Så var ännu en jul avklarad. Morsan bodde kvar på samma ställe, Kalle Anka klarade sig ner för berget i sin husvagn, skinkan var god, farsgubben lyckades även i år glömma av att rimma på sina julklappar, och jag lyckades glömma att ringa mormor. Precis som vanligt alltså.
Är egentligen ganska så kluven till allt vad jul heter: Visst är det kul att träffas, käka ihop och ge bort saker, men det går så lätt på rutin. Lite som att gå till tvättstugan med jämna mellanrum: Saker snurrar runt, det kan bli ganska så blött, och sedan bär man hem massa torra grejer. Skillnaden är att man inte har några förväntningar på tvättstugan.
Eller nä förresten; det var ju en herrans massa år sedan jag slutade ha förväntningar på julafton. Tror jag slutade med det i det ögonblick jag förstod varför farsan alltid skulle köpa kvällstidningen just på julaftonskvällen. Och varför han aldrig hade någon sådan med sig när han slutligen kom tillbaks.
Och då fick Tomten mammas kram och kyss
Sedan sa hon, "Åh, vad du är bra!''
Nej ingen ser att det är du
Men jag såg att det var
Tomten mamma kysste i går kväll.
Sucker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mannen. Det första kommentaren på din första posten på den nya bloggen. Det förpliktar! :-) Som jag ser det borde du stå i ständig taksamhetsskuld till mig och tänka på denna händelse som ett av de bättre minnena (läs bli av med bloggoskulden). :-) Dessutom antyder en "espresso ör själen" att här ska skrivas blogghistoria. Att litterära stordåd kommer se dagens ljus. Fantastiskt!!! Och jag kommenterade allt detta gudomliga först av alla!!! :-) Lojstava! Välkommen till bloggvärlden! önskar danne/ dagens bild.
Tackar Danne! Jag bugar, bockar och för in dig på tacksamhetsskuldslistan på hallväggen.
Har precis insett att jag nu har en massa skyhöga förväntningar på mina axlar! Vad har jag gett mig in på?
Skicka en kommentar