För ett knappt år sedan dejtade jag en tjej som spelade orgel. Vi snackar inte om några små tramporglar - vi snackar megaorglar. Kyrkorglar. Varje komposition hon spelade verkade vara som ett smärre gympingpass. Det var inget fel på koordinationen - hon läste och spelade 4 olika notrader samtidigt: En för varje hand och en för varje fot!
Imponerande.
Det hade jag aldrig klarat. Jag är kille.
För att kunna öva så hade hon sett till så att hon fick disponera orglarna i några av stans olika kyrkor. En av favoriterna var Vasakyrkan, och efter en repning hade hon glömt att lämna tillbaks nyckeln. Hon konstaterade snabbt att det var ett perfekt tillfälle för mig att få en privatkonsert. Sagt och gjort - vi gick dit en sen kväll, låste upp kyrkan, startade upp orgeln, och hon satte igång att spela. Jag satt ensam på en bänk långt fram i kyrkan för att få den bästa akustiken. De djupaste bastonerna fick hela mig att vibrera. Mäktigt!
I slutet av konserten så dyker kyrkoheden upp. Han reagerar inte nämnvärt över att vi är där; jag antar att han ganska så snabbt inser att kyrktjuvar inte brukar vara så duktiga på att spela orgel. Han sätter istället igång med att samla in psalmböcker, ställa iordning stolar mm.
Den sista tonen klingar ut och min dejts ansikte dyker leende upp ovanför balkongens balustrad.
Då säger jag det.
Rakt framför kyrkoherden.
I kyrkan.
-Fan vad fint du spelar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Denna fruktansvärda hädelse kommer nog bara öka på evigheten i skärselden marginellt ;) See you there my friend
Seriöst. Jag känner en del prällar (orgelspelande kyrkomusiker också). Och bland dem svärs det friskt mest hela tiden. Tror prällarna har för fromt och putsat jobb, ventil behövs.
Fråga mig inte hur, men en gång hamnade jag i ett sammanhang där det dracks rödvin i mängder. Ett styck svensk biskop fanns med i skaran. Och oj, där rök det ur munnen vill jag lova... :)
Lärdom: prällar is same shit som alla andra.
Pata:
Whatever - full fart framåt! See ya!
K:
Anade det. Skenhelig jäklar de där prällarna!
Hahaha! Hade helt säkert gjort som du.
Sjukt bra dejtaktivitet egentligen. Om jag kunde spela orgel, och hade nycklar till en kyrka skulle jag ta dit alla mina dejter och spela love-songs för dem :-)
Och med alla mina dejter menar jag givetvis de som kan tänkas dyka upp. Och eftersom vi diskuterar kyrkor så hoppet det sista som lämnar människan... :-)
Sandra:
Kul att du har hittat hit! Välkommen!
A:
Håller med dig. Men det gäller att välja sina låtar väl: Kenny G och Michael Bolton går fetbort - och låter troligtvis helfel på kyrkorgel. Också.
Har ingen aning om det hon spelade var en lovesong. Det var nåt klassiskt och ganska avancerat som jag antar hette något i stil med femtioelfte varianten, Addagio i B-dur, eller nåt.
Dessutom så skulle man ju kunna bli hänvisad till som "Orgelmannen". Det låter tufft.
A och Björnen: Ni är roliga. Vi kanske kan slå oss ihop, bli grymma på orglar och sen spela oss rakt in i alla svenska flickors hjärtan under det coola namnet De tre orgeltörerna...?
Lillis:
Vilken strålande idé! Jag kommer vara uppe i Stockholm i helgen. Skall vi ses i Storkyrkan?
Ja, det tycker jag. Kyrkor är lite skrämmande, men oftast fina. Med lite manligt sällskap ska jag nog klara av det.
Storkyrkan blir bra. Har alltid velat vara en del av något som börjar med "De tre..." :-)
Jag är på!
Var ligger Storkyrkan?
Utgå från O´Learys på Götgatan när ni beskriver vägen.
A:
Gött é det, som vi säger i Göteborg.
Lillis:
Ganska enkelt att hitta från där. Följ bara rännstenen neråt Slussen. (Nedförsbacke är alltid lätt när man kommer från krogen.) Sen orkar jag inte förklara mer - ta en taxi därifrån! Den ligger typ bakom Knugens villa i Gamla Stan.
Skicka en kommentar