Luftslott och uppblåsta rubriker.

Sol, värme, balkongläge och jag har äntligen förstått tjusningen med ljudböcker. Timmar i bästa solstolsställningen utan att behöva bläddra sidor eller blända hjärnor. Endast jag och Reine Brynolfsson som spränger luftslott. Sen var det det där med pollen också. I år verkar de, till skillnad från tidigare år, ha bestämt sig för en enad attack mot min näsa. Inte så farligt med ögonen, fast det kan bero på att de har varit slutna och koncentrerade på boken.

Sedan middag hos morsan. Lax. Mormor är där och sjön ligger blank. Hackspettshackande ekar. Mellan stammarna. Andparet går promenad nere vid vändplatsen. Såklart har morsan bosatt sig mitt i norra Europas största björkskog också. Elaka djävlar. Björkarna alltså. Nu har de även gett sig på ögonen. Kör sedan mormor hem så att hon slipper färdtjänst. Hon är rädd för att färdtjänsten skall köra till Hells Angels gård som ligger i krokarna. Dit körde den sist. Jag lugnar henne och säger att Hells Angels säkerligen inte attackerar färdtjänstbilar fulla med pensionärer. Åtminstone inte utan gott fog. Sedan undrar hon om jag är rädd för att gå ensam inne i stan, och oj:ar sig högljudt över att alla ungdomar super på Valborg. Jag suckar och visualiserar i mitt inre en scen där alla landets kvällstidningsredaktörer står fastkedjade och piskas noggrant. Sedan tvingas de äta upp högvis av sina egna löpsedlar - en efter en. Känner mig lugnare och lite lättad efter det. Nej Mormor, jag är inte rädd för att gå ensam på stan, och det är säkerligen inte alla ungdomar som super på Valborg. Du skall inte tro allt du läser i kvällstidningarna.

Ibland är det faktiskt helt OK att vakna tjugo över fem på morgonen. Speciellt om man får se en sådan här vy och sedan lugnt kan somna om igen.

Chefen skall få en alldeles egen, tillfällig, utställning om sig på ett museum. Det är stort! Han vill att jag skall rita utställningen.

Jag känner mig liten...

Quizmaster Flash!

Quizen blev en succé! Många positiva kommentarer, några vidare önskemål: Mer kvinnliga artister, mer Hip-Hop och mer svarta artister. Jag håller med. Svårt att hålla lagom neutralt tema för att få alla nöjda. Sistapristagarna, "nöt-ätarna", fick 20 poäng och vinnarna* fick 43 av totalt 52 poäng. Känns ganska så bra. Det var ingen som lyckades pricka in kvällens två guldstjärnor: Jim Carrey som sjunger Beatles I am the walrus, eller Slim Whitman's fantastiska Indian Love call. Lite besviken över det.

Känner mig dessutom lite lurad: Jag missade förra veckans quiz, då krogen bjöd på notan för att vi skulle ställa upp som quizledare. Fick betala full nota idag. Jag har inte heller kunnat gå på någon av de konserter vi har vunnit biljetter till!
Orättvist! Hrmpf!

* Förstapriset var fyra biljetter till brittiska old-school heavy metal-bandet Saxon. Vet inte om det är en vinst eller ett straff? Två av dessa biljetterna skänktes senare under kvällen vidare till andrapristagarna med kommentaren: "Vi har två biljetter till Nanne Grönvall här - är det någon som vill ha dem?"

Folköl, sänkta 740's och pappas kreditkort; det är så jag ser det.

Sommarkväll. Det känns i alla fall så där jag sakta spatserar uppför Avenyn. Raggarna har parkerat sina 740's och Subarus runtomkring Poseidon och förevisar stolt sina åk. Blått neonljus, motorvrål, folköl och rosa tuggummin: Lantisarna har kommit till stan. Liseberg firar att de har öppnat för säsongen och skickar raketer mot den ännu ljusblå himlen. Knallarna studsar mot Stadsbibliotekets fasad. Utanför Konserthuset är det som ett hav av klänningar och mörkblå dubbelknäppta kostymer med guldknappar. Mer eller mindre begynnande flinter blänker i skenet från fyrverkerierna. Jag har vit T-shirt och svart huvtröja. Classy!

Väl inne sjunker jag ner i den röda fåtöljen. Lite trött. Uppstämning. Ljudet slår mjukt mot träpanelerna. Dirigenten kommer in och sorlet växlar till ett prassel av kläder och programblad. Taktpinnen höjs. Tystnad. Beethovens Femte symfoni: Taa-ta-ta-taaa... Sedan står han där som en vithårig Harry Potter i frack och viftar frenetiskt sitt trollspö. Studsar, hoppar fram, i takt med musiken. Plötsligt tystnad. En ensam melodi - klarinett? Seglar fram och smeker toner. Sedan något mer: En hostning. Studsar mot väggarna. Varför måste folk alltid hosta när det är som tystast? Orutinerat. Kort tystnad inför andra delen av symfonin och genast stiger spridda applåder. Jag hör en röst bakom mig som fnyser fram: Kunde väl ana att det skulle komma applåder här! Mina damer och herrar: Vi har kännare i publiken ikväll. Grattis världen! Tonerna stiger, växer, bygger landskap. Ökad frenesi och slutligen ekar den sista tonen ut. Applåder. Jag sveps med av strömmen, ner till foajén och får där min jacka av Anna i garderoben. Det står så på hennes namnbricka. Ute på Götaplatsen vrålar motorerna fortfarande. Jag erfar dessutom att eurodiscon fortfarande lever. Dessvärre. En svart Volkswagen Lupo med tonade rutor och aluminiumfälgar har anslutit till bilparken. Rutorna och fälgarna döljer dock inte det faktum att det är en Lupo. Loser. Berusade skrik ekar mellan husen på Avenyn och taxibilarna smyger fram i jakt på kunder. För tidigt ännu. Jag ser ett gäng småpojkar i bakåtslick och rosa skjortor - sååå 2001! Så detta är gatan folk tror är Göteborg?

Jag är bara här på studiebesök.

Pimp my balkong!

Efter mycket fejande, målande av balkongräcke samt väggar, upphängning av blommor och byte av balkongmatta så är mormors balkong äntligen klar. Den är nu som ny igen! Stärkta av framgången och stolta som små ungtuppar på grönbete* kunde jag och bror M således sätta oss ner och i mormors sällskap inviga balkongen med kaffe och tilltugg.

Personligen tycker jag nog att det egentligen hade varit mer korrekt med champagne. Det hade ju dessutom blivit desto mer champagne till mig eftersom brorsan körde bil och mormor inte dricker särskilt mycket.


* Det låter inte helt korrekt, men ni fattar nog. Tror inte tuppar betar - de pickar väl? Fast om jag hade varit tupp så hade jag nog tyckt att grönt gräs verkade mer lockande än feta maskar och små torkade frön. Å andra sidan hade en tupp nog inte gillat att måla balkonger. Slutsatserna vi kan dra av detta resonemang är alltså:
1. Jag är ingen tupp. 2. Jag betar gärna grönt gräs.

Never cry wolf!

Så handlar det om det där om att luras eller bli lurad. Jag är extremt dålig på att vara den som blir lurad. Precis som en dålig förlorare så tar jag det personligt, och detta kan leda till absurditeter när jag misstänker att någon försöker lura mig. Jag lurar helt enkelt mig själv. Och blir samtidigt troligen roligare att lura. Så när jag kom hem från Milano i söndags kväll meddelade O, från quizlaget, mig om att de i min frånvaro hade åtagit sig att vikariera som "lekledare" på kommande söndagsquizen. Det lät inte helt riktigt - något kändes fel. Så jag trodde dem inte. Efter en massiv mailbombning med förslag på frågor och frågekategorier så gav jag slutligen vika. Vi skall vara quizledare på söndag.*

Igår, onsdag, var jag på en sammankomst i farsans regi dit en världsmästare i kortmagi, Lennart Green, var inbjuden som underhållare. Hela grejen med magiker är att man skall bli lurad. Jag upprepar: Det går ut på att man skall bli lurad. Gissa vem som jobbade hårdast med att klura ut hur han gjorde det? Fast jag kapitulerade totalt tillslut. Så jävla bra!

Och då gillade jag faktiskt att bli lurad.










* Mina frågekategorier blir "Joddel och falsettsång" samt "Dåliga svenska låttexter". Det kommer bli svårt och ruggigt kul!

It was just one of those days...

Behovsanalys

Jag vaknar mitt i natten av att behovet trycker på - jag måste upp och kissa. På väg till toaletten ser jag ut genom vardagsrumsfönstret. Det är helt svart ute, bortsett från gatlyktorna och något enstaka upplyst fönster. Älven ligger blank.

Fortfarande sömndrucken slår jag mig ner på toaletten. Det är knäpptyst i huset. Då plötsligt hör jag hur någon, synkront med mig, gör samma sak, fast en dryg meter till höger. Endast en tunn vägg skiljer. Det är grannen. Om det hade varit mitt på dagen så hade jag säkert inte reagerat nämnvärt över situationen, men i tystnaden blir minsta ljud så påtagligt. Det känns absurdt. Samtidigt är det något lite högtidligt och fint över det hela - vi delar ju trots allt en intim stund. Jag saluterar grannen med en ljudlig fjärt och går sedan tillbaks och lägger mig.


Det här var nog lite mer än vad ni ville veta...

Nu är det nog!

Nu skall de flytta Systembolaget som ligger alldeles bredvid mitt jobb så att det hamnar jättelångt bort - flera minuters promenad!

Så nu tycker jag att vi avskaffar Systembolaget helt. Bara därför.

Salone Internazionale del Mobile, espresso, svullna fötter och en italiensk flirt.

Torsdag:
En resedag. Anländer till hotellet vid 23-tiden efter dryga 5 timmars resa. Den som har kommit på tanken att placera Amsterdam mellan Göteborg och Milano borde få stryk! Bokningsagenten som glatt meddelade att vi hade fått ett hotell "alldeles vid mässan" kanske överdrev lite: 40 minuters resa med tunnelbana från ena sidan stadsgränsen till den andra vore en mer korrekt beskrivning. Han borde förresten också få stryk. Lite mordisk och väldigt trött. Tar en öl från minibaren och somnar. Drömmer bra drömmar.

Fredag:
Mässan. Tänk er Älvsjömässan i Stockholm, fast bra och 20 gånger större, till brädden fylld med möbler, italienare, tyskar, greker och japaner så har ni en bra uppfattning om hur Milanomässan är. Lägg sedan till en usel skyltning, två ömma fötter, täta espressopauser, ett öronbedövande sorl och några förvirrade svenskar så är bilden komplett. Dagens designerspan: Konstantin Grcic. Han hade svartfärgat hår och en rolig överkammad flint.
Senare på fredagen blir det champagne i plastmugg på Fritz Hansens showroom vid Via Tortona. Fyrarätters middag på Stendhal. Fantastiskt gott! Efteråt beställer vi glatt drycker till desserten: whisky, grappa, limonetti och pastis. Kyparen ser förvirrad ut och kallar på hovmästaren som raskt bestämmer att det blir limonetti till kvinnorna och grappa till männen! Han är obeveklig - inget annat kommer på tal. Efteråt blir det taxi till Bar Basso och odrickbara, svinstarka drinkar. Kvällens kändisspan: Norway Says-killarna, fast det förstår jag inte förrän senare. Taxi till hotellet. Drömmer konstiga drömmar om möbler.

Lördag:
Halvdag på mässan. Lätt panik för att vi inte hinner se allt. T-bana till Zona Tortona och Piú Superstudio för att se showrooms. Några trötta timmar senare tar vi taxi till il Duomo för att hitta ett bra glasställe. Efter glass och lite shopping promenerar vi till Nobu för att se om de har lediga bord, men det är smockfullt. Lätt desperation börjar stiga i de hungriga svenska ögonen. Efter ett varv i kvarteret hittar vi en restaurang med ett ledigt bord för sex personer. En liten dekal vid dörren förkunnar stolt att förrättningen är omnämnd i Guide Rouge. Bordet har uppsikt över köket där kocken stirrar argt på mig över den buskiga mustaschen. Kyparen är glad, charmig och väldigt förvirrad: En risotto anländer samtidigt som förrätten, en huvudrätt glöms bort helt och två huvudrätter har tagit slut för dagen. Men den mat som kommer, samt det tillhörande vinet, är i absolut toppklass. Espresson är bäst på hela resan! Jag visar tummen upp för kocken och ler uppmuntrande. Han ser ännu argare ut.

Söndag:
Något mer showroom och sedan shopping på Corso Vittorio Emanuele. Jag lämnar sällskapet för lite eget utforskande. You look a bit blue; Sad. säger tjejen inne på Foot Locker. Söt italienska. Not sad, säger jag, men tillägger, maybe a bit sad for leaving Milano. Hon heter Laura, läser spanska och engelska samt jobbar i butiken. Jag berömmer hennes engelska som är riktigt bra och snubblar sedan själv flera gånger över ordet languages. Pinsamt. Jag förklarar att jag skall ut till flygplatsen om 30 minuter men att jag gärna vill komma tillbaks till Milano. Kanske kommer jag nästa år. Come visit. I'm always here working. Jag får en överväldigande lust att prata italienska, fast det är så svårt när man aldrig har lärt sig det.

Arrivederci!

La fiera

Good times, here I come!

Nu bär det av mot varmare länder där jag skall sitta nedsjunken i den senaste designerfåtöljen med ett glas champagne i ena handen, en espresso i den andra, och titta på hur Philippe Starck, Jasper Morrison och Patricia Urquiola slåss om att få massera mina fötter. Hoppas Patricia vinner.

Arrivederci!

Eder vän på galejan,
Björnen

La Traviata - den långa, sega versionen.

Samling innan: 3 glas vin och 1 ½ tallrik småplock.
Detta verkar lovande!

Första akten: Gäsp! Gammal tant som låtsas vara ung sjunger på oförståelig italienska. Mesig man som låtsas vara den andra huvudpersonen sjunger på mesig italienska. Trött Björn låtsas vara vaken.

Paus: Vatten och snabb promenad för att vakna.

Andra akten: Lite bättre. Mest action: "Ormar sliter sönder mitt bröst!". Fast den meningen tappar en hel del i styrka när den sjungs på släpig italienska. Dagens mest utrotningshotade ord: Ädelmod.

Paus: Björnen går hem.

Tredje akten: Treans spårvagn mot Majorna. Bäst hittills.

På Expressens löpsedel står det idag att "trötthet kan vara en dold kvinnosjukdom".

Attans! Då kan jag alltså inte skylla min trötthet på det.

La Traviata - den korta versionen.

Eftersom ni inte kommer att följa med på kvällens operaföreställning, La Traviata, så tänkte jag här göra en sammanfattning:
En ung lyxprostituerad kvinna träffar en greve och blir kär. Grevens pappa blir lite putt på sonen och tar sig ett snack med kvinnan. Hon lämnar greven och blir ledsen. Fest och sprit fyller hålrummet. Efter detta följer lite tandagnisslan, gråt, kärleksförklaringar och en duell. Greven och horan återförenas, sen dör hon i tuberkolos. Tänk Pretty Woman fast med mer våld och död. Solklart va?

The end.

Jag gillar detta, charmigt på något sätt.
Busenkelt videokoncept som fungerar förvånansvärt bra.

Och så har hon en så skön fransk brytning: "I'll kill 'eer!"

Lite stödord för veckan som kommer:

Jobb, Operan, La Traviata, jobb, Landvetter, flygvärdinnor, Schiphol, Malpensa, hotell, Salone Internazionale del Mobile, Jasper Morrisson, espresso, Dolce Gabbana Gold, drinkar, skoskav, möbler, möbler, möbler, möbler, öl, möbler, Piazza Fontana, hotellfrukost, kåldolmar, taxi, möbler, espresso, "grazie", taxi, mat, "At your service, Sir", Sant'Ambrogio, skoskav, taxi, Doumo, Giorgio Armani, solpaus, taxi, Malpensa, sovpaus, drink, Schiphol, trött, Landvetter, taxi, pusta ut.

Fast inte nödvändigtvis i precis den ordningen.

Dagens ord: HJÄRNSLÄPP

Ni får ha lite tålamod med mig. Jag har nämligen drabbats av massiv bloggfrossa, total tankeförlamning och allmän skrivapati. På en och samma gång.

Eller så är det bara så enkelt att det inte har hänt något av större vikt idag.

En alldeles för kort helg:

Fredagsfika med snittar och champagne: Alltid en bra start på helgen! After work i solen på Storans uteservering. Tror det är dags att plocka fram de vassaste armbågarna ur garderoben nu - trängseln framför baren var i klass med en nyöppnad McDonalds-restaurang i ett u-land. Man kunde tro att folk aldrig hade sett en öl eller ett glas vin innan. Är det solen som gör att folk blir som galna?

Lördagssolsken och semestervibbar. Biltur till Stenungsund där jag hälsade på F. Fick mig havsbris, lantluft, sköna skratt och god mat till livs. Skôj! som F skulle säga. Tur förbi mor på hemvägen och sedan några öl med "quiz-gänget" på lokala krogen Plankan. Perfekt avslutning på en mycket bra dag!

Söndagsarbete och akuttvätt. Efter ett idogt tjötande från farsan gav jag slutligen vika och åkte ut till hans lantställe för att hjälpa till med röjnings och byggarbetet. Förstår han inte att man har ett lantställe för att kunna vara där och ta det lugnt? Smugglade in lite av mina kläder i tvättmaskinen när jag ändå var där - måste ha fina, rena kläderna till Milano. Traditionsenlig musikquiz på kvällen med en hedrande andraplats. Ordningen är återställd! Vann biljettter till Vapnet på Henriksberg på torsdag. För att följa traditionen så kan jag inte följa med denna gången heller. Fast det gör inte så mycket - jag är övertygad om att Milano är ett mycket trevligare ställe än Henriksberg.