Skärgårdstur

Det är c:a 100 meter kvar till färjeläget då vi ser skärgårdsbåten backa ut och sakta tuffa ut mot Brännö. 100 meter från att hinna till Brännö Kortfilmsfestival för att se Fridas film! Svär lite, ringer Frida och säger att vi inte kommer hinna fram i tid. Och svär lite till. Linda står och vinkar till båtarna som åker förbi. Det är då Diego kommer. Diego från Asperö. Vår räddare i filtbyxor! Han säger att han kan köra oss till Asperö och vi hoppar glatt ner i hans båt. Katta och Linda sitter inne i hytten och jag och Oskar står utanför och andas frisk havsluft. När vi närmar oss Asperö har Diego ändrat sig och kan tänka sig att köra oss ända fram till Brännö. Väl framme hoppar vi upp på bryggan vill ge honom lite pengar som bensinbidrag och som tack för skjutsen, men han vägrar att ta emot dem. Nej, nej. Ni är gäster på våra öar.

Festivalen är inne i Brandstationen och det betar två får alldeles utanför. Många bra filmer! Förutom Fridas film visas bland annat den underfundiga filmen Min Kroatiska Näsa samt en fantastisk film kallad Kärlek 2000 gjord av förra årets Bo Widerbergstipendiat Shahriyar Latifzadeh. Sedan är det dags. Och den är precis så bra som jag trodde. Eller nä, den är bättre. Vi ser Frida prata rakt in i kameran om livet, cancern, glädje och sorg. Det är kiknande skratt och gråt om vart annat. Så mycket livsglädje och energi i den tjejen att det är svårt att hålla tårarna borta. Nu är hon strax på väg till Thailand för sju välförtjänta veckor av konvalecens. Ha det allra bäst där vännen! Du är fantastisk! Tack för en jättebra film och en spännande tur ut i skärgården!