12 augusti 2007

Way Out West
Lördag 11 augusti

Sol ute och dagen börjar redan klockan ett med drinkar på min balkong. Ja, eller så var tanken, men hettan gör att vi alla stannar inomhus istället. Vi är lag Four Tops, Katta samt Linda, Sandra och Anna från lag Lars. Är till en början väldigt skeptisk till min egen idé att just börja med drinkar så tidigt, men efter en kall och isig Caprinoschka så inser jag hur genialsk jag är! Man borde starta fler dagar med drinkar klockan ett.

14:45
Shout Out Louds på Flamingoscenen. Poppigt och glatt, men inte riktigt min grej. Slår mig ner i skuggan under en ek och softar istället. Sedan samling för en öl i solen.


16:30
Moneybrother på Flamingo. Lyssnar lite pliktskyldigt och går sedan och köper lite mat. Tre ord: Liten klubbspelning istället. Sedan finns det något oroväckande med att de i de sega partierna låter väldigt mycket som Ulf Lundell. Dricker fler öl istället.

17:40
Regina Spektor på Azaleascenen. Massor av folk. Det känns nästan som om alla på hela festivalen är här. Står framme vid scen på höger sida. Precis när hon går in på scen kommer en ensam åskknall. Regina har långt, vackert rött hår, röda läppar, svart klänning och röda skor. Det räcker med två toner på pianot så står hela publiken och klappar i takt. Jag är förvånad över responsen. Regina verkar ännu mer förvånad och glittrar i takt med applåderna. Sedan faller regnet. Plastponchos prasslar, men humöret är fortfarande på topp. Regina hävdar att vi är "the wettest, greatest swedes ever". Det blir en liten dipp i konserten någonstans mitt i men det lyfter igen till storartade höjder. Många gånger är det spontan allsång, och publiken är nog som allra bäst! Jag är knockad och lite kär. Regina, will you marry me?

19:05
25 minuter sen går Erykah Badu äntligen på scen. Hon är iklädd en guldlamékappa med vida armar, har stora solglasögon på sig och har en afrofrisyr som skulle göra Moneybrother grön av avund. Det är ingen tvekan om vem som är stjärnan. Fast jag tycker att ölen är mer intressant.

19:50
Juliette Lewis är en stjärna - det råder det ingen tvekan om! Från första benspark så är det fullt fokus på henne. Hennes band, The Licks, hamnar helt i skymundan. Stannar dessvärre bara i dryga 15 minuter, för jag vill se Säkert!. På väg bort till tältet stannar jag gång på gång och tittar på storbildsskärmen. Hon är ju spektakulär! I Can't Take My Eyes Off You, sjöng Frankie Valli redan 1967 - sex år innan Juliette föddes, men han måste ha haft henne i åtanke.


20:15
Säkert! i Linnétältet. Seg början och jag ångrar för ett ögonblick att jag gick från Juliette and The Licks. Men publiken eldar på och Annika Norlin och medmusiker växer av förtroendet och levererar en pangkonsert! Allsång för fulla strupar. Annika hänvisar till Hello Saferide som den där slynan, och berättar att detta troligtvis är den sista konserten med Säkert! någonsin, fast hon lämnar trots allt en liten öppning; ett kanske. Avslutningen blir en Hello Saferide låt på svenska! Hoppas verkligen inte att detta är den sista konserten med Säkert! för det här måste fler få se. Om det var den sista; tack Annika! Du är bäst!


21:45
Spoon ställer sig på Linnéscenen och leverar enligt programbladet "rak, intelligent rock utan att visa kuken". Det är precis den typ av musik jag har saknat! Lycklig igen.

22:30
Anländer till Azaleascenen lagom för att se de sista 15-20 minuterna av Teddybears konsert. Mapei gästspelar uppe på scen och studsar nästan lika mycket som publiken. Folkfest, och jag får äntligen hoppa mig redlös igen. Stora leenden överallt.


22:50
Kanye West går på scen uppbackad av en mindre symfoniorkester komplett med harpa! Tittar ett tag och går sedan för att se Franke i tältet. Franke är en stor besvikelse, så vi sätter oss vid ölserveringen istället. Bestämmer mig för att trots allt ge Kanye en chans till, och när jag kommer dit har konserten vuxit flera steg. Detta är så nära en arenakonsert man kan komma. En bra avslutning!

Kvällen avslutas på ett fullsatt Notting Hill och sedan, efter de stängt, drinkar hemma hos mig på balkongen. Sänggång med ett lyckligt leende på läpparna blev det först någon gång efter fem. Nu sitter jag i soffan fortfarande seg och knaprar på de sista kvarvarande salta pinnarna. Treo Citrus och salta pinnar är för övrigt en oslagbar kombination!

Helgen har varit helt fantastisk, och än är den inte slut. Quiz ikväll som vanligt. Ses vi där?

4 kommentarer:

sa...

Tackar för denna härliga utförliga total subjektiva rapportering!

Och vi konstaterar om och om igen; GP's recensenter är totalpuckade.

Wish I was there

Björnen sa...

Det är definitivt inte första gången de är ute och cyklar. Litar inte alls på deras omdöme längre.

Jag kommer leva länge på denna helgen!

Matilda sa...

Sluta sluta sluta! Du kan inte fortsätta plåga oss stackare som inte var där. Det är inte snällt att vara så euroforisk när så många andra är olyckliga.
Så det så!

Björnen sa...

Mohahahahaa! Jag tänker minsann vara precis så egoistisk och egocentrisk som jag vill här på min egen blogg!'

Eufori? Javisst!