Bluegrassknaster och polska dispyter i sommarsol.

Klockan 7 kommer det första sms:et från farsan: Hej vi (MoP) tänkte åka ca 10. Jag ignorera det och somnar om - det är ju faktiskt lördag! Klockan 10 kommer nästa, snarlikt det första: Hej vi (MoP) tänkte åka nu 10:00. Orkar inte svara, utan sms:ar istället O och frågar om han vill ta en caféfrukost. När M ringer vid 12 på caféet kan jag inte längre ignorera, så jag lovar att jag skall komma. En nyköpt skiva med gammal blues och bluegrass ackompanjerar min biltur ut. Det knastrar i högtalarna, bullrar om däcken och viner om fartvinden. Jag sitter tyst.

Ute på landet är det sol och varmt. De polska snickarna arbetar på som flitiga gnuer och har redan hunnit långt. Takstolar är resta, de har satt en fin taklagsbukett på nocken och påbörjat lägga läkt på taket. Tjärpappen är redan framplockad och de hoppas ha tätt tak tills kvällen. Inne river vi kök och bröderna bygger väggar och lägger elrör till det blivande badrummet. Farsan går mig på nerverna, så jag finner det bäst att sätta mig i solen ett tag. Hur kommer det sig att han frågar mig om råd om utformning och planlösning när han ändå inte lyssnar och redan har bestämt sig för hur han skall göra? Uppenbarligen verkar mina fem års högskolestudier till inredningsarkitekt och dryga fem års anställning på arkitektkontor, med ambassad, skolor och kontor som arbetsuppgifter, inte kvalificera mig till att tycka något om utformningen av en sommarstuga. Jag resignerar och låter bygget bli som det blir. Solen värmer och i bakgrunden bryts tystnaden av hammarslag och enstaka uppretade dispyter på polska. Efter 3 minuters hätskt skrikande är polackerna åter de bästa av vänner och återgår till hammrandet. Och där sitter jag och kokar. Delvis beroende på solen.