Tomten var hos oss! Han spydde på mina jeans och däckade innan julklappsutdelningen.

God jul!

Hoppas ni får en fantastisk jul! Ta det lugnt med klapparna och var snäll mot Tomten; han vill bara väl! Oftast. Kram!

Regina

Vi anländer lite fashionabelt sent och blir informerade av vakten att det skulle ha börjat för nästan en timme sedan, men att det är försenat. Förbandet har precis börjat spela. Pustar ut och går in till våra platser på rad ett - ett snäpp till höger om mitten - precis perfekt mitt framför Regina! Tittar oss omkring i den utsålda lokalen och undrar hur fasen vi fick tag på de platserna?!

Konserten är sådär charmig som alltid, och tidvis glömmer jag nästan att Ebbe är hemma med farmor som barnvakt. Platserna gör att det hela framstår som en ganska intim konsert, trots den stora lokalen. Antar att det inte känns likadant på bakre raden? Regina tänder två ljus på scenen eftersom det tydligen är den andre hanukka. Hon spelar enbart bra låtar och avslutar det hela med en röjig countrylåt! Oväntat!

För övrigt har GPs recencent Daniel Claesson fel angående konserten! Sura gubbar skall inte recencera charmiga popkonserter - de framstår bara som bittra då! Ett tips till redaktionen: Sätt Daniel att bevaka Kent, Bruce, David Urwitz och andra överskattade gubbrockers och låt någon ny, hungrig förmåga ta sig an den intressanta musiken!

Efter en 150€ flaska Côte du Rhòne på Kämp ihop med chefen känner jag mig nu redo att förlåta trumpetaren. Tills i morgon åtminstone.

Aaaargh!!!

Nu har trumpetarjäveln spelat samma jävla Stan Getz-låt i flera timmar! Kan inte någon gå ner och köra ner trumpeten i halsen på honom?!

Helsinki!

Helsinki två gånger på två veckor; tror jag skulle kunna vänja mig vid det*! Utställningen är nu färdig och putsad inför morgonens vernissage. Ambassadören skall inviga och sedan blir det middagsbjudning i hans sällskap. Kostymen hänger i hotellgarderoben och skoskavet från fina skorna skall plåstras om. Attans vad man går mycket i Helsingfors! Är redan uppe i 11.000 steg och då har vi inte ens ätit middag än.

Trumpetaren på gatan utanför hotellet har nu spelat julsånger i ett par timmar. Hyfsat trevligt ändå. Fast det är bara 7 december än - ge mig några dar så kommer jag hata allt vad julsånger heter!

* Lite svårare att vänja mig vid Finnair dock. Strejken må kanske vara slut nu, men för mig är det upp till bevis: Försök att inte vara något försenade om ni kan!

Helgen v. 48 var inte så bra. Gillar den inte alls! Pappa blev påkörd av en bil och ligger nu på sjukhus. Fast han lever. Det är fantastiskt bra!

Jaha! Då var det dags! Är ni beredda? Nu kommer den!

Som bob hund så fint beskrev den, Helgen v. 48:

"Vem går över ett torg en lördag kväll
Vem går hem med den rätte och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt och vem är ett skämt?
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bil,
jag ser en tjej,
jag ser en snut,
snart har helgen vecka 48 tagit slut
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bar
jag ser en man
jag hör ett tjut
snart har helgen vecka 48 tagit slut"

Rapportera till mig efter helgen om något av ovannämnda har inträffat! Vill bekräfta sanningshalten i låten.

Moonwalker?

Undrar om det var fullmåne i natt? Hela varulvsfamiljen låg i alla fall och vred sig som på nålar. Om vi sov? Nja. Lille valpen sprattlade som om han försökte slå nytt världsrekord i sängliggande maraton för bäbisar. Jag är övertygad om att han krossade det gamla rekordet med råge!

Stackars lilla bloggen! Den har ju blivit helt undernärd av bloggtorkan. Så kan det vara när man inte längre är nummer ett hos pappa Björnen! Å andra sidan så har den klarat av längre torkor förut utan att ha tagit större skada.

Undrar hur man gör för att pigga upp den igen?

Linda försöker skola Ebbe till sitt första ord: Mamma, mamma, mamma, säger hon lätt maniskt. Jag kontrar med att i smyg kalla alla lampor för "pappa". Tänker att det borde dubbla mina chanser.

"En elefant balanserade på en liten, liten, liten spindeltråd. Det tyckte han var så intressant att han gick och hämtade en annan elefant..."

Ebbe ligger på golvet och kiknar av skratt när jag sjunger om alla elefanterna som balanserar. När jag har räknat upp till fem elefanter tjuter han av skratt och sparkar så vilt att jag känner mig tvingad avsluta där.

Nästa vecka skall jag prova sex elefanter.

Tre månader!

Grattis Ebbe!

Romeo was here!

Studieresa till Romeo och Julias Verona och karnevalernas Venedig.
Vi flyr regnet och rusket och landar i 20-gradigt gemyt! Lite jobbigt att lämna Linda och Ebbe* hemma, men jag ser fram emot två nätters skön och ostörd nattsömn. Kanske lite orutinerat att tro att man skall få sova på en studieresa tillsammans med kollegor? Temat för resan är två Italienska arkitekter, Carlo Scarpa (1906-1978) och Andrea Palladio (1508-1580). Har vid första byggnadens fasad redan sågat Scarpa vid fotknölarna, men allt ändrar sig när jag kommer in i byggnaden. Vilken detaljering! Mästerligt! Kamerorna klickar och det oh:as och pekas vilt bland de 100 svartklädda arkitekterna. Höjdpunkten på resan är Scarpas ganska så radikala ombyggnad av 1600-talsbyggnaden Castelvecchio. Något liknande hade aldrig blivit tillåtet i det dum-tråkiga byråkrat-Sverige! Scarpas betongråa begravningsplats för familjen Brion är även den fantastisk, men här går nästan detaljeringen till överdrift! Varenda hörn eller yta är på något sätt utsmyckad. Varför göra det lätt för sig när man kan krångla till det? Palladiovillorna är mäktiga på ett annat sätt. Speciellt när man betänker deras ålder och vilket ofantligt intryck de har gjort i arkitekturhistorien. Venedig hinns med i en rasande fart - två timmar totalt! Hinner springa förbi Piazza San Marco och Scarpas fantastiska Olivetti-showroom innan det är dags att ta färjan till flygplatsen för resan hem. I väskan ligger ett kilo parmesanost och i huvudet står sömnen beredd att svinga sin mjuka slägga.

* Han heter så nu.























Sol, vin och vatten!

















Arkitekter brukar bete sig så här! På Banco Populare i Verona (av Carlo Scarpa).























Museo Castelvecchio. En ombyggnad av Carlo Scarpa). Riktigt bra!






















Museo Castelvecchio.


















Begravningsplatsen för familjen Brion av Carlo Scarpa









































Carlos karpar!






















En växt. Och Palladios praktbyggnad Villa Barbaro från 1560-talet. Jämför detta med hur svenska 1500-talsbyggnader ser ut!

Så var man 35 år fyllda!

Trettio år kvar till pensionering. Närmre 70 än den dag jag föddes. Men konstigt nog så pratar jag mer bajs och kiss nu än vad jag har gjort på många herrans år. Antar att allting går i cykler? Jag jobbar mindre och sover mindre. Fast jag skrattar mer! Det kan å andra sidan bero på att sömnbristen gör att man skrattar åt det mesta? Sitter på jobbet på dagarna och längtar hem till sonens skratt och stora leenden när han ligger under babygymet, eller hans lugna snusande när han ligger med ansiktet tryckt i min armhåla medan jag sitter och tittar på allsköns skit på TV. Han är 2 månader gammal idag och livet är totalt annorlunda.

Bättre.

En av fördelarna av att ha en liten bäbis hemma är att flickvännens kommentar; "här kommer kräket", inte nödvändigtvis behöver handla om dig.

Helsingfors över dagen. It's good to be me!

Nappsoppa

Vi är uppe i 29 dagar idag, och det är förvånansvärt hur någon som är så liten och inte kan prata ändå kan styra hela ens liv så totalt! Dagens projekt är att försöka städa. Mjölkfläckarna på golvet börjar få ett eget liv. Om vi har tur kanske vi hinner halva lägenheten...

Living the sweet life!

Live från Slottskogen!