19 juli 2009
Eftersom en snustorr sommarbloggtorka råder...
... så lämnar jag en liten sommarkluring att lösa tills nästa vettiga inlägg kommer. Ifall någon undrar så vet jag inte svaret, men om någon vet så får ni gärna förklara för mig:
15 juli 2009
New York Police Department vet verkligen hur man håller sig i framkanten av dagens teknikintensiva samhälle! De har bland annat ett avancerat datoriserat övervakningssystem som kan identifiera människor genom att avläsa ansikten och ett annat som kan kontrollera bilars nummerplåtar. Nu storsatsar de och lägger en miljon dollar på... skrivmaskiner! Undrar hur de tänkte där?
Kanske något som svensk polis kan ta efter? Jaså? Gör de redan det?
Kanske något som svensk polis kan ta efter? Jaså? Gör de redan det?
12 juli 2009
Klara... färdiga...
VILA!
Imorgon börjar den på riktigt. Semestern. Sju (7) veckor av ledighet*. Har endast planerat att ta det lugnt. Och att bli pappa då. Tycker det räcker ganska så bra.
* För att vara helt sanningsenlig så har jag bara fem veckors semester. Resten är pappadagar.
* För att vara helt sanningsenlig så har jag bara fem veckors semester. Resten är pappadagar.
10 juli 2009
9 juli 2009
Man vet att det är sommar...
... när kvällstidningarna har sådana här rubriker:
Eller vänta nu - det har de ju resten av året också!
Kan inte någon kicka de klåpare som skriver åt kvällstidningarna? Är säker på att de kan få jobb någon annanstans*. Eller ännu bättre; om alla bara slutade köpa deras tidningar så att de kursar och vi slipper skiten!
Vilka är med mig?
* Typ tidningen En ding, ding värld, Hänt i Vecket eller någon annan tidning där de också hittar på en massa saker.
Eller vänta nu - det har de ju resten av året också!Kan inte någon kicka de klåpare som skriver åt kvällstidningarna? Är säker på att de kan få jobb någon annanstans*. Eller ännu bättre; om alla bara slutade köpa deras tidningar så att de kursar och vi slipper skiten!
Vilka är med mig?
* Typ tidningen En ding, ding värld, Hänt i Vecket eller någon annan tidning där de också hittar på en massa saker.
8 juli 2009
Park life
Om man frågar en höggravid kvinna på spårvagnshållplatsen om hon vill "röka en holk" ihop i parken så har man nog redan rökt alldeles för många holkar. Nej, det var inte jag som frågade. Jag håller inte på med sånt.
2 ½ dag kvar till semestern, and counting!
2 ½ dag kvar till semestern, and counting!
6 juli 2009
Bröst är bäst!
För er som eventuellt har lite långtråkigt i semestervärmen så kan jag varmt rekommendera en norsk informationsfilm kring amning, kallad Bryst er best*. Filmen är från 1994, men känns så uråldrig att den kunde varit gjord 1984. Att den sedan är på norska höjer den till en nivå av absurdum inte har setts sedan Twin Peaks sändes i början av 90-talet.
Barnmorskan sätter in VHS:en (!) i videospelaren och får sedan be om hjälp för att det inte dyker upp någon bild på TV:n. En rådig förälder to be sätter i scartsladden åt henne. Sedan börjar det. Inledningsscenen är klassisk: En norsk jente i lusekofte skidar ner för ett berg med en bäbis i ett knyte på magen. Hon stannar vid en fäbod för att amma.
Sedan går filmen vidare i allt vildare spiraler; Bröst jämförs med rosenknoppar - på riktigt** - och vi får av speakern reda på att det går bra att amma även om man skulle vara yrkesmusiker(!). Vi som är lite äldre i föräldragruppen har ytterst svårt för att hålla oss för skratt, medan de yngre verkar ta det på högsta allvar. Blir lite orolig över att de inte verkar ha någon endaste lite tillstymmelse till ironi i kroppen. Men det kan kanske bero på att de inte förstår någon norska?
Jag ger filmen 4 nappar i betyg. Den är nästan lika underhållande som den virkade livmodern barnmorskan langade fram på det andra föräldramötet!
* Comming to a Mödravårdscentral near you!
** Profilbild av ett bröst, och sedan för någon in en röd ros i bilden. Tacky!
Barnmorskan sätter in VHS:en (!) i videospelaren och får sedan be om hjälp för att det inte dyker upp någon bild på TV:n. En rådig förälder to be sätter i scartsladden åt henne. Sedan börjar det. Inledningsscenen är klassisk: En norsk jente i lusekofte skidar ner för ett berg med en bäbis i ett knyte på magen. Hon stannar vid en fäbod för att amma.
Sedan går filmen vidare i allt vildare spiraler; Bröst jämförs med rosenknoppar - på riktigt** - och vi får av speakern reda på att det går bra att amma även om man skulle vara yrkesmusiker(!). Vi som är lite äldre i föräldragruppen har ytterst svårt för att hålla oss för skratt, medan de yngre verkar ta det på högsta allvar. Blir lite orolig över att de inte verkar ha någon endaste lite tillstymmelse till ironi i kroppen. Men det kan kanske bero på att de inte förstår någon norska?
Jag ger filmen 4 nappar i betyg. Den är nästan lika underhållande som den virkade livmodern barnmorskan langade fram på det andra föräldramötet!
* Comming to a Mödravårdscentral near you!
** Profilbild av ett bröst, och sedan för någon in en röd ros i bilden. Tacky!
30 juni 2009
Överdesignad skitapparat!
För att ytterligare försvåra för oss kollektivtrafikresenärer har Västtrafik bestämt sig för att införa nya biljettautomater på bussar och spårvagnar. Som formgivare har de anlitat någon världsfrånvänd hobbyingenjör som troligtvis aldrig har varit ute och rört sig bland folk i det verkliga livet. Han har fått helt fria händer - och troligtvis något roligt att röka också. Resultatet är i alla fall totalt obegripligt. Detta förstärks ytterligare av att man varken i närheten av hållplatserna eller biljettautomaterna någonstans kan läsa hur den fungerar. Så när jag och en kollega bestämde att vi skulle åka kollektivt till ett möte på annan plats i staden möttes vi av detta:
Hjälp! Hur betalar man för två personer med ett och samma kort? *
* Jag gick automatisk på plustecknet. En person extra. Det vad ju det enda som verkade logiskt. Det var tydligen fel. Puckoingenjören har nämligen en egen logik. Så nu har företaget fått betalt för en resa över taxegränsen - maxbelopp; eftersom man på sådana resor tydligen måste stämpla kortet även när man går av. Nästa gång funderar jag på att trycka på T istället. Det vet jag inte heller vad det betyder.
** Bilden har jag på alldeles eget initiativ snott från Syrrans Granne. Om de misstycker så får jag väl gå ut och fotografera en apparat själv. Drar mig dock lite för det eftersom jag inte vet hur man betalar för sig på spårvagnen - det kan så bli hemskans dyrt då!
* Jag gick automatisk på plustecknet. En person extra. Det vad ju det enda som verkade logiskt. Det var tydligen fel. Puckoingenjören har nämligen en egen logik. Så nu har företaget fått betalt för en resa över taxegränsen - maxbelopp; eftersom man på sådana resor tydligen måste stämpla kortet även när man går av. Nästa gång funderar jag på att trycka på T istället. Det vet jag inte heller vad det betyder.
** Bilden har jag på alldeles eget initiativ snott från Syrrans Granne. Om de misstycker så får jag väl gå ut och fotografera en apparat själv. Drar mig dock lite för det eftersom jag inte vet hur man betalar för sig på spårvagnen - det kan så bli hemskans dyrt då!
29 juni 2009
Familjerätt? Generalfel.
I konungariket Sverige har vi en något underlig och mycket diskriminerande lag, där man som ogift man måste skriva på några papper där man intygar att man är far till barnet. Gifta män slipper detta utan antas automatiskt vara far till barn som sker under äktenskapet. Jag förstår grejen att man skall erkänna sitt faderskap - men inte varför gifta män slipper?! Som om giftemål vore en garanti? Löjligt, förödmjukande och otidsenligt!
Nåja. Eftersom vi vill slippa göra detta otyg med en liten nyfödd parvel i släptåg så bokade vi tid för att få det undanstökat innan. Anländer till Folkets hus där Familjerätten är inhyst i mörka och slitna kommunallokaler där alla dörrar är låsta. Någon har målat kommunaltrista sommarlandskap på de feta glasfibervävade pelarna. Vi blir inkallade på ett rum och presenteras för en hög med papper. Samtliga mina påskrifter skall bevittnas av två personer. In kommer en randig tröja med hängslen och rosa blus med jätterosett på. Jag antar att det är ett kommunalt sätt att piffa till det lite. Effekten är komisk. Hängslena och Jätterosetten har gjort detta en gisilljon gånger förut och är så uttråkade att lokalens plastblommor sloknar ytterligare litegrann. Mina kråkor fastnar snabbt på pappret och Hängslena och Jätterosetten sätter sina kommunalkråkor, som sedan länge har upphört att vara läsliga, bredvid. Papprena stämplas och - voilá! - jag är officiellt en pappa to be.
Nåja. Eftersom vi vill slippa göra detta otyg med en liten nyfödd parvel i släptåg så bokade vi tid för att få det undanstökat innan. Anländer till Folkets hus där Familjerätten är inhyst i mörka och slitna kommunallokaler där alla dörrar är låsta. Någon har målat kommunaltrista sommarlandskap på de feta glasfibervävade pelarna. Vi blir inkallade på ett rum och presenteras för en hög med papper. Samtliga mina påskrifter skall bevittnas av två personer. In kommer en randig tröja med hängslen och rosa blus med jätterosett på. Jag antar att det är ett kommunalt sätt att piffa till det lite. Effekten är komisk. Hängslena och Jätterosetten har gjort detta en gisilljon gånger förut och är så uttråkade att lokalens plastblommor sloknar ytterligare litegrann. Mina kråkor fastnar snabbt på pappret och Hängslena och Jätterosetten sätter sina kommunalkråkor, som sedan länge har upphört att vara läsliga, bredvid. Papprena stämplas och - voilá! - jag är officiellt en pappa to be.
27 juni 2009
What the fuck is Woodstock?
Fredag och dags för årets sommarfest med jobbet. Temat är Woodstock och jag kör tematiskt med slitna jeans, flip-flops, sliten t-shirt, skägg och långhårig peruk. Det är en god groove i luften och stämningen är på topp. Det hemliga utflyktsmålet visar sig vara en bondgård på vischan, ute vid Kärna. God plockmat, grillning, drinkar, och sedan... en överraskning! Det blir live-band. Och inte vilket band som helst: Timo Räisänen! Hela ladan exploderar i en stor glädjescen. Peace, love, understanding och ren och skär rock'n'pop! Svetten rinner och jag är tvungen att ta av mig peruken. Det här måste vara den bästa firmafesten någonsin!!!
23 juni 2009
Saker man inte vill höra...
... när man har gått tidigare från en Morrissey-konsert för att hämta bilen åt sin gravida och för tillfället kryckgående flickvän: Jag var bara tvungen att stanna kvar lite. Det blev bara bättre och bättre! Det var visserligen bra innan, men nu på slutet var det fantastiskt!
Mmmm... tack älskling.
Mmmm... tack älskling.
21 juni 2009
Saxat från min hotmail:
"Hej!
Jag undrar om det är försent att anmäla min hane i klass 16 ??
Han är stoppad så han ska inte ställas ut.
Har bokat dubbelbur så han tar ingen plats heller för någon annan.
Mvh
Annelie"
Stackars pojk!
Jag undrar om det är försent att anmäla min hane i klass 16 ??
Han är stoppad så han ska inte ställas ut.
Har bokat dubbelbur så han tar ingen plats heller för någon annan.
Mvh
Annelie"
Stackars pojk!
19 juni 2009
15 juni 2009
Long time - no see!
Dags för en kvick recap: Sedan vi sist hördes har jag rakat in vuxenpoäng som en utsvulten unge i en godisfabrik. Är nu lite äldre, mer ordnad och totalt supertråkig. Snart dags att börja planera för pensioneringen, typ. Har dock inte skaffat Volvo - än.
Var skall vi börja? Jag är sambo och bor i en fantastisk "ny" lägenhet med en minst lika fantastisk Linda. Är förlovad*. Och jag är en förväntansfull fader i blivande! Vad allt detta innebär för bloggens fortlevande kan jag bara spekulera i, men det finns en överhängande risk att den kommer att bli en snortråkig föräldrablogg. Ni vet en sådan där föräldern ifråga berättar om svindyra barnpryttlar, klagar över för lite sömn, ger blöjtips och utbyter föräldraförsäkringserfarenheter.
Som en start på det hela skall jag dock se om jag kan fixa till layouten litegrann. Kanske fixa fram en snajdig bild med bloggnamnet överst å så. Måste bara vänta in lite "insperätchen"** först. Tills dess får ni stå ut.
* Några skulle kanske hävda förlorad, men det är faktiskt inte alls illa. Jag stortrivs!
** Som min farfar brukade säga. Han var i sin ungdom en aspirerande konstnär. Problemet var att han bara väntade på sin insperätchen lite för länge. Typ hela livet...
Var skall vi börja? Jag är sambo och bor i en fantastisk "ny" lägenhet med en minst lika fantastisk Linda. Är förlovad*. Och jag är en förväntansfull fader i blivande! Vad allt detta innebär för bloggens fortlevande kan jag bara spekulera i, men det finns en överhängande risk att den kommer att bli en snortråkig föräldrablogg. Ni vet en sådan där föräldern ifråga berättar om svindyra barnpryttlar, klagar över för lite sömn, ger blöjtips och utbyter föräldraförsäkringserfarenheter.
Som en start på det hela skall jag dock se om jag kan fixa till layouten litegrann. Kanske fixa fram en snajdig bild med bloggnamnet överst å så. Måste bara vänta in lite "insperätchen"** först. Tills dess får ni stå ut.
* Några skulle kanske hävda förlorad, men det är faktiskt inte alls illa. Jag stortrivs!
** Som min farfar brukade säga. Han var i sin ungdom en aspirerande konstnär. Problemet var att han bara väntade på sin insperätchen lite för länge. Typ hela livet...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


