Oh boy!

Tänk er en situation där ni är en grupp vänner - alla med vitt skild musiksmak - som skall samsas om att gå på en konsert ihop. Lurigt va? Det hade jag också tyckt. Åtminstone fram tills igår då jag var på just en sådan konsert. En konsert som passar de allra flesta - utan att för den skull vara det minsta tråkig. Jag var nämligen på Sticky och såg Miss Li!

Fram tills igår visste jag inte heller att det det kunde finnas så mycket energi i en enda kropp som det gör i just Miss Li, eller Linda Carlsson som Borlänge-tösen egentligen heter. Musiken är en blandning mellan rock, jazz, country och blues med en tydlig stämpling av kabaré över alltihop. Och man kan inte annat än älska Miss Li själv där hon ler, skriker, hoppar, river, sjunger och dansar spastiskt bakom pianot. Hon spelar på publikens reaktioner och pratar om allt och inget mellan låtarna. Mitt i en låt stannar hon upp och säger: Jag har ju sett Lisa Ekdahl och så... men hon har ju inte.. särskilt stora bröst... äh, skit samma! Sedan fortsätter hon att spela som om inget har hänt medan vi i publiken mest tittar på varandra, skakar på huvudet, skrattar och dansar vidare. Musiken svänger värre än en vindflöjel i stormen Gudrun och jag kan bara inte stå stilla, och som Oskar så vist sa det: När Björn dansar så vet man att det är bra!