Idag har jag cyklat till jobbet.
Antar att ni tänker: Jaha? Big deal!
Det är faktiskt en big deal, med tanke på att jag knappt har cyklat alls de senaste 6-7 åren. Min gamla lägenhet låg så bra till att det inte fanns någon anledning att cykla. Det tog längre tid att ta fram cykeln än vad det tog att promenera direkt dit jag skulle. Och efter att däcken blivit platta tog det ju ännu längre tid att fixa fram cykeln. Det verkade ju dessutom så jobbigt det där med att pumpa däck, så jag sålde cykeln istället. Men nu är det nya tider! Ny lägenhet* med lite längre avstånd till jobbet. Nu måste jag vakna innan jag går till jobbet. Så med lånad cykel skall jag nu decimera tiden till jobbet, från nuvarande 20-25 minuter till fots, till endast 10 minuter till hjuls.
Nåväl, endast 150 meter från hemmet såg jag en kvinna framför mig, även hon på cykel. När jag närmade mig märkte jag hur jag liksom automatiskt sträckte på mig, greppade hårdare om styret, spände benmusklerna och tog i för folkvald statsminister och fosterland*.
Han var tillbaks; min gamle vän. Cykeldjävulen. Plötsligt var alla fotgängare och bilister den lede fi, och det var fri eldgivning! Avverkade Första Långgatan på rekordtid, studsade över trottoarkanter och svishade förbi andra cyklister. Hade det inte varit för alla rödljusen vid Järntorget så hade jag nog varit totalt genomsvett när jag kom fram. Jag är nämligen en rekorderlig man som följer trafikreglerna och stannar för rött ljus. Oftast.
Jag ser bara en framtid för detta: Jag kommer få en grym kondition och en allt lägre trafikmoral.
* Nja, kanske inte ny. Ett år gammal. Men den känns ny.
** Jag är visserligen royalist, men för att inte förarga alla arga, militanta och fula republikaner så har jag här valt att inte använda frasen "för kung och fosterland".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Härligt att "den röda faran" kommer till användning igen. Jag känner igen beteendet, den cykeln är inte möjlig att framföra i normalt tempo. Det går undan. Det är ju anledningen till att jag nu tvingades laga axeln.
Ta det lugnt och ha hjälm, my friend. Jag hade hjälm när jag blev påkörd och jag tuppade av ändå, tror den räddade mig.
Hjälm står på inköpslistan.
Och en ringklocka - har ännu inte hittat något varnande utrop som kan användas med bibehållen självaktning. Man kan ju inte ropa "tut" eller "ring-ring".
Gött! Cyklist? Javisst!
Oavsett hur laglydig man inbillar sig vara ska du snart se att man som cyklist gärna tummar lite på reglerna. Cyklar på trottoarer, mot rött, mot enkelriktat... När man är miljövänligt får man nämligen absolution för visst laglydigt beteende. :)
Å hjälmen håller jag med om. Är man 30+ klarar man cykla runt med "fegmössa".
o-laglydigt beteende menade jag såklart.
Får jag absolution!? Schysssst!
Skicka en kommentar