En Espresso för själen: oktober 2009

Studieresa till Romeo och Julias Verona och karnevalernas Venedig.
Vi flyr regnet och rusket och landar i 20-gradigt gemyt! Lite jobbigt att lämna Linda och Ebbe* hemma, men jag ser fram emot två nätters skön och ostörd nattsömn. Kanske lite orutinerat att tro att man skall få sova på en studieresa tillsammans med kollegor? Temat för resan är två Italienska arkitekter, Carlo Scarpa (1906-1978) och Andrea Palladio (1508-1580). Har vid första byggnadens fasad redan sågat Scarpa vid fotknölarna, men allt ändrar sig när jag kommer in i byggnaden. Vilken detaljering! Mästerligt! Kamerorna klickar och det oh:as och pekas vilt bland de 100 svartklädda arkitekterna. Höjdpunkten på resan är Scarpas ganska så radikala ombyggnad av 1600-talsbyggnaden Castelvecchio. Något liknande hade aldrig blivit tillåtet i det dum-tråkiga byråkrat-Sverige! Scarpas betongråa begravningsplats för familjen Brion är även den fantastisk, men här går nästan detaljeringen till överdrift! Varenda hörn eller yta är på något sätt utsmyckad. Varför göra det lätt för sig när man kan krångla till det? Palladiovillorna är mäktiga på ett annat sätt. Speciellt när man betänker deras ålder och vilket ofantligt intryck de har gjort i arkitekturhistorien. Venedig hinns med i en rasande fart - två timmar totalt! Hinner springa förbi Piazza San Marco och Scarpas fantastiska Olivetti-showroom innan det är dags att ta färjan till flygplatsen för resan hem. I väskan ligger ett kilo parmesanost och i huvudet står sömnen beredd att svinga sin mjuka slägga.

* Han heter så nu.