Det är måndag där ute. Världen går nog under på en måndag. Hoppas det - för det vore ju synd att förstöra en helg med nåt sånt.

Det är aldrig ett bra tecken när man kommer till jobbet en måndagsmorgon och känner sig lika trött som man brukar vara en torsdagseftermiddag. Kan dessvärre inte skylla tröttheten på att jag har varit ute och slarvat mycket senare än vanligt. Det måste vara vädret; storm, grått och regnigt. Väder påverkar mitt humör som en jojo. En ryckig, sliten trätrissa alltså - inte en sån där silvrig kullagrad SKF-snurra. Kommer till jobbet, sitter ner, stirrar tomt framför mig. Gäspar. Sedan skall det plötsligt vara utbildning för mig och 5 andra. Super users. Bokningen måste ha kommit bort i cyberrymden för jag har ingen aning om att detta skall ske. Mörkt rum, projektor och hårda Sjuan-stolar, å jag känner myror som kryper i benen, ryggen, och en hel myrstack som hänger i vardera ögonlock. Måste hålla mig vaken. Ändrar sittställning två gånger i minuten och har på en halvtimme uppfunnit en hel räcka nya sittställningar som ingen tidigare har sett. Jag är en pionjär på det området. Smiter ut till fikat för att fixa några mackor, fast det är egentligen bara ett svepskäl för att jag skall hålla mig vaken. Engelska blandas med svenska i en stor gröt. Kursledaren ändrar clean up radius till 0, pratar wall type styles, matchar ADT properties (utan att det fungerar). Och jag sitter och kämpar för fullt, men har inte längre någon aning vad han pratar om. Sedan blir det riktig - sanktionerad - fika och jag får en andningspaus. Tänker sött och proppar munnen full med vindruvor. Håller mig vaken resten av föreläsningen. Jag tillbringar resten av eftermiddagen med att granska tillverkningsritningar på tyska. Det hade nog gått fortare om jag någon gång hade pluggat tyska. Pfui Teufel!