Bergman vs. Brunch

Ni vet tillfällena då man nästan slits isär för att man inte kan välja? När man blir tvungen att välja mellan två lika goda ting. Delad. Sprungen i tu. Detta var inte ett av de tillfällena, men det kanske fanns ett uns av den känslan. För vi hade sovit lite för länge och var lite för sena till Filmfestivalsvisningen av Ingmar Bergmans Viskningar och Rop. Vi hade inte ätit frukost och vi var mycket hungriga. Brunch versus Bergman? Mättnadskänsla och välbefinnande versus svårmod och ångest? Svårt val.