-Åh, vilket party!

Festen blev en succé! Han hade visserligen misstänkt att något var i görningen, men absolut inte detta. Bröderna tog "gammelfar" med sig ut för ett glas vin efter jobbet medan jag "skulle fixa lite grejer och ansluta till dem senare". Av någon konstig anledning så trodde han att jag skulle uppträda för honom, ihop med det band vi satte ihop på jobbet för förra årets julfest. I hans lägenhet. Förstår inte var han skulle fått den idén ifrån. Dessutom skulle det bli väldigt trångt i hans vardagsrum med instrument och all utrustning - vi var ju trots allt 9 personer! Men denna villfarelse gjorde att vi slapp fantisera ihop en massa lögner för honom. Det skötte han bra själv!

Under tiden som bröderna och farsan var och drack vin stod jag, CB och S i lägenheten och fixade med käk och tog emot gäster. Vi lyckades få dit nästan hela hans "gubbgäng" och en hel del andra vänner. Totalt ett 20-tal goa, glada typer som alla skrålade glatt när farsan anlände vid halv sju-tiden. Skrålandet kan ha berott på det faktum att maten som var utlovad till klockan sex inte blev klar förrän halv nio och att vi, för att hålla gästerna nöjda, bjöd på Margaritas. En strålande idé!

Kan nu efter noggranna studier meddela att 40-talister är ena jävlar på att festa. Antar att de har rutin på det efter alla dessa år? De har dessutom till fullo mästrat tekniken att bli riktigt jobbiga när de har druckit för mycket. Under de tidiga morgontimmarna, när jag hade nyktrat till litegrann, kom jag flera gånger på mig själv att undra vilka dessa underliga, pinsamma individer runt omkring mig var för några.

Sen slog det ner som en blixt: Detta är ju jag om 30 år!!!








Jubilaren tar en svängom.










Är vi inte lite lika?






Bror P med en av presenterna. Ingen aning om vem de kommer från, men det är flera allvarliga sakfel här:
Rich? Nja... Inte urfattig. Rik på kärlek?
Handsome? Tja, det ligger ju i betraktarens öga. Det är ju trots allt min far vi talar om. Jag har lite svårt att uttala mig.
Single? Nope.
Men framför allt: Beiga strumpor!!??





Jag och bror M.
Jo, M & P är tvillingar.





Bror M på hemgående.
Det finns en förklaring till utstyrseln som inte enbart är alkoholrelaterad: Bägge bröderna sitter just nu på ett flyg på väg till Thailand. 17 dagar solsken!

Jag är inte alls avundsjuk.
Jag trivs bra här i slasket och vätan.

Jättebra.

How do you afford your rock'n'roll lifestyle?

Idag var det inspelning av rockvideo på jobbet. Ett brasilianskt rockband har på något sätt hittat från Rio de Janeiros kåkstad till ett konferensrum högst uppe i ett hus på Kungsgatan i Göteborg, Sverige. Hur förstår jag inte.
Så idag har jag suttit framför min dator och slängt med håret i takt med musiken. Allt med ett stort leende på läpparna. Det är nog inte så många som på allvar kan hävda att de har ett jobb som rockar.

Ha en bäst helg vänner!

Zestig jaar

Imorgon är inte vilken dag som helst. Det är fredag. Den 2:e mars. Och min far fyller 60 bast! Sextio år. Sesenta años! Shit, det är ju bara fem år kvar till pensioneringen! Han är snart gubbe.

Det trodde jag nog inte om honom när jag som liten, blek valp tittade upp på den långe, smala pappan som var just min pappa. En pappa som var komplett med slokmustach, pilotbrillor och en ständigt närvarande lukt av framkallningsvätskor. Dessutom var han världens starkaste man som kunde slå vilken annan pappa som helst i armbrytning och boxning.
Detta var innan jag visste vem Hoa-Hoa Dahlgren var.

Så för att fira jubilaren har jag, bröderna och CB fixat ihop en överraskningsfest för honom. Följaktligen kommer jag endast jobba halvdag så att jag hinner fixa vin, champagne och käk inför kvällen.

Han misstänker att något är på gång. Men inte vad. Det kommer bli kul!

Frisk som en nötkärna!

Eller tillbaks på jobbet och hyfsat frisk i alla fall.

Den som kom på uttrycket frisk som en nötkärna måste ha varit lite sjuk. Eller möjligtvis varit biolog med forskningsinriktning mot nötter. Fast det borde väl rimligtvis också räknas som en sjukdom? För blir man verkligen nötforskare om man är vid sina sinnens fulla bruk?

Dessutom skulle man ju bli kallad Nöten av sina kollegor...

Utan snus* i åtta dagar försmäktar jag på denna ö.

Tom Hanks karaktär i filmen Cast Away hade det ganska så tråkigt. Just nu har jag det ännu tråkigare. Han hade ju åtminstone några kokosnötter att prata med.

Måste även erkänna att jag inte klarade mig utan kaffe. Vet att jag skulle hålla mig endast till vatten, men.. förlåt Sandra! Jag var vek, sjuk och klockan hade ju passerat lunchtid för länge sedan. Jag hade dessutom inga kokosnötter.


*För att vara politiskt korrekt och för att inte bli anklagad för att göra reklam för hälsofarliga produkter så får du här byta ut snus mot valfri last: Kaffe, godisbilar, TV-serier, sällskap, mobiltelefon etc. Jag vill även avsäga mig allt ansvar ifall du skulle överdosera på denna valda last.

The not so fast and the furious...

Eftersom jag i morse konstaterade att jag nog får stanna hemma även idag så får jag försöka sysselsätta mig med andra saker än jobb. Här kommer därför en högst objektiv och hyfsat aktuell filmguide för er:

The Science of Sleep
Nu snackar vi bisarr och lekfull film med väldigt otydliga gränser mellan dröm och vakenhet. Ett extra plus i kanten för de två huvudrollsinnehavarna* och att filmen växlar mellan engelska, franska och spanska i en härlig röra. Gillade ni Eternal sunshine of the spotless mind så vet ni ungefär vad ni kan vänta er eftersom detta är samma regissör. 8 koppar espresso av 10 möjliga.

Pans labyrint
En mörk, ganska brutal, spansk film som även denna pendlar mellan dröm och vakenhet. En hel del grafiskt våld och kanske filmhistoriens mest osympatiska "skurk". Förvänta er inte att se någon feelgood-film; har fortfarande, efter 2 veckor, inte bestämt mig för om jag tyckte det var ett glatt eller sorgligt slut. Men samtidigt är filmen så fantastisk! Gå och se! En filmupplevelse som varar länge, det blir därför 7 av 10 koppar latte.

Farväl Falkenberg
Ett litet tips till huvudkaraktärerna: Klipp er, väx upp, skaffa vettiga jobb och flytta ut från morsan och farsan så kommer ni må mycket bättre! Och sluta nu för guds skull snacka om Oscars och andra priser. Om ni har tur kanske jag orkar se klart filmen. 3 ganska så ljumma koppar Nescafé.

Babel
Brad Pitt har skägg och verkar ganska så normal här. Cate Blanchett är bra, blekhyad och vacker som vanligt. Kanske lite blekare än vanligt i stora delar av filmen. Tre olika sammanflätade historier som utspelar sig i Marocco, Tokyo och USA/Mexico. Riktigt bra karaktärer som engagerar, och det känns som om filmen vill säga något viktigt. Frågan är vad? 6 av 10 koppar espresso.

Stranger than fiction
Jag hatar Will Ferrell! Han är irriterande. Fast här är han faktiskt helt OK som den trista kontorssnubben som börjar höra en speakerröst som kommenterar allt han gör. Han finner sig snart vara huvudrollen i författarinnas Kay Eiffels nya bok. För att göra saken ännu värre så brukar alla hennes huvudrollsinnehavare dö i slutet böckerna. Bisarr och riktigt schysst film! Dustin Hoffman är briljant som vanligt. 7 av 10 koppar espresso. Grafiken som blandas med filmsekvenserna är bara den värd en extra titt, och ger därför en liten panini som serveras till kaffet.


*Kan förövrigt varmt rekommendera skivan 5-55 som Charlotte Gainsbourg (kvinnliga huvudrollsinnehavaren) släppte i höstas. Självklart måste ni även lyssna på hennes farsgubbe, Serge. Ni vet han som gjorde den briljanta "porrlåten" Je t'aime (moi, non plus)?

Helsinki

Är bara lite uttråkad just nu.

Hittade en fantastisk blogg och bara måste sprida den vidare! Konceptet för bloggen är att vem som helst får skriva vykort med hemliga bekännelser på. Dessa läggs sedan upp på sajten.

Tänk jag drömde i natt att jag hade en katt, å den åt bara sill å potäter. Ni får tro't om ni vill, men potäter å sill är det enda min kattunge äter.

Drömde en konstig dröm i natt: Att jag tappade alla mina tänder. En efter en.

Eftersom jag är en såpass van och rutinerad drömtydare så tolkar jag det som att jag kommer att hitta kärleken och leva lyckligt resten av livet.

Jag ser ljuset.... det är så vackert här!

Jag försökte verkligen med allt. Även de omtvistade strumporna. Damn!

Skall kurera mig genom att titta på DVD-filmer (har både Babel och Volver hemma!), läsa, dricka kaffe och sova. Och så kanske blogga lite emellanåt om hur hemskt allt är och hur synd det är om mig.

För som ni vet så är varje manlig förkylning att jämställa med en nära-döden-upplevelse.

Lätt frossa, snuva och ont i halsen...

Whisky, C-vitamin, potatismjölsvatten, tidig sänggång, Esbiritox, Echinaforce, strumpor, halsduk och balkongdörren vidöppen för vädring.

Nu jävlar i mig skall jag inte bli förkyld!

40

Snöns vithet, och jag halkar till Slottskogen. 40-årsfest i ljusslingors skenande. God mat, folk och mingel. Träffar trevlig, söt, blond tjej som inte verkar ingå i den allmäna parbildningen på stället. Klart intressant! Senare. Min bordsdam presenterar sin flickvän: Trevlig, söt, blond tjej. Damn!

Lärde mig ett nytt ord: Högreståndsdans.
Ser bilder framför mig på en stel dans där man inte kan bli svettig.
Undrar om ABF har kurser?

Morgon.
Lördag.
Och jag är utsövd.

Ljust ute, Säkert! på hög volym, kaffesmak i munnen och bra humör i huvudet. Fest ikväll. 40 år. Det här ser ut att bli en bra dag.

Ha en skön helg vänner!

Att lära gamla hundar att sitta. Eller att lära gamla människor att maila.

För några år sedan skaffade min mor en ny dator och förpassade den gamla till min mormors ömma omvårdnad. Missionen var glasklar: Lär mormor att maila, surfa och skriva enkla dokument i Word. Det låter lätt. Problemet var att vi var tvungen att börja från början. Alldeles från början. Ibland glömmer man hur många saker man tar förgivet. Som alla datorrelaterade fackuttryck:

-Detta är en mus. Med musen rör man pilen här på skrivbordet. Det heter så. Skrivbordet. Här har du en mapp. I mapparna förvarar man dokument.

Mormor får pröva att använda musen och börjar genast att, på bordet, vrida den runt sin egen axel. Vi rättar: Rör framåt, bakåt och åt sidorna. Förstår du? Javisst. Vrider runt igen. Muspekaren står nästan stilla.

Efter lite fler övningar börjar sakerna flyta på ganska bra, även om hon fortfarande tror att hela maskinen skall explodera ifall hon trycker på fel knapp. Vi bestämmer oss för att det är tillräckligt med undervisning för dagen och förklarar hur man stänger av datorn. Då kommer den klockrena och ytterst logiska frågan:

-Varför skall jag trycka på knappen som heter START när jag vill STÄNGA AV datorn?

Tidsluckor, vitt pulver och oskrivna regler. Eller varför vissa personer skulle förbjudas att vandra på stans gator.

Just nu känns livet som om jag vore med i ett avsnitt av Star Trek. Ett lågbudgetavsnitt av Star Trek utan påkostade scenografier, tokroliga sparkdräkter, hightec-vapen eller påklistrade spetsiga öron. Bara jag och en time-warp.

Jag kom i morse till jobbet, satte mig framför datorn, och sedan var klockan plötsligt 5 och det var dags att gå hem. Hade stora problem att specificera i tidkortet vad jag hade gjort, så jag fördelade tiden förhållandevis jämnt över de tre projekt jag hållit på med. Det löser sig, sa han som sket i bassängen.

Ute på gatan var det vitt och ganska så kaotiskt. Bestämde mig för att ta vagnen hem eftersom isen bet mig så hårt i kinderna att jag måste sett ut som om jag rodnade okontrollerat. Det var det dock ingen som märkte eftersom alla verkade djupt koncentrerade på att se var de satte fötterna. Vagnen var inställd. Nej, rättelse: Alla vagnarna var inställda, eller åtminstone grovt försenade.

Sadlade apostlahästarna och satte av hemåt. Halva stan verkade dock ha valt samma transportmedel, och jag tvingades kryssa mellan orutinerade fotgängare för att komma fram. Till saken hör att jag går fort. Jättefort. Syftet är ju att ta sig från en punkt till en annan, så jag förstår inte varför man skall lôsa* när man kan gå fort? Det har hänt att jag har blivit ompromenerad. Någon enstaka gång.

Som rutinerad fotgängare så känner jag självklart till de oskrivna regler** som finns på stans trottoarer. Majoriteten av folket som var ute idag gjorde dessvärre inte det. Så för dem har jag nu tagit mig friheten att sätta dessa regler på pränt:

• Om man är två eller flera som går i bredd så lämnar man plats för mötande eller upphinnande fotgängare.
• Om man blir upphunnen så saktar man antingen ner för att släppa förbi, eller så ökar man farten och behåller försprånget. Det är absolut förbjudet att hålla samma hastighet som den upphinnande parten***, såvida man inte känner personen ifråga.
• Grön gubbe = Gå. Le samtidigt lite nedlåtande åt bilisterna vid rödljuset.
• Röd gubbe = Gå ifall det inte kommer några bilar. Ifall det kommer bilar: Stå halvvägs ut i gatan, bläng argt på bilisterna och se om du kan få dem att stanna ändå.
• Orange gubbe = Någon som helt saknar god smak och färgseende. Eller en vägarbetare. Ignorera.
  
• Bilar är hårda. Men de är lätta att repa.
  
• Pensionärer och barnfamiljer får endast promenera på stan mellan klockan 9-11 och 13-15. Övrig tid reserveras för normala, målinriktade människor.
  

*Lôsa = Göteborgska för att dra fötterna efter sig; motsatsen till skynda.
** Denna regeln upphör att gälla för dig så fort du sätter dig bakom ratten på en bil. Då gäller istället de oskrivna bilistreglerna som kanske kommer avhandlas vid annat tillfälle.
*** Jag var med om detta vid ett tillfälle när jag vandrade i samspråk med en kompis. När vi saktade ner för att släppa förbi så saktade också vår förföljare ner. Ner vi ökade så ökade hon. Hon höll sig hela tiden två steg bakom oss. Tillslut korsade vi gatan för att bli av med henne.

Föräldrafällan

Ibland händer det att man är med om saker som gör att allting omkring dig ses som ur ett annat ljus. Det kan handla om att du kanske träffar någon som utmanar dina tidigare tankemönster och får dig att ifrågasätta sådant du tidigare tagit för givet; du är får en sjukdom som får dig att ompröva hela ditt liv osv.

Sedan finns det de som blir föräldrar.
De blir något mer osympatiska.

Vänner som tidigare var helt normala människor med intressen och fritid transformeras plötsligt till "bulldozer-morsor"* som tycker det är helt okey att prata babyspyor och rännskita vid lunchbordet på jobbet. Oftast om dess konsistens och lukt. Visst, ungar kan vara gulliga, det erkänner jag. Deras avföring är det inte. Samtalsämnena blir lidande eftersom de nyblivna föräldrarna varken läser, ser på TV, upplever eller planerar någonting som inte innefattar blöjor, barnmat, snuttefiltar, bröstpumpar eller familjeliv. Idolbilder på Johnny Cash och Dalai Lama ersätts med böcker av Anna Wahlgren och miljarders babybilder. Du får till och med julkort med barnets bild på.**

Skulle man mot förmodan någon gång efter flera månaders tjat få chansen att träffa föräldrarna utan barn i närheten så går det lätt överstyr.
Ett varningens ord: Ge aldrig alkohol till småbarnsföräldrar, de kan inte längre hantera sådana saker. De är som Gremlins. Fast inte så gulliga.



* Bulldozer-morsor uppträder oftast i flock på 3-4 mammor. De kan särskiljas från vanliga morsor genom att de går flera i bredd på trottoaren och skjuter barnvagnen framför sig som om den vore en bulldozer. Detta brukar resultera i att mötande fotgängare får kasta sig åt sidan för att undvika bli manglade av de oftast knallröda kombivagnarna med tillhörande barnnamns-registreringsskyltar. Barnvagnen används också för att forcera tättrafikerade överrgångsställen, oftast enligt devisen "bilar är mjuka - barnvagnar är hårda".

** Varför?! Är detta intressant för någon förutom barnets föräldrar och gamla tant Agda 95 bast?

Domedagen är nära!

Nu är det en ny vecka och vi har vandrat ännu någon dag närmre domedagen. Det finns nämligen folk som på allvar hävdar att Jesus lever; Att han är en dvärg i högklackade skor som lever någonstans i Hollywood. Emellanåt gör han filmer som ses av massor av människor. I alla hans filmer finns minst en scen där han springer väldigt fort. Helst skall han också vara barbringad i någon scen. Troligtvis är detta inskrivet i hans kontrakt. Jesus verkar vara väldigt fåfäng.

Om det är så att detta är Jesus måste jag nog tillstå att domedagen är nära.

Eller så har den redan varit.

Släkten är värst...

Ibland är det bra att utmana sina fördomar.
Således gick jag ikväll på After Work på Lounge, någonstans på den nedre delen av helvetets förgård - även kallat Avenyn. Hamnade i samspråk med två grekiskor, en iranska och en svenska (med syrisk fästman). Multikulti värre! Ämnet var bröllopsgäster. Antalet bröllopsgäster närmre bestämt. Allmän konsensus (mig ej medräknat) var att man måste bjuda minst 200 personer i den närmsta släkten, annars förolämpade man de som inte blev bjudna.

-200 personer!?
Försöker vid detta laget i mitt stilla, och ganska alkoholinlindade, sinne räkna ihop min närmsta släkt: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8...
Någonstans vid 25 börjar jag märka att jag inte längre vet namnet på dem, alternativt vet deras namn utan att ha någon aning om vilka de är. Antar att de inte är nära släkt då? Börjar även misstänka att svensk släkt inte riktigt är samma sak som många utländska släkter - och att min släkt kanske är mer onormal än vad jag trodde? Tunga tankar en fredagskväll!

Räknar därpå snabbt ut att huvudräkning aldrig kan vara bra en sådan här kväll. Det kan rent av vara skadligt. För att förhindra överansträngning eller mer bestående men bestämmer jag mig för att det nog är bäst att röra sig hemåt.

Endast folk som inte har nått liv skriver inlägg på bloggen varje dag.

Baciller och dunderdroppar

Såhär i förkylningstider får man alltid höra om diverse olika huskurer som skall bota den onda förkylningen. Det handlar om mer eller mindre goda kurer som bl.a. råa ägg blandat med vitlök, ångbad för att rensa "snorgångarna", varma bad, kycklingsoppa, bastubad, whisky, honungsvatten, vitlöks- och ingefärs-te samt mentol.

Nu undrar jag: Vad fungerar egentligen? Vad är just Din dunderkur?


Min starka övertygelse är att whisky är bra. Mot det mesta. Skulle det inte fungera så har du bara druckit för lite.

Antiklimax

Jag väntade och väntade. Hade espressobryggaren igång så att jag skulle kunna bjuda blomsterbudet på kaffe ifall han/hon skulle dyka upp. Så slutligen dök en Alla Hjärtans Dag-uppvaktning trots allt upp: Ett gulligt sms.

Det var från Mormor.
Verkligen jättesnällt av henne. Fast det gjorde mig lite mer deprimerad.


Jag har onekligen en cool mormor som kan sms:a.

Det finns en del folk som borde tvingas till att löpa gatlopp nakna, bli uthängda på kvällstidningarnas löpsedlar eller äta inälvsmat. (Kan inte riktigt bestämma mig för vilket alternativ jag tycker är värst.)

Jag talar naturligtvis om de som inte fyller på tork- eller toalettpapper efter sig när det tar slut.

Alla hjärtans dag...

Jaha. Då var det dags igen. Alla Hjärtans Dag.
I år förväntar jag mig en jättestor säck med brev och andra kärleksbetygelser.

Fast det kanske inte fungerar så att man får sådana retroaktivt för gångna år?

Vaknade med lätt snörvel och stressade. Yoghurt och en promenad. Sedan jobb i kubik. Räkna siffror där inget stämmer. Börja om. För många möbler. Inte tillräckligt många möbler. Ont i hjärnan. Räkna igen. Fel. Igen. Sedan lunch: Indiskt. Macchiato på kontoret. Mer siffror och littera. För många trunkar, inget stämmer. Börja om. Nu vill jag inte mer. Nu gick visst alla andra hem. Börja om. Överstrykningspenna, rödpenna, svartpenna. Helvetes Excel-fanskap!
Slutligen: Den felande siffran. Skönt.

Nu.
Krashad i soffan. Mardrömmer siffror och bokstavsbeteckningar.

Jag har köpt nya, fina osthyvlar på IKEA. De är i rostfritt stål och skär osten jättebra. Det allra bästa med dem är att de klingar som ett samuraj-svärd från en dålig Hollywood-film om man råkar stöta till något med dem.

Kom inte och säg att det inte är macho att äta frukost!

Saker jag såg på mässan:

En fontän som såg ut som en vulkan.











Paraplyer så att man inte skulle bli blöt. Inomhus.







Några andra som också tog hela tillställningen som en lek. Sunt.








En stor självlysande tomte. Den var lite skrämmande.









En stor och elak snögubbe








En monter med olikfärgade koskinn. Classy!





En annan koskinnsmonter, komplett med levande indian strax utanför bild. Kunde inte med att fota honom. Även jag har mina gränser.







Världens längsta man bärandes världens minsta väska.

Tunnelbaneseende

Gulllmarsplan verkar vara ett populärt ställe. Från att ha varit ett lugnt, skönt och ganska så tomt tåg så fylls det här plötsligt av skränande, folkölsdrickande och marijuanadoftande kids. De verkar glada. Glädjen skulle kunna bero på att de är på väg bort från Gullmarsplan.

Liljeholmen. En inte så ung ryska med en gigantisk frisyr värdig Dolly Parton, en u-ringning värdig en porrstjärna, höga klackar värdiga Prince och en praktfylla värdig Boris Jeltsin, raglar av tåget pratandes i en bjärt röd telefon. Hon kämpar hårt med att hålla gravitationen stången och är flera gånger på väg att dråsa i backen. Under hela balansakten rör sig inte telefonen en millimeter från örat. Den sitter som klistrad. Rutinerat.

What a mäss!

Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men Orup har rätt. Hans låt Stockholm framstår i allt större grad som ett profetiskt mästerverk. I alla fall sett utifrån den del av texten jag kan: "Stockholm har blivit kallt!" För kallt är det. Det finns något vitt på marken utanför fönstret. Har en känsla av att vi har haft något liknande i Göteborg, fast där ändrar det snabbt färg till grått. Samma fast annorlunda. Tomatoes - tomatoes.

Vandrade igår flera mil och tittade på miljarders möbler som alla såg precis likadana ut som förra året. Hrmpf!
Roade mig istället med att hitta den bästa gratismaten. RH-stolens sushi vinner matkategorien och finska Martela hade mässans klart bästa kaffe. Influgna baristor från Helsingfors slår stort! Var tvungen att återkomma för en eftermiddagskaffe också. Heja Finland!

Försökte också hitta mässans klart smaklösaste monter. Kan locka med fullsize självlysande tomtar samt en monter där ALLT var i koskinn. Koskinnen kompletterades av indianska trummor, drömfångare samt en livs levande indian! Bilder kommer på söndag.

Nu strax dags att försvinna ut på stan några timmar. Det verkar bli svårt att hinna med "de tre orgeltörerna" denna helgen. Raincheck?

Möbler, snittar och en sängplats.

Imorgon bitti, eller kanske snarare sent i natt, bär det av upp till den kungliga hufvudstaden. Tänker tillbringa uppresan slumrandes i en tågstol (vyssjad av sköna toner från Timbuktu) samt drickandes kaffeblask i fikavagnen. Schysst med ett avbräck från jobblunken, även om detta också är jobb.

(Jag skulle här kunna hävda att chefen hotade med "tusen nålar" ifall jag inte åkte upp, men det gör jag inte. Det skulle vara att ljuga.)

Anledningen till resan är att jag skall titta på stolar* - det kan man göra i Stockholm om man är uttråkad. Planerar också att dricka gratis vin, mingla med små- och storheter, samt äta snittar. Det kan man också göra. Även om man inte är uttråkad. Om det hinns med kanske det kan bli ett första möte mellan "De tre orgeltörerna" - ett alldeles storartat projekt initierat av Lill-Krizan. Man kan se det som en blandning mellan de tre musketörerna, Casanova och Back Street Boys. Fast på ett bra sätt. A. vet nog inte om det här ännu, men han skall också vara med. Samling vid Storkyrkans orgel någon gång. Jag tar med saft och bullar.

Efter att ha fått ett väldigt sent återkallande av utlovad sängplats fick jag imorse ringa runt och leta ny. Kan som tur är få sova hos E istället. Min räddare i nöden! Det känns tryggt! Tar med två vinflaskor till henne. Minst.


* Scandinavian Furniture Fair (Möbelmässan; för er som är illiterata på ett strikt brittiskt sätt). Det konstiga med denna mässan är att man spenderar hela dagen ståendes - och detta på en mässa med tusentals stolar!


Nästa vecka på En Espresso för Själen:
Hur man skiljer en Arkitekt från en Inredningsarkitekt baserat på klädsel, språk och uppförande.

Jag går förbi två småtjejer på gården står och leker med en fotboll:

Jag: Spelar ni fotboll?
En av tjejerna lite uppfordrande: Nä, vi leker fotboll.

Klockren logik.

Någon har googlat efter frasen "desperata killar" och hamnade här.

Shit.
Jag är påkommen.

Björnen och kyrkligheten

För ett knappt år sedan dejtade jag en tjej som spelade orgel. Vi snackar inte om några små tramporglar - vi snackar megaorglar. Kyrkorglar. Varje komposition hon spelade verkade vara som ett smärre gympingpass. Det var inget fel på koordinationen - hon läste och spelade 4 olika notrader samtidigt: En för varje hand och en för varje fot!

Imponerande.
Det hade jag aldrig klarat. Jag är kille.

För att kunna öva så hade hon sett till så att hon fick disponera orglarna i några av stans olika kyrkor. En av favoriterna var Vasakyrkan, och efter en repning hade hon glömt att lämna tillbaks nyckeln. Hon konstaterade snabbt att det var ett perfekt tillfälle för mig att få en privatkonsert. Sagt och gjort - vi gick dit en sen kväll, låste upp kyrkan, startade upp orgeln, och hon satte igång att spela. Jag satt ensam på en bänk långt fram i kyrkan för att få den bästa akustiken. De djupaste bastonerna fick hela mig att vibrera. Mäktigt!

I slutet av konserten så dyker kyrkoheden upp. Han reagerar inte nämnvärt över att vi är där; jag antar att han ganska så snabbt inser att kyrktjuvar inte brukar vara så duktiga på att spela orgel. Han sätter istället igång med att samla in psalmböcker, ställa iordning stolar mm.

Den sista tonen klingar ut och min dejts ansikte dyker leende upp ovanför balkongens balustrad.



Då säger jag det.
Rakt framför kyrkoherden.
I kyrkan.

-Fan vad fint du spelar!

-Heureka!

Nu har jag kommit på det: Jag måste gifta mig rikt.
För jämställdhetens skull, självklart inte för pengarna.

Vid närmare tanke så måste jag nog ta pengarna också för att kunna väga upp att så många kvinnor har gift sig med rika män.

Som sagt: Endast för jämställdhetens skull.

Utflykt, invitation och ihopflytt

Var på utflykt till förorten i lördags kväll. Gamlestan. Man fick åka spårvagn jättelångt och folk pratade på språk jag inte förstod. Jag tror det kan ha varit utrikiska. Som tur var så bodde L där så hon kunde ta hand om oss, för jag tror nog att vi var lite uppskrämda och förvirrade när vi kom fram. Vi drack vuxen-läsk och åt kakor, sedan tog vi lokaltrafiken hem också. För man räknar väl taxi som lokaltrafik?

Det var förövrigt en alldeles lysande ihopflyttningsfest! Tack för att jag fick komma!

Var förbi H&M efter jobbet idag.
De har en jeansmodell med det talande namnet Fit Sliq.

Antar att den som kom på det namnet inte talar svenska.

Jag är en snäll och fredlig man som tycker att små barn kan vara gulliga, och jag kan även tänka mig att klappa på husdjur emellanåt. Ibland är det dock som om självaste djävulen kommer i mig och jag får en obetvinglig lust att skada. Ni kan vara lugna; jag har inte faktiskt skadat någon, och ni ligger inte i skottlinjen - såvida ni inte är kvällstidningsskribenter eller fåglar. Det är oftast de som sätter mitt blod i svallning.

Så när jag idag gick förbi den lokala närbutiken (som även skyltar med att vara ostbutik - köp ALDRIG en ost där!) och såg löpsedlarna, så steg mitt blodtryck till sensationella höjder. Hur kommer det sig att kvällstidningarna finner det intressant att sätta nyheter om Kikki och Luuk på löpsedlarna under en fet rubrik där det står EXTRA? Och hur fasen kommer det sig att folk köper skiten?

Jag skiter högaktningsfullt i att Kristian Luuk har skrikit könsord till publiken på Melodifestivalen. Förmodligen förtjänade de det eftersom de var där i första hand. Och att Kikki Danielsson är full på scen är väl ingen nyhet? Tragiskt måhända, men det är definitivt ingen nyhet.
Jag förstår inte hur en "journalist" eller chefsredaktör på dessa så kallade tidningar kan sova gott på natten, eller för den del känna att de gör ett gott arbete. De förpestar samhället. De borde skämmas. Och efter det borde de bli satta i arbetsläger på Kamtjatkahalvön.

Björnen vs. Skatorna: 1-0

Who's your daddy?

Dagens goda gärning är avklarad. Nu kan jag vara elak igen!

Idag har jag hjälpt C bära saker som skulle köras till tippen. Allting skulle packas in i den lilla Volvo-sedanen. Efter lite pusslande och lite "kreativ omstrukturering" av några möbler - genom att C's far helt sonika slängde dem i marken - så fick allt plats i bilen. Blev lite chockad över denna för mig tidigare helt okända, mörka och destruktiva sida hos honom.

Efter en semla och lite kaffe på Zenit så tror jag mig nu ha kommit över chocken.

Har idag också jobbat hårt med en ny skatskrämmare: Bird Killer v.3.0
Hittills har skatorna avgått med seger i detta ställningskrig. Tänkte först byta koncept helt och sträcka ståltråd härs och tvärs mellan tak och "sittplats" och på så sätt göra det ganska så trångt och obekvämt för dem. Om de dessutom kommer flygande i tillräckligt hög fart skulle man kanske som bonus kunna få till en sån där "äggskivnings-effekt", fast med skator istället för ägg. Efter lite eftertanke kom jag fram till att det kanske inte var så smart att balansera riktigt så högt upp som detta krävde. Det kan ju trots allt göra lite ont att trilla ner 4 våningar och landa på hård asfalt. Har därför arbetat vidare med samma koncept som tidigare. Fast bättre. Och lite elakare.







Bird Killer v.3.0
Ifall den här modellen visar sig vara effektiv så kommer jag att sälja den här på internet . Den kommer då även finnas i rosa lack med bolltofsar för er som tycker att svart eltejp och galvade skruv ser för grovt och primitivt ut.
Om behovet finns kan den även tillverkas i storlek XXL - mot svanar.

På spaning efter den tid som flytt. Del 2

Igår var en bra dag! Lagom mycket jobb, ett möte och representationslunch. Sedan champagne och chokladkaka till eftermiddagsfikat. Alltid champagne när vi har vunnit en tävling!

Som sig bör så sätter bubbel fart på festhumöret så vi gick vidare till Stearin på Tredje Långgatan för lite after work. Detta ställe ligger förövrigt i samma lokaler som det gamla Jazzcaféet, där jag suttit många långa timmar med en och samma kopp te i djupa diskussioner om livets mening, om hur kassa New Kids on the Block är och vad The Cure's låttexter egentligen betyder. Det är preskriberat nu - det var trots allt c:a 15 år sedan. Jag var ung. Diskussionerna igår var mycket bättre!

Eller var de det? Vid närmare eftertanke så snackade vi ju om nästan samma saker, fast i en mer modern skepnad ...

Ifall någon undrar vad boskapskolikpulver heter på tyska så kan jag här avslöja att det heter viehpulver.

Ibland undrar jag ifall någon på firman som gjort vårt ordlisteprogram har haft för lite att göra. Eller så har han/hon bara väldigt konstiga intressen.

Det är farligt att leva: Man kan dö.

Enligt en ytterst vetenskaplig artikel i en av aftonblaskorna ( se här) så kan killar utveckla bröst om de använder vissa hudkrämer, tvål och schampo som innehåller lavendel eller tea tree-olja. Scary!

För att inte riskera att drabbas överväger jag nu att sluta använda alla sorters hygienartiklar.
Jag kommer nog dofta jättegott.

Manligt.


Efter att ha läst vidare i tidningen så överväger jag nu också att sluta använda mobil (för att man kan få cancer), sluta gå ut (för att man kan bli nedslagen), samt att sluta andas (för att inte få andningssvårigheter p.g.a. avgaserna). Hugaligen!

Idag skall jag jobba duktigt, så ni får klara er utan några blogginlägg.

Ifall ni skulle vara totalt sysslolösa och uttråkade får ni gärna lösa världsproblemen och skriva era svar här. Storartade belöningar väntar er som löser viktiga frågor såsom världssvälten, den globala uppvärmningen och varför spårvagnen aldrig kommer i tid när man har bråttom.

Kära Bullen...

Jag är en pojke på 32 år som har ett lite pinsamt problem. Det är nämligen så att jag har ett mångårigt förhållande med min Snoozeknapp. Det bygger på ett djupt ömsesidigt förtroende där jag bland annat lovat att inte använda mig av andra snoozeknappar. Hon å sin sida har lovat att hon inte skall störa mig på helgdagsmorgnarna.

På sistone har jag dock börjat ty mig till någon annan: Den mjuka, blå kudden. Den talar till mig på ett annat sätt - mer öppet och otvunget. Med sövande toner säger den till mig att stänga av Snooze helt och vila kvar i den varma sängen.

Kära Bullen, hjälp mig! Jag känner mig kluven mellan mina känslor för Snooze och den irrationella driften att bara sooooova. Är detta normalt?

Hälsningar,
/Björnen

PS: Som vanligt är det inte personen som har skrivit brevet som har problemet. Fast ifall det skulle bli ett filmmanus vill han/hon självklart ha sin rättmättiga del av inkomsterna. Helst mer.

Hört vid fikabordet:

"Vi bestämde oss för att ha en tidig middagsbjudning i lördags, så vi träffades alla redan klockan ett. Barnen fick leka och vi tog oss en promenad, sedan lagade vi middag. Det var så skönt: Vi var hemma redan klockan 6, och vi kunde gå och lägga oss i tid!"

Hugaligen!
Jag trodde inte man kunde äta middag före klockan 6?
Gå och lägga sig i tid? På en lördag?



Ni må kasta sparvar på mig ifall jag någonsin blir sån!

Jag förundras ofta över hur kreativa dagens ungdomar är.

Vild gambling och kycklingspett

Igår på O & K:s inflyttningsfest så "klunsade"* jag till mig en middagsbjudning. L gav mig nämligen en utmaning som gick ut på att jag, om jag förlorade klunsningen, skulle vara kvar på festen tills alla andra hade gått hem. Till saken hör att jag definitivt inte är en nattmänniska. Som motbud skulle hon, om hon förlorade, bjuda mig på middag. Jag vann med det betryggande resultatet 3-1. Sedan stannade jag ändå kvar tills alla andra hade gått hem. Detta borde ju innebära att jag nu skall få två middagar?

Åh, just det ja: Festen var riktigt kul också! Avancerade drinkar, goda kycklingspett, vild dans till Madness och trevligt folk. Tack O & K!
Idag är det sol ute och mitt huvud känns som om det vore inlindat i rosa bomullstussar genomdränkta med ljummet vatten. Jag tror att det beror på att det var alldeles för mycket frukter och vitaminer i drinkarna igår.

* Att klunsa innebär att man spelar sten, sax, påse.

Förut var jag bara lite irriterad på fåglarna som brukar hänga på min balkong. Nu är jag mordisk.

För er som inte hängt med på bloggen på sistone så är det alltså ett gäng på 2-3 fågeljävlar som har funnit sitt stamhak längst in under det lilla väderskydd som sitter ovanför min balkong. Där sitter de och festar loss. De är förstås Pica-pica, skator. Den näst värsta sortens fåglar efter duvorna - "de flygande råttorna". Skator är kaxiga små jävlar. Förutom att de kan flyga så kan de även skita och låta. Helst allt på samma gång. På min balkong. När jag skall sova.

Har nu placerat ut nya "spikmattor" för att göra det så obekvämt för dem som möjligt. De gamla var utslitna. Med en spik i arslet så hade i alla fall jag aktat mig noga för att komma tillbaks. Fast skator är ju inte helt normala.

Skulle de nya spikmattorna inte fungera så får jag ta till mer drastiska metoder. Funderar på om jag skulle ta och se om Rambo, med det enda syftet att kunna studera hans fällor.

I min mobiltelefon av känt finskt märke har textigenkänningen lite konstigheter för sig. Om man t.ex skall skriva sol så är rök det första ordförslaget som dyker upp. Skriver man maxi (som i ICA Maxi) så står det nazi. Jag anar en konspiration av stora mått....

Eftersom det är fredag så får ni lite rolig sysselsättning att fördriva tiden på. Se här .


Det här är jag, målad av Botticelli. Fast jag tycker mest jag ser snorkig och lite förolämpad ut. Fast jag antar att det är utmärkande för all stor konst...

Personlig tränare

På beachvolleyn har vi en tränare som står brevid och säger till oss vad vi gör fel och hur vi kan göra det bättre. Det är fantastiskt bra för man känner verkligen hur man gör framsteg.

Ibland vore det väldigt bra att ha en sån tränare i verkliga livet.
Kanske en liten, sträng och enveten dvärg som står brevid och säger: Gör om - gör rätt! när man har fimpat ett jobberbjudande; bråkat med en kompis, schabblat bort en date; inte sagt ifrån när man har blivit orättvist behandlad etc.

Kan man hitta en sådan någonstans?

Nu är det krig!

Vad gör man när grannarna skiter på din balkong?
Jag har försökt resonera med dem, men det verkar inte fungera. Jag har vid upprepade tillfällen försökt skrämma bort dem, men de bara återkommer. Jag har tejpat spik med spetsarna uppåt på deras favoritsittplatser, men de bara rycker ner spikarna. Vad gör man?

Jävla flygfän!

Detta har hänt på sistone:

Jag har:

• Städat. Fast bara som pliktskyldigast för att fastighetsskötaren skall komma och fixa i min lägenhet.
• Fått den nya datorn.
• Installerat den nya datorn.
  
• Fortsatt slå lite upproriskt på Enter när det är dags att gå hem från jobbet.
• Sovit ganska så gott på sistone.
• Kommit fram till att jag nog är en riktig kärnkarl trots allt.
  

Jag har inte:

• Städat så mycket som jag borde ha gjort. (Fast det är ok, för här är det jag som bestämmer!)
• Gjort en enda latte eller cappuccino sedan kursen.
• Hittat någon ny bok att läsa. Förslag mottages tacksamt.
  
• Glömt något. Tror jag...

Eftersom jag har gjort fler saker än vad jag inte har gjort så borde jag väl ändå ligga på plus?

Ett ögonblick i mina grannars liv

(Kraftig smäll och ljudet av massa saker som trillar)
Pappan: -Faa-aaa-an!!!
(Barnet vaknar, börjar skrika och febril aktivitet uppstår)

Har jag en skruvad fantasi som finner en viss humor i detta?

Kvällspressen tar journalistiken till nya höjder.

Mönstermänniska

Idag, när jag som vanligt loggade ur datorn för att gå från jobbet, kom jag på mig själv att med eftertryck och ganska så snärtigt slå på Enter för att bekräfta avstängningen. Precis som om jag ville markera för omgivningen att nu är det minsann slut för dan.

Lite småborgerligt att markera sådär, och det hemska är att jag tror att jag gör detta moment likadant varje dag. Tänk om detta är början på en hemsk personlig utveckling som leder fram till att jag:

• Kör tutande runt i kvarteret för att visa att jag har tvättat bilen.
• Hoppar in bakom bardisken för att visa personalen hur man gör en riktig Caipirinha.
• Ställer till en scen i biosalongen när jag högljudt deklarerar för de godispåsprasslande ungarna att jag minsann är på bio för att se filmen!
• Skriver långa blogginlägg om små löjliga små företeelser bara för att jag tror att andra vill läsa om dem...

Oh, shit! Det har redan smugit sig på mig...

Whole Latte Love!

Kvällens begivenhet var en kaffekurs på kafé Da Matteo i Viktoriapassagen. Del 2 - endast inriktad på mjölkskumningens ädla konst.

Nördigt? Javisst!
Nödvändigt? Självklart!

Kursen gick i korthet ut på att prova och jämföra femtioelva olika mjölksorter (och vissa icke-mjölksorter: sojamjölk och laktosfritt - Oh, the horror!). Vi fick sedan skumma mjölk på liten hemmamaskin och på den stoooora röda cafémaskinen. Slutligen tävlades det i cappucinitillverkning mot kurskamraterna. Kursledarna Lina och Per var hårda men rättvisa domare som bedömde smak, utseende, temperatur och skumkvalitet. Jag vann inte trots att jag lyckades göra ett jättestort, fint hjärtmönster i cappucinon till Lina. Mönstret på Pers cappucino liknade mer ett ganska mörbultat hjärta med massor av läckande hål i. Kanske inte något bra sätt att smickra domaren på, men jag lovar att det var ett ytterst ärligt, känsligt återgivet och konstnärligt högstående hjärta som lätt smiskade sönder alla andra kaffekonstverk denna kvällen.
Det var dock ingen annan som förstod det.

Sitter nu med ett härligt koffeindarr - väl värdigt en tentapluggande student klockan 5 på morgonen före tentamen. Skall bli spännande att försöka sova.

Förresten: Kaffesugna vänner, välkomna hem till mig; jag behöver öva!





Djup koncentration vid hemmamaskinen.






Domarna överlägger.

Samlarmani

Funderade härom dagen på att städa hemma, men så snubblade jag över lite intressant läsning om två ytterst excentriska samlare, Homer och Langley Collyer. Låt mig få berätta för er om dem:

Homer och Langley var två välbärgade läkarsöner som i början av förra seklet barrikaderade sig i sin lägenhet på Fifth Avenue i New York. Fast jag vet inte om samlare räcker för att beskriva dem. Man skulle kunna uttrycka det som att hissen inte gick hela vägen upp; att inte de inte hade alla sina hästar i stallet. De var helt enkelt totalt bindgalna.

Homer, som var blind och sängbunden sedan 1933, togs omhand av sin yngre bror Langley som endast lämnade lägenheten för att köpa mat och hämta nya saker att samla på. För att hjälpa Homer att tillfriskna så ordnade brodern en härlig diet som bestod av 100 apelsiner i veckan tillsammans med mörkt bröd och jordnötssmör. Inget annat. Mums! Bröderna var också lätt paranoida. För att ingen skulle bryta sig in i lägenheten hade Langley gillrat fällor av skräp för alla ingångar och spikat igen alla fönster. Dessa fällorna skulle visa sig bli deras död, eftersom Langley sedermera fastnade i en av dem och inte kunde ta sig loss. Utan någon som tog hand om honom så dog Homer av uttorkning, näringsbrist och hjärtattack några dagar senare. Ledan över att bara äta apelsiner, bröd och jordnötssmör gjorde säkert inte saken bättre.

Våren 1947 fick polisen signaler om att inte allt stod rätt till hos bröderna Collyer. För att ta sig in i lägenheten fick de bryta hål i ett tak. De hittade Homer död, liggande bland 103 ton (!) skräp. Efter ytterligare två veckor hittade Langley - också han död. Han låg endast 3 meter från brodern, väl begravd under sina egna samlingar.

I brödernas lägenheten hittades bl.a:
14 pianon, två orglar, chassit till en T-ford, tre provdockor, ett dinosaurieägg, rullar med hundratals meter oanvänt siden, en tidig röntgenapparat, fem violiner, julgranar, femtontusen böcker bara i ämnet medicin, käkbenet från en häst, en stor samling pinupbilder, barnvagnar och dryga sex ton tidningar.









Only in America...


Sensmoral:
Det ser inte så illa ut i min lägenhet trots allt, så jag kan nog vänta några dagar med att städa.

Några månaders ihållande regn är bra för själen, danar karaktär och ger fina rosiga kinder. Dessutom får man ett så trevligt och glatt humör.

Nu skall jag tvätta bort fågelträcket på balkongen. Hurra.

Stormen Zeb är borta. Efter att ha startat några billarm, väckt mig och skickat knark-ungarnas snögubbe till snögubbshimlen så försvann han igen. Snabbt och effektivt. Nu är han väl troligtvis på väg till Norge för att kicka lite meteorologrumpa.
-Huka er meteorologer för nu laddar han om!

Zeb

Jaha, då var det söndag igen, vilket tydligen verkar vara synonymt med att det är storm ute. Tillräckligt mycket storm för att väcka mig såhär mitt i natten. Kanske är detta till och med en värre storm än den som var förra söndagen? Svårt att veta när man bor högst upp i huset - minsta vindpust blir en orkan.
Det Norska meteorologiska instistutet namngav den förra stormen: Per. Ser framför mig hur norrmännen nu sitter vid ett stort bord med massa små lappar på och spånar fram ett nytt "tufft" namn: Egil, Terje, Håkon, Lage, Troels... Den här gången tänker jag föregå dem och döpa den till något tufft.
Zeb. Som i Zeb Macahan.

Dessutom så har all snö försvunnit igen och ersatts av regn. Det känns tryggt. Ordningen är återställd.

Visst. Vem tror jag att jag lurar egentligen?
Jag ger vad som helst för lite solsken.
-En högerarm någon?

Snövit och knarkbaronerna

Precis som de flesta göteborgare har jag under den ytterst regniga hösten utvecklat gälar. Så när jag vaknade imorse kändes det väldigt tungt att andas. Något var fel. Med en nästan övernaturlig ansträngning drog jag min träningsvärkssprängda kropp till fönstret och tittade ut.
Vitt.

Om detta pudret hade varit kokain hade jag varit stenrik, tänkte jag,
och alla ungarna på gården hade varit stenhöga.
Kanske tur att det är snö ändå - de är ju oreglerliga nog som det är.





Utsikt från sovrummet.
Knark-ungar ner till höger.






Utsikt från vardagsrummet.

Hört igår när jag passerade den närliggande skolan. En tjej på c:a 12 år passerar tre jämnåriga killar och hälsar på dem:

-Hej Erik! Hej Christian! Hej... någon.

Jag tycker lite synd om någon.

Dagen efter

Ingen träningsvärk efter gårdagens beachvolleyträning. Än. Men den kommer sätta in. Har en gnagande känsla inom mig, och den talar med en sån där raspig filmtrailerröst:

In a world where the TV sofa used to reign
a major change is about to take place
Meet Björnen - An average man in an average world
He thougth he got rid of it the last week, but he was wrong.
It's back... and this time it's MAD!

This spring... Espresso för själen brings you:
Träningsvärk!
Coming soon to a computer near you

Idag tänker jag inte skriva någonting.

Tour of Sweden 2007

Så många av er säkert har läst här tidigare sedan så bestämde min gamla trotjänare till dator sig för att det var läge att lägga sig ner och dö. Ni vet ungefär sådär som man själv kan känna en del lördags- och söndagsmorgnar efter ett tjog giftiga men ack så goda drinkar. Skillnaden vara att min dator inte bara kände så, den gjorde det också. Dog alltså; datorer dricker inte drinkar.

Nåväl. Precis som Jack Nicholson brukar göra emellanåt så bestämde jag att det var dags att ersätta "gamlingen" med en ny, ung, fräsch förmåga. Jag beställde således en dator från en stor firma som finns på internätet. Sedan dess har jag suttit här i Göteborg och väntat tålmodigt. Tack vare teknikens under kan man numera följa ett pakets väg från fabrik till dörr. Ett utsnitt av denna spännande läsning samt mina reflektioner över detta följer nedan:

2007-01-09 22:01 SCHENKER ORDER LOADED ON TRAILER
Yippee! Den är på gång!

2007-01-15 08:59 DK - VMO ARRIVED AT SORTING HUB
Aha, Danmark. Då är det ju bara några timmars tur hit.

2007-01-15 10:10 SE - VÄRNAMO ARRIVED TO TERMINAL
Värnamo? Skumt, fast det finns ju mycket industrier i Småland så det är väl naturligt med en lastterminal där. Dessutom så är det inte jättelångt mellan Värnamo och Göteborg.

2007-01-17 08:22 SE - ÖRNSKÖLDSVIK ARRIVED TO DISTRIBUTION
What the fuck!!! Örnsköldsvik?! Det är ju i Norrland!

Frustrationen växer. Jag kanske kan få den innan helgen.

Saker man inte skämtar om, del 1

Konversation med för mig okänt brudpar som just skall gifta sig i Katolska kyrkan, vid Heden i Göteborg:

Jag: Ni vet väl vad den kyrkan brukar kallas?
Brudparet: Nej.
Jag: Heden-Dômen!
Brudparet ser gravalvarliga ut.
-Alltså hedendomen - kyrkan vid heden... ni vet...

Jag tystnar, sväljer snabbt tungan och försöker intensivt smälta in bland stenarna i asfalten.

Otålig...

Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge.

Galen

Det fanns en gång, för inte så länge sedan, ett TV-programskoncept som gick ut på att trycka en TV-kamera så långt upp i häcken på mediakåta Svenssons som möjligt, för att sedan filma skiten. Man kallade det för dokusåpa. Programmen hette saker som Big Brother, Baren, Farmen, Wannabe etc. Genren finns fortfarande kvar, men för en (hoppas jag) alltmer tynande tillvaro.

På sistone har ett nytt ocker dykt upp i TV-rutan: Man bjuder in en massa så kallade "kändisar", spelar på mer eller mindre snyftiga känslor och kallar det något som slutar med ordet "gala": Fotbollsgalan, Sportgalan, Cancergalan, Svenska Idrottsgalan, DN-galan, Guldbaggegalan, Världens Barn-galan, Rockbjörnen-galan etc.
Jovisst, jag vet att många av dessa är för ett gott syfte och att de gör stor skillnad för många, men måste det vara en gala på varje kanal varenda dag?! Tar de aldrig slut?
För jag vill inte veta att Drottning Silvia har en ny klänning på sig - idag igen! Jag vill inte se Galenskaparna försöka upprepa något som knappast var skoj för 20 år sedan. Jag vill inte se "interna klubben" klappa varandra på axeln och utbyta beröm. Jag vill absolut inte se Kristin Kaspersson eller Sofia "Soff-i-propp" Eriksson/Wistam som programledare igen. Någonsin.

Jag vill ju bara se nåt enda vettigt program de gånger jag sätter mig framför TV:n. Är det för mycket begärt?!

Phillippe Starck och jag

Det är viktigt att man har saker att se fram emot. Ni vet saker som sovmorgnar, konserter, skadeglädje och bingolottomiljonärsvinster.
Och idag fick jag verkligen något att se fram emot. Jag är nämligen en av de utvalda. En av få. Jag vill egentligen inte säga en av eliten, men i brist på bättre ord så får även det vara OK. Ni kan kalla mig Kung Björn!
Vad förtjänar mig då den äran? Jo, jag har blivit utvald till att i April vara en av företagets representanter på den ofantliga, fantastiska möbelmässan i Milano. Il Salone Internazionale del Mobile. Detta innebär att jag är tvungen att dricka champagne och paraplydrinkar i sällskap med designikoner som Jasper Morrison och Phillipe Starck.

Efter en väldigt kort tvekan så tackade jag ja.

Det hemska ovädret

Jaha, då har stormen utanför fönstret fått ett namn: Per
Smaka på det: Per.
Det låter ju inte direkt vilt och blåsigt. Mest ganska så lugnt och snällt. Per är en toffel som gärna går iväg och köper mjölk åt frugan kl 11 på kvällen. Det hade varit bättre med något tufft namn som Bruce eller kanske Kenta. Till och med Perry hade varit bättre!
Det är det norska meteorologiska institutet som har kommit på namnet. Norrmän tycker lusekoftor är tufft. Fast det kanske bara Meteorolog-Pers tur att få en orkan eftersom Gudrun på ekonomiavdelningen fick den förra? Alla är rädda för Gudrun på ekonomiavdelningen, så det var passande. Per är en toffel fast han brukar iallfall vara snäll, och han tar med sig hembakt fikabröd till kaffepauserna.

...med storm och böljors dån

Om Evert Taube hade varit i livet hade han nog konstaterat att "det blåser väldigt mycket idag", men Evert dog redan 1976.

"Hjärta, hjärna, i nån skön förening där"

Det finns få saker som retar inredningsarkitekten i mig så mycket som Ernst Kirchsteiger. Trots (eller kanske snarare gå grund av?) detta finner jag mig då och då sittandes framför nåt av hans program. Med en njutning som nästan gränsar till det perversa ser jag honom gå omkring barfota, känna in rummet, tälja ihop en veranda av rundstavar och hampa för att sedan orera över hur färgen "får det att brumma som en liten humla i mitt bröst."
Man får inte tycka detta är bra. Fast det gör jag. Lite.
Känslan hos mig är som när man som liten knodd fick tag på sin första porrtidning - det är förbjudet och väldigt spännande på en gång. Men även jag har en gräns och när Ernst med nyfikenhet i rösten säger: "Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut" har jag fått nog av honom och hans rundstavsfetischism så jag byter kanal.

Nobelpriset i medicin

Stoppa pressarna!
Jag har gjort en viktig medicinsk upptäckt, väl värd åtminstone ett mindre Nobelpris.: Jag har utvecklat vad jag tror är, för människan, helt nya muskelgrupper på väldigt konstiga ställen på ryggen. Det är åtminstone något där som värker misstänkt likt träningsvärk. Hoppas det går över tills nästa beachvolley-träning.

Kvinnor...

Det sägs ju att Sverige är ett demokratiskt och hyfsat jämlikt land: Pappor tar föräldraledigt, lönerna är (hyfsat) lika, män rakar sig på brösten och kvinnor på benen, både män och kvinnor kan tituleras sjuksköterska osv. Men på minst en punkt haltar jämlikheten väsentligt. Jag talar naturligtvis om dating.

För i den dating-djungel som finns lever man fortfarande efter regler som skapades på den tiden då man jagade mammutar med pinnar för att sedan äta upp dem råa. Hur kommer det sig annars att majoriteten av er kvinnor verkar förvänta sig att vi män skall klubba ner och bära iväg er till vår grotta? (Jag talar bildligt såklart - man slår inte kvinnor. Jag bor dessutom i en lägenhet och skulle troligtvis inte orka bära andra än väldigt små kvinnor hem.)
Så nu undrar jag: Var finns den kvinnliga initiativförmågan på dating-scenen?
För ni gör det så himla svårt för oss. Jag är inte mannen som hur som helst går fram till främmande kvinnor och bara snackar på. Jag behöver lite tid, och helst också ett bra samtalsämne. Tänk vad det skulle underlätta om ni också tog initiativet emellanåt. Men jag antar att ni är alldeles för bortskämda med lyxen av att ha en massa karlar som hela tiden bjuder er på drinkar och underhåller er?
Nu börjar jag tröttna på detta. Uppenbarligen är datingvärlden inte till för oss hederliga, lite blyga och alldeles för snälla män som inte bär omkring på en träpåk över axeln.
Snart ger jag upp. Ni vinner. På walk over.

I, Björnen, do solemnly swear...

Jag tänker bli som Gunde Svan!
Nä, jag menar inte: jobbig skrikhals, pinsam eller TV-kändis. Jag tänker ta mig lite hårdare i kragen och bli hurtig. Varför då inte jämföra sig med Gunde Svan? Denna gigant bland giganter! Alternativet skulle väl möjligvis kunna vara Sergei Bubka, för mycket högre än så kommer man väl inte? Fast hur rolig är Bubka egentligen? Han kan hoppa jäkligt högt. Med hjälp av en pinne...

Sagt å gjort, idag lämnade jag in (lånad) cykel på service för att kunna ta mig med den till jobbet. Jag skall dessutom gå till gymmet mer regelbundet samt med start imorgon träna beachvolleyboll en gång i veckan (jo, det är inomhus och det är på riktig sand). Märk väl att detta löfte inte är som ett sånt där nyårslöfte man ger för att man kan bryta det hur enkelt som helst. Detta står ristat i sten, samt i lätt-editerbara ord här på bloggen.

Jag lovar dessutom att jag inte skall bli som Gunde Svan.
Pinsam.

R.I.P. Gammeldatorn

Efter ett långt och lyckligt liv har min gamle följeslagare Gammeldatorn slutligen gett upp ett sista pip och slocknat. Skall försöka mig på lite konstgjord andning om ett tag. Skall bara vila lite först. Bloggande och andra livsnödvändigheter får tillsvidare ske från mediacentrets ganska så kassa trådlösa tangentbord.

Har tagit back-up:er på det allra mesta, så det är ingen större fara med det. Ev så har lite bilder från nyår försvunnit, så ni som var där får försöka gräva i minnet så gott det går. Ett litet tips ifall ni skulle ha glömt/inte kommer ihåg: Det var skoj, vi drack champagne och en av er sprang naken runt kvarteret. Jag säger inte vem.

To sleep, perchance to dream

För att vara redo att möta morgonens snortidiga uppvaknande tänkte jag igår kväll, strategiskt nog, på att lägga mig i tid. Kom hem vid 21-tiden och var redan då jättetrött. Satte mig och såg ett avsnitt av Weeds för att varva ner lite och gick sedan och la mig redan kl 22. Då slog John Blunds onde brorsa till.

Jag låg under någon timme och försökte, så intensivt som möjligt, koncentrera mig på att sova. Dödfött. Antar att det är som när man försöker suggerera sig själv till att INTE tänka på någon speciell sak eller person: Det går inte - man tänker enbart mer på det. Tog sedan till de andra knep jag känner till: Att ha det svalt i rummet, räkna får, dricka varm mjölk, ta en whisky mm. Detta resulterade enbart i att jag frös, kände ett sug efter fårostspizza och blev kissenödig av all mjölken och whiskyn. Minns att jag tittade på klockan och att den nu visade 1 på morgonen. Slumrade nog in strax efter detta och vaknade kl 3. Jäkla mjölk och whisky! Kunde sedan inte somna om. Ahhhh!!! Så var klockan plötsligt 6 och klockradion gick igång.

Förmiddagen försvann som i ett töcken, enbart avbruten av en fikapaus. Som tur var så fanns det inte särskilt mycket att göra. Tror att jag har klarat mig förbi den värsta sömnabstinensen nu. Skall gå en hård match mot John Blunds brorsa ikväll igen. Denna gången är jag väl förberedd: Tänker möta honom med en pungspark och en rak höger.

Bänkar för tvehågsna?







"Tack för att ni tar bort gammal grafitti så att jag kan göra ny!"
Jovisst, ingen orsak. Fast du förtjänar ändå ett fett kok stryk för detta.




Hehe, kunde inte låta bli att ta ett kort. Visste inte att du, Peppe, var på väg att etablera dig i Sverige?

The big sleep

Jag har nu haft 2 veckors semester. 2 veckor av sovmorgnar, fikastunder, utekvällar, promenader och soffliggardagar. Detta är bra saker. Under dessa veckor har jag även lyckats med konststycket att totalt vända på dygnet. Det är mindre bra.
Så för att vrida allt rätt igen så lägger jag allt på ett kort och skall imorgon vara ute på bilservicestället redan kl 7.00. Vi snackar tidigt. Ingen normalt funtad människa är uppe och pigg så tidigt (om de inte är på väg hem från krogen alltså). Förhoppningsvis så chockar detta hypotalamus tillräckligt mycket för att jag skall komma åter till de normala jobbrutinerna. I värsta fall så finns det ett vilrum på jobbet.

Rapport följer...

Lobbyister och rödlök

2001 startade några mejeriföretag en stor riksomfattande kampanj kallad "Beige-projektet" med syfte att öka mjölkanvändandet i kaffe. Detta skedde bl.a. genom ett omfattande utbildningsprogram för kaffebranschen, medverkan i de årliga mästerskapen Barista Cup & Beige Award mm. Plötsligt var ordet Latte på allas läppar och den gamla 1900-talsdrycken Café Au Lait började sakta gå mot samma ställe som axelklaffar, Rubiks Kub och moonboots brukar gå för att dö. Norrland alltså. Caffè latte är nu den enskilt mest populära beställningen på kaféer - åtta av tio kunder beställer Latte. 22% av all dryckesmjölk som säljs i Sverige hamnar i en kopp kaffe.

Så långt är allt gott, men jag har på sistone börjat frukta att den onda Rödlöksbranschen har startat en liknande kampanj för att öka användandet av rödlök. Vart man än vänder sig så ligger det en bit rödlök; i salladen på lunchen, på mackan i kaféet osv. Snart lanserar de väl yoghurt med rödlökssmak också. Oh, the horror!
Jag fruktar att detta är en utveckling som i rask takt kommer leda oss alla rakt i fördärvet. Domedagen är nära.

För att förhindra detta så uppmanar jag nu er alla att gå med i min kampanj MOT rödlök! Skriv upp ert namn i kommentarerna nedan för att visa ert stöd. Om ni väldigt gärna vill får ni även sätta in massa pengar på mitt bankkonto (jag lovar att använda dem väl).

Kommentarer överflödiga. Se här.

Peugeotmänniskor - håll er borta!

Känner för att slå lite lätt på någon som har med Peugeot att göra. Bara så där lite lagom så att han eller hon får fina blåmärken och en lite stum känsla i överarmen. Dessvärre har Peugeot-folket gått hem tidigare idag, efter att de glatt per telefon meddelat mig att de idag minsann har öppet ända till kl 17. Visst. Lita aldrig på en fransman!

Efter stormen kommer... lugnet?

Fantastiskt väder idag, hyfsat milt och nästan totalt vindstilla. Ett väder som gjort för en långpromenad! Sagt och gjort så tog jag, Pata och Charlotte en sväng ner till Älvsborgsbron och Röda Sten - den "ruffa" sidan av Göteborg med hamninloppet, grafitti, stora öppna vidder, gamla nedlagda industrier och en och annan vilsegången lodis. Stället är nu visserligen långt ifrån den oas det brukar vara på sommaren, när folk ligger utspridda på bryggan, sitter och sörplar på en öl i solen eller står och lyssnar på någon konsert vid Pannhuset. Då är det som allra bäst, och då trivs jag verkligen här! Mmmm... sommar! Längtar...


Fiskhamnen







Vad tar ni för hunden där i fönstret?
Hmmm... det lyckades smyga in sig en hund även i dagens post. Och jag som är allergisk mot sådana. Den här var åtminstone inglasad.



Göteborg när det är som bäst!
Röda Sten, Älvsborgsbron och Eriksberg. Stenen har idag fått lite silver på sig - antar att det är en juldekoration?


Eriksbergskranen. Den person som har bestämt att trappor, lejdare mm skall vara lila (till den i övrigt orangea kranen) borde få spöstraff. Naken, hängandes från kranen. Fast det kanske är ett för milt straff? Den lille esteten i mig är i alla fall på väg att löpa amok varje gång jag ser det.



Pannhuset vid Röda Sten.

Hund bytes?

Paret i lägenheten rakt under mig är hyfsat nyinflyttade. De säger inte så mycket mer än "hej" när vi ses i trappan, men de säger det i alla fall på ett vänligt sätt. De har också en lite hund som skäller envetet så fort någon rör sig i trapphallen.
Men på sistone har något underligt hänt: Hundskallen har bytts ut mot barnskrik.

Min teori är att de har bytt hunden mot en bäbis på Blocket.

Ahhh!!! Regn, regn, regn...
Vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta?

Brödraskapet

Januari - årets fattigaste månad, och just den månad mina två bröder passar på att fylla år. Jag tror de gör detta bara för att jäklas med mig.

Låt mig berätta lite om mina bröder: De är dryga 3 år yngre än mig, heter Magnus och Peter samt är tvillingar. Tvillingskapet till trots tycker jag inte att de är särskilt lika varandra, varken till utseende eller till sätt, men uppenbarligen är de tillräckligt lika varandra för att bli misstagna lite då och då. I bekantskapskretsen är de mestadels kända som "Magnusåpeter" men de kallas även (bakom deras ryggar) för "Vett-tvillingarna".
Om man tittar i ett exemplar av Hej Matematik! från 1980-talet så finner man att det mestadels bara räknades med äpplen och andra frukter. Detta har varit till stor hjälp för mig genom åren. Hade man istället räknat med "nötter" så kanske mina bröder hade kopplat att 2 är fler än 1, och således kunnat göra min uppväxt aningens jobbigare. Tack vare Hej Matematik! kunde jag alltså under många år praktisera min "storebroderliga" rättvisa förhållandevis ostört. Bröderna har vuxit en hel del sedan dess, och jag har funnit att det nu är bättre att ha dem på min sida. Jag kan till och med drista mig till att säga att de kan vara bra att ha ibland.

Nu på söndag fyller de alltså 29 år, eller 58 om man räknar ihop dem. Så idag har jag varit ute på stan och köpt dem så fina presenter som en "januari-fattig" storebror har råd med. Tänker nu leva resten av månaden på billig, hemlagad mat. Vad gör man inte för sina syskon?
Vet fortfarande inte om de har kopplat att 1+1=2. Kanske skulle ta upp det med dem i ett storebroderligt samtal någon dag...

Risini

Samtal i köket under nyårsaftonen:

- 4 dl ris borde väl räcka för Risini till oss alla?
- Ris? Är inte Risini sådana där konstiga små pastakorn som ser ut som ris?
- Är det?! Vad skall vi göra nu då?

Fotnot:
Helgeflundra fungerar bra även ihop med en blandning av grötris, räkor och kräftstjärtar. Jag har testat. Det var till och med gott. Kanske borde döpa det till Grötini eller nåt?

Nyårsafton i bilder

Nyårsaftonen firades i min enkla boning. Vill inte skriva mina läsare på näsan med övertydliga bildtexter - ni är smartare än så - så jag låter bilderna tala och överlåter resten till er fantasi:


19:18


20:44


21:56


23:00


23:27


00:00


00:14


01:54

Tänkvärda ord

Light travels faster than sound, that is why some people appear bright until you hear them speak.