Det hemska ovädret

Jaha, då har stormen utanför fönstret fått ett namn: Per
Smaka på det: Per.
Det låter ju inte direkt vilt och blåsigt. Mest ganska så lugnt och snällt. Per är en toffel som gärna går iväg och köper mjölk åt frugan kl 11 på kvällen. Det hade varit bättre med något tufft namn som Bruce eller kanske Kenta. Till och med Perry hade varit bättre!
Det är det norska meteorologiska institutet som har kommit på namnet. Norrmän tycker lusekoftor är tufft. Fast det kanske bara Meteorolog-Pers tur att få en orkan eftersom Gudrun på ekonomiavdelningen fick den förra? Alla är rädda för Gudrun på ekonomiavdelningen, så det var passande. Per är en toffel fast han brukar iallfall vara snäll, och han tar med sig hembakt fikabröd till kaffepauserna.

...med storm och böljors dån

Om Evert Taube hade varit i livet hade han nog konstaterat att "det blåser väldigt mycket idag", men Evert dog redan 1976.

"Hjärta, hjärna, i nån skön förening där"

Det finns få saker som retar inredningsarkitekten i mig så mycket som Ernst Kirchsteiger. Trots (eller kanske snarare gå grund av?) detta finner jag mig då och då sittandes framför nåt av hans program. Med en njutning som nästan gränsar till det perversa ser jag honom gå omkring barfota, känna in rummet, tälja ihop en veranda av rundstavar och hampa för att sedan orera över hur färgen "får det att brumma som en liten humla i mitt bröst."
Man får inte tycka detta är bra. Fast det gör jag. Lite.
Känslan hos mig är som när man som liten knodd fick tag på sin första porrtidning - det är förbjudet och väldigt spännande på en gång. Men även jag har en gräns och när Ernst med nyfikenhet i rösten säger: "Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut" har jag fått nog av honom och hans rundstavsfetischism så jag byter kanal.

Nobelpriset i medicin

Stoppa pressarna!
Jag har gjort en viktig medicinsk upptäckt, väl värd åtminstone ett mindre Nobelpris.: Jag har utvecklat vad jag tror är, för människan, helt nya muskelgrupper på väldigt konstiga ställen på ryggen. Det är åtminstone något där som värker misstänkt likt träningsvärk. Hoppas det går över tills nästa beachvolley-träning.

Kvinnor...

Det sägs ju att Sverige är ett demokratiskt och hyfsat jämlikt land: Pappor tar föräldraledigt, lönerna är (hyfsat) lika, män rakar sig på brösten och kvinnor på benen, både män och kvinnor kan tituleras sjuksköterska osv. Men på minst en punkt haltar jämlikheten väsentligt. Jag talar naturligtvis om dating.

För i den dating-djungel som finns lever man fortfarande efter regler som skapades på den tiden då man jagade mammutar med pinnar för att sedan äta upp dem råa. Hur kommer det sig annars att majoriteten av er kvinnor verkar förvänta sig att vi män skall klubba ner och bära iväg er till vår grotta? (Jag talar bildligt såklart - man slår inte kvinnor. Jag bor dessutom i en lägenhet och skulle troligtvis inte orka bära andra än väldigt små kvinnor hem.)
Så nu undrar jag: Var finns den kvinnliga initiativförmågan på dating-scenen?
För ni gör det så himla svårt för oss. Jag är inte mannen som hur som helst går fram till främmande kvinnor och bara snackar på. Jag behöver lite tid, och helst också ett bra samtalsämne. Tänk vad det skulle underlätta om ni också tog initiativet emellanåt. Men jag antar att ni är alldeles för bortskämda med lyxen av att ha en massa karlar som hela tiden bjuder er på drinkar och underhåller er?
Nu börjar jag tröttna på detta. Uppenbarligen är datingvärlden inte till för oss hederliga, lite blyga och alldeles för snälla män som inte bär omkring på en träpåk över axeln.
Snart ger jag upp. Ni vinner. På walk over.

I, Björnen, do solemnly swear...

Jag tänker bli som Gunde Svan!
Nä, jag menar inte: jobbig skrikhals, pinsam eller TV-kändis. Jag tänker ta mig lite hårdare i kragen och bli hurtig. Varför då inte jämföra sig med Gunde Svan? Denna gigant bland giganter! Alternativet skulle väl möjligvis kunna vara Sergei Bubka, för mycket högre än så kommer man väl inte? Fast hur rolig är Bubka egentligen? Han kan hoppa jäkligt högt. Med hjälp av en pinne...

Sagt å gjort, idag lämnade jag in (lånad) cykel på service för att kunna ta mig med den till jobbet. Jag skall dessutom gå till gymmet mer regelbundet samt med start imorgon träna beachvolleyboll en gång i veckan (jo, det är inomhus och det är på riktig sand). Märk väl att detta löfte inte är som ett sånt där nyårslöfte man ger för att man kan bryta det hur enkelt som helst. Detta står ristat i sten, samt i lätt-editerbara ord här på bloggen.

Jag lovar dessutom att jag inte skall bli som Gunde Svan.
Pinsam.

R.I.P. Gammeldatorn

Efter ett långt och lyckligt liv har min gamle följeslagare Gammeldatorn slutligen gett upp ett sista pip och slocknat. Skall försöka mig på lite konstgjord andning om ett tag. Skall bara vila lite först. Bloggande och andra livsnödvändigheter får tillsvidare ske från mediacentrets ganska så kassa trådlösa tangentbord.

Har tagit back-up:er på det allra mesta, så det är ingen större fara med det. Ev så har lite bilder från nyår försvunnit, så ni som var där får försöka gräva i minnet så gott det går. Ett litet tips ifall ni skulle ha glömt/inte kommer ihåg: Det var skoj, vi drack champagne och en av er sprang naken runt kvarteret. Jag säger inte vem.

To sleep, perchance to dream

För att vara redo att möta morgonens snortidiga uppvaknande tänkte jag igår kväll, strategiskt nog, på att lägga mig i tid. Kom hem vid 21-tiden och var redan då jättetrött. Satte mig och såg ett avsnitt av Weeds för att varva ner lite och gick sedan och la mig redan kl 22. Då slog John Blunds onde brorsa till.

Jag låg under någon timme och försökte, så intensivt som möjligt, koncentrera mig på att sova. Dödfött. Antar att det är som när man försöker suggerera sig själv till att INTE tänka på någon speciell sak eller person: Det går inte - man tänker enbart mer på det. Tog sedan till de andra knep jag känner till: Att ha det svalt i rummet, räkna får, dricka varm mjölk, ta en whisky mm. Detta resulterade enbart i att jag frös, kände ett sug efter fårostspizza och blev kissenödig av all mjölken och whiskyn. Minns att jag tittade på klockan och att den nu visade 1 på morgonen. Slumrade nog in strax efter detta och vaknade kl 3. Jäkla mjölk och whisky! Kunde sedan inte somna om. Ahhhh!!! Så var klockan plötsligt 6 och klockradion gick igång.

Förmiddagen försvann som i ett töcken, enbart avbruten av en fikapaus. Som tur var så fanns det inte särskilt mycket att göra. Tror att jag har klarat mig förbi den värsta sömnabstinensen nu. Skall gå en hård match mot John Blunds brorsa ikväll igen. Denna gången är jag väl förberedd: Tänker möta honom med en pungspark och en rak höger.

Bänkar för tvehågsna?







"Tack för att ni tar bort gammal grafitti så att jag kan göra ny!"
Jovisst, ingen orsak. Fast du förtjänar ändå ett fett kok stryk för detta.




Hehe, kunde inte låta bli att ta ett kort. Visste inte att du, Peppe, var på väg att etablera dig i Sverige?

The big sleep

Jag har nu haft 2 veckors semester. 2 veckor av sovmorgnar, fikastunder, utekvällar, promenader och soffliggardagar. Detta är bra saker. Under dessa veckor har jag även lyckats med konststycket att totalt vända på dygnet. Det är mindre bra.
Så för att vrida allt rätt igen så lägger jag allt på ett kort och skall imorgon vara ute på bilservicestället redan kl 7.00. Vi snackar tidigt. Ingen normalt funtad människa är uppe och pigg så tidigt (om de inte är på väg hem från krogen alltså). Förhoppningsvis så chockar detta hypotalamus tillräckligt mycket för att jag skall komma åter till de normala jobbrutinerna. I värsta fall så finns det ett vilrum på jobbet.

Rapport följer...

Lobbyister och rödlök

2001 startade några mejeriföretag en stor riksomfattande kampanj kallad "Beige-projektet" med syfte att öka mjölkanvändandet i kaffe. Detta skedde bl.a. genom ett omfattande utbildningsprogram för kaffebranschen, medverkan i de årliga mästerskapen Barista Cup & Beige Award mm. Plötsligt var ordet Latte på allas läppar och den gamla 1900-talsdrycken Café Au Lait började sakta gå mot samma ställe som axelklaffar, Rubiks Kub och moonboots brukar gå för att dö. Norrland alltså. Caffè latte är nu den enskilt mest populära beställningen på kaféer - åtta av tio kunder beställer Latte. 22% av all dryckesmjölk som säljs i Sverige hamnar i en kopp kaffe.

Så långt är allt gott, men jag har på sistone börjat frukta att den onda Rödlöksbranschen har startat en liknande kampanj för att öka användandet av rödlök. Vart man än vänder sig så ligger det en bit rödlök; i salladen på lunchen, på mackan i kaféet osv. Snart lanserar de väl yoghurt med rödlökssmak också. Oh, the horror!
Jag fruktar att detta är en utveckling som i rask takt kommer leda oss alla rakt i fördärvet. Domedagen är nära.

För att förhindra detta så uppmanar jag nu er alla att gå med i min kampanj MOT rödlök! Skriv upp ert namn i kommentarerna nedan för att visa ert stöd. Om ni väldigt gärna vill får ni även sätta in massa pengar på mitt bankkonto (jag lovar att använda dem väl).

Kommentarer överflödiga. Se här.

Peugeotmänniskor - håll er borta!

Känner för att slå lite lätt på någon som har med Peugeot att göra. Bara så där lite lagom så att han eller hon får fina blåmärken och en lite stum känsla i överarmen. Dessvärre har Peugeot-folket gått hem tidigare idag, efter att de glatt per telefon meddelat mig att de idag minsann har öppet ända till kl 17. Visst. Lita aldrig på en fransman!

Efter stormen kommer... lugnet?

Fantastiskt väder idag, hyfsat milt och nästan totalt vindstilla. Ett väder som gjort för en långpromenad! Sagt och gjort så tog jag, Pata och Charlotte en sväng ner till Älvsborgsbron och Röda Sten - den "ruffa" sidan av Göteborg med hamninloppet, grafitti, stora öppna vidder, gamla nedlagda industrier och en och annan vilsegången lodis. Stället är nu visserligen långt ifrån den oas det brukar vara på sommaren, när folk ligger utspridda på bryggan, sitter och sörplar på en öl i solen eller står och lyssnar på någon konsert vid Pannhuset. Då är det som allra bäst, och då trivs jag verkligen här! Mmmm... sommar! Längtar...


Fiskhamnen







Vad tar ni för hunden där i fönstret?
Hmmm... det lyckades smyga in sig en hund även i dagens post. Och jag som är allergisk mot sådana. Den här var åtminstone inglasad.



Göteborg när det är som bäst!
Röda Sten, Älvsborgsbron och Eriksberg. Stenen har idag fått lite silver på sig - antar att det är en juldekoration?


Eriksbergskranen. Den person som har bestämt att trappor, lejdare mm skall vara lila (till den i övrigt orangea kranen) borde få spöstraff. Naken, hängandes från kranen. Fast det kanske är ett för milt straff? Den lille esteten i mig är i alla fall på väg att löpa amok varje gång jag ser det.



Pannhuset vid Röda Sten.

Hund bytes?

Paret i lägenheten rakt under mig är hyfsat nyinflyttade. De säger inte så mycket mer än "hej" när vi ses i trappan, men de säger det i alla fall på ett vänligt sätt. De har också en lite hund som skäller envetet så fort någon rör sig i trapphallen.
Men på sistone har något underligt hänt: Hundskallen har bytts ut mot barnskrik.

Min teori är att de har bytt hunden mot en bäbis på Blocket.

Ahhh!!! Regn, regn, regn...
Vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta?

Brödraskapet

Januari - årets fattigaste månad, och just den månad mina två bröder passar på att fylla år. Jag tror de gör detta bara för att jäklas med mig.

Låt mig berätta lite om mina bröder: De är dryga 3 år yngre än mig, heter Magnus och Peter samt är tvillingar. Tvillingskapet till trots tycker jag inte att de är särskilt lika varandra, varken till utseende eller till sätt, men uppenbarligen är de tillräckligt lika varandra för att bli misstagna lite då och då. I bekantskapskretsen är de mestadels kända som "Magnusåpeter" men de kallas även (bakom deras ryggar) för "Vett-tvillingarna".
Om man tittar i ett exemplar av Hej Matematik! från 1980-talet så finner man att det mestadels bara räknades med äpplen och andra frukter. Detta har varit till stor hjälp för mig genom åren. Hade man istället räknat med "nötter" så kanske mina bröder hade kopplat att 2 är fler än 1, och således kunnat göra min uppväxt aningens jobbigare. Tack vare Hej Matematik! kunde jag alltså under många år praktisera min "storebroderliga" rättvisa förhållandevis ostört. Bröderna har vuxit en hel del sedan dess, och jag har funnit att det nu är bättre att ha dem på min sida. Jag kan till och med drista mig till att säga att de kan vara bra att ha ibland.

Nu på söndag fyller de alltså 29 år, eller 58 om man räknar ihop dem. Så idag har jag varit ute på stan och köpt dem så fina presenter som en "januari-fattig" storebror har råd med. Tänker nu leva resten av månaden på billig, hemlagad mat. Vad gör man inte för sina syskon?
Vet fortfarande inte om de har kopplat att 1+1=2. Kanske skulle ta upp det med dem i ett storebroderligt samtal någon dag...

Risini

Samtal i köket under nyårsaftonen:

- 4 dl ris borde väl räcka för Risini till oss alla?
- Ris? Är inte Risini sådana där konstiga små pastakorn som ser ut som ris?
- Är det?! Vad skall vi göra nu då?

Fotnot:
Helgeflundra fungerar bra även ihop med en blandning av grötris, räkor och kräftstjärtar. Jag har testat. Det var till och med gott. Kanske borde döpa det till Grötini eller nåt?

Nyårsafton i bilder

Nyårsaftonen firades i min enkla boning. Vill inte skriva mina läsare på näsan med övertydliga bildtexter - ni är smartare än så - så jag låter bilderna tala och överlåter resten till er fantasi:


19:18


20:44


21:56


23:00


23:27


00:00


00:14


01:54

Tänkvärda ord

Light travels faster than sound, that is why some people appear bright until you hear them speak.