Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mig
Historieboken
- februari 2010 (1)
- januari 2010 (2)
- december 2009 (7)
- november 2009 (5)
- oktober 2009 (2)
- september 2009 (4)
- augusti 2009 (5)
- juli 2009 (25)
- juni 2009 (9)
- juli 2008 (2)
- juni 2008 (14)
- maj 2008 (16)
- april 2008 (13)
- mars 2008 (23)
- februari 2008 (19)
- januari 2008 (14)
- december 2007 (21)
- november 2007 (20)
- oktober 2007 (21)
- september 2007 (20)
- augusti 2007 (35)
- juli 2007 (39)
- juni 2007 (33)
- maj 2007 (44)
- april 2007 (45)
- mars 2007 (42)
- februari 2007 (37)
- januari 2007 (49)
- december 2006 (10)
Jag läser också:
Antal Fans och groupies:
6 kommentarer:
När du gläntar på Pandoras ask får du fanimej öppna på vidgavel så vi får veta vad den underliggande historien är!
Hehe, vi får väl se. Skall grunna lite först. ;)
gissar på att de har en tendens att missa alla de finesser och finurligheter du ägnat timmar åt att tänka ut, in i minsta detalj. Sen bygger de lite på en höft å spikar å hamrar lite som de känner för...
i närheten av sanningen? ;)
Klagan:
Nja, inte riktigt. Det handlar mer om att man inom familjekretsar inte kan se och respektera varandras profession och kunskaper eftersom man känner varandra så väl. Jag blir mer tvärsäker i mina omdömen än jag skulle varit i en professionell situation, och de ifrågasätter mina val mer än om jag hade varit en "främmande" arkitekt. Som uppgjort för kontroverser! Så ungefär...
Håller med dig! Och som doktor ska man aldrig behandla familj eller vänner. Antingen tror man att de är döende eller så bagatelliserar man. Och så ser de en bara som ett litet barn... Fast visst ser du ut som en arkitekt! ;)
Kristina:
De ser en ALLTID bara som ett barn. Antar att hela släkten frågar dig om de mest intima krämporna hela tiden?
Det där om att se ut som en arkitekt: Jo, jag antar att man formar sin omgivning... eller möjligtvis blir formad av den.
Skicka en kommentar