Ebbe ligger på golvet och kiknar av skratt när jag sjunger om alla elefanterna som balanserar. När jag har räknat upp till fem elefanter tjuter han av skratt och sparkar så vilt att jag känner mig tvingad avsluta där.
Nästa vecka skall jag prova sex elefanter.
2 november 2009
"En elefant balanserade på en liten, liten, liten spindeltråd. Det tyckte han var så intressant att han gick och hämtade en annan elefant..."
31 oktober 2009
28 oktober 2009
Romeo was here!
Studieresa till Romeo och Julias Verona och karnevalernas Venedig.
Vi flyr regnet och rusket och landar i 20-gradigt gemyt! Lite jobbigt att lämna Linda och Ebbe* hemma, men jag ser fram emot två nätters skön och ostörd nattsömn. Kanske lite orutinerat att tro att man skall få sova på en studieresa tillsammans med kollegor? Temat för resan är två Italienska arkitekter, Carlo Scarpa (1906-1978) och Andrea Palladio (1508-1580). Har vid första byggnadens fasad redan sågat Scarpa vid fotknölarna, men allt ändrar sig när jag kommer in i byggnaden. Vilken detaljering! Mästerligt! Kamerorna klickar och det oh:as och pekas vilt bland de 100 svartklädda arkitekterna. Höjdpunkten på resan är Scarpas ganska så radikala ombyggnad av 1600-talsbyggnaden Castelvecchio. Något liknande hade aldrig blivit tillåtet i det dum-tråkiga byråkrat-Sverige! Scarpas betongråa begravningsplats för familjen Brion är även den fantastisk, men här går nästan detaljeringen till överdrift! Varenda hörn eller yta är på något sätt utsmyckad. Varför göra det lätt för sig när man kan krångla till det? Palladiovillorna är mäktiga på ett annat sätt. Speciellt när man betänker deras ålder och vilket ofantligt intryck de har gjort i arkitekturhistorien. Venedig hinns med i en rasande fart - två timmar totalt! Hinner springa förbi Piazza San Marco och Scarpas fantastiska Olivetti-showroom innan det är dags att ta färjan till flygplatsen för resan hem. I väskan ligger ett kilo parmesanost och i huvudet står sömnen beredd att svinga sin mjuka slägga.
* Han heter så nu.
Sol, vin och vatten!
Arkitekter brukar bete sig så här! På Banco Populare i Verona (av Carlo Scarpa).
Museo Castelvecchio. En ombyggnad av Carlo Scarpa). Riktigt bra!
Museo Castelvecchio.
Begravningsplatsen för familjen Brion av Carlo Scarpa
Carlos karpar!
En växt. Och Palladios praktbyggnad Villa Barbaro från 1560-talet. Jämför detta med hur svenska 1500-talsbyggnader ser ut!
Vi flyr regnet och rusket och landar i 20-gradigt gemyt! Lite jobbigt att lämna Linda och Ebbe* hemma, men jag ser fram emot två nätters skön och ostörd nattsömn. Kanske lite orutinerat att tro att man skall få sova på en studieresa tillsammans med kollegor? Temat för resan är två Italienska arkitekter, Carlo Scarpa (1906-1978) och Andrea Palladio (1508-1580). Har vid första byggnadens fasad redan sågat Scarpa vid fotknölarna, men allt ändrar sig när jag kommer in i byggnaden. Vilken detaljering! Mästerligt! Kamerorna klickar och det oh:as och pekas vilt bland de 100 svartklädda arkitekterna. Höjdpunkten på resan är Scarpas ganska så radikala ombyggnad av 1600-talsbyggnaden Castelvecchio. Något liknande hade aldrig blivit tillåtet i det dum-tråkiga byråkrat-Sverige! Scarpas betongråa begravningsplats för familjen Brion är även den fantastisk, men här går nästan detaljeringen till överdrift! Varenda hörn eller yta är på något sätt utsmyckad. Varför göra det lätt för sig när man kan krångla till det? Palladiovillorna är mäktiga på ett annat sätt. Speciellt när man betänker deras ålder och vilket ofantligt intryck de har gjort i arkitekturhistorien. Venedig hinns med i en rasande fart - två timmar totalt! Hinner springa förbi Piazza San Marco och Scarpas fantastiska Olivetti-showroom innan det är dags att ta färjan till flygplatsen för resan hem. I väskan ligger ett kilo parmesanost och i huvudet står sömnen beredd att svinga sin mjuka slägga.
* Han heter så nu.
Sol, vin och vatten!
Arkitekter brukar bete sig så här! På Banco Populare i Verona (av Carlo Scarpa).
Museo Castelvecchio. En ombyggnad av Carlo Scarpa). Riktigt bra!
Museo Castelvecchio.
Begravningsplatsen för familjen Brion av Carlo Scarpa
Carlos karpar!
En växt. Och Palladios praktbyggnad Villa Barbaro från 1560-talet. Jämför detta med hur svenska 1500-talsbyggnader ser ut!
30 september 2009
Så var man 35 år fyllda!
Trettio år kvar till pensionering. Närmre 70 än den dag jag föddes. Men konstigt nog så pratar jag mer bajs och kiss nu än vad jag har gjort på många herrans år. Antar att allting går i cykler? Jag jobbar mindre och sover mindre. Fast jag skrattar mer! Det kan å andra sidan bero på att sömnbristen gör att man skrattar åt det mesta? Sitter på jobbet på dagarna och längtar hem till sonens skratt och stora leenden när han ligger under babygymet, eller hans lugna snusande när han ligger med ansiktet tryckt i min armhåla medan jag sitter och tittar på allsköns skit på TV. Han är 2 månader gammal idag och livet är totalt annorlunda.
Bättre.
Bättre.
13 september 2009
En av fördelarna av att ha en liten bäbis hemma är att flickvännens kommentar; "här kommer kräket", inte nödvändigtvis behöver handla om dig.
9 september 2009
6 september 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
