick liksom nästan på knäna*. Hemkomst till det kära Göteborg i arla söndagsstund där jag lapade så mycket sol jag bara hann. Våren är här! Igen.

* Bil(dl)igt alltså. Bilar har inga knän.

Ich habe sauerkraut in meine lederhosen

Jag skall på hemligt uppdrag till tyskklingande trakter i helgen. Billig gränsshopping ligger med på agendan, men det är inte huvudskälet till resan. Det är sol ute, helgen ligger så nära så nära, snuvan är definitivt på nergång, jag har inte någon mögel i lägenheten, men jag har glömt att ta med mig solglasögonen. Kort å gott: Nästan allt är bra!

Hoppas ni får en skön helg!

Ni kan avboka begravningsbuketterna och blåsa faran över!

Är enbart lite snuvig nu, och min kropp som spritter av all den energi den inte har fått göra av med under dagen. Världens bästa Linda var dessutom förbi och matade mig med pizza och jättefin choklad! Fast jag överväger om inte det råa skrattet hon utbrast i när hon såg mig i min misär* väger ner pizzan och chokladen.

* Det kan å andra sidan ha berott på mjukisbyxorna, Hugh Hefner-morgonrocken och den piffiga röda halsduken (som så fint matchade min röda och söndersnutna näsa). I så fall är hon förlåten, även om min manlighet blev lite stukad. Bildligt talat alltså! Herregud vad tar du mig för...

Jag är nästintill döende. Åtminstone känns det nästan så när jag snyter mig. Och som grädde på moset har arbetarna på gården dragit fram det tunga maskineriet. Hela huset skakar. Eller så är det bara mina frossbrytningar som är förvillande lika ett skakande hus.

Måndagsmorgon i sängen

- Linda?
- ...
- Godmorgon!
- ...
- Hallå?
- Mmmmm... jag sover!
- Det är en stor loppmarknad på Nordhemsskolan idag. Den börjar kl 8.
- Jag går inte på den idag!

-Nä, jag är inte bitter. Bara lite irriterad över att ex-frun tog villan, Picassotavlan och bilen. Och barnen. Båten fick hon i alla fall inte - man måste ju dra gränsen någonstans!

Söndagsmorgon i sängen

- Linda?
- ...
- Linda, skall vi gå upp?
- ...
- Hallå?
- Mmmmm... jag sover!
- Det är en stor loppmarknad på Nordhemsskolan idag. Den börjar kl 10.
- Vad ligger du här och drar dig för? Skynda dig upp! Genast!

Psst! Ni skvallrar väl inte för någon...

... men man kan faktiskt ta hissen ner till Trädgår'ns garderober och på så sätt slippa en stor del av köerna. Inte för att jag någonsin skulle göra något sådant då.

There's something rotten in the state of Majorna!

Det har sedan en tid tillbaks känts en lätt instängd lukt i min lägenhet. Sådär lite kvalmig; inte helt frisk. På sistone har emellertid lukten blommat ut ordentligt och det luktar nu fullt utvecklat mögel. Dåligt mögel alltså - inte sådant där som finns i goda ostar som man använder som svepskäl för att få dricka massa rödvin. Styrelsen är meddelad och har redan gått ronden med fuktmätare i handen. Röd lampa och ilskna pip i köket. Fukt från fasaden. Imorgon kommer de riktiga fuktmätarna med sina proffsmaskiner och viktiga utlåtanden. Fortsättning följer...

Arbetsveckan från helvetet är avklarad och jag är som en punkterad ballong. Blogginspirationen tryter. Dagarna har på sistone sett ut ungefär så här: Jag kommer till jobbet med en klar bild av allt som måste göras, sätter mig ner och startar datorn, sedan börjar telefonen ringa, mailen droppa in och arbetskamraterna komma förbi och ställa frågor. När dagen har gått har jag knappt påbörjat det jag avsåg att göra från början. Det är utmattande men samtidigt riktigt roligt! Tycker dock lite synd om min stackars praktikant som har uppenbara problem att få audiens hos mig - jag sitter antingen i möte eller i telefon när han kommer förbi. Jag försöker dock att se det som att jag gör honom en god gärning; han får ju bättre kondition genom att gå de fyra trapporna upp och ner några gånger per dag!