På grund av de dåliga norska vägarna över fjället, och för att bilen har odubbade vinterdäck, bestämmer vi oss för att åka till Tandådalen och Hundfjället istället för till Trysil. Safety first. Men även den is som finns på de norska vägar som leder till Sälenfjällen är jobbig, så vi turas om att köra de 12 milen dit och tillbaka. På påskaftons morgon är det min tur att köra dit. Det är ett strålande solsken och isen gnistrar på vägen. Nästan framme i Tandådalen blir jag stoppad av en polis för en rutinmässig kontroll av körkort och för blåsning i alkomätare. Är väl kanske lite glömsk mitt i allt för jag glömmer att dra åt handbromsen. Så medan jag tittar ner och försöker krångla fram körkortet ur skidbyxorna börjar bilen sakta rulla bakåt. Polisen väcker mig med ett: Kanske bäst att du drar åt handbromsen? Fumlar lite förläget med bromsen och visar upp det gamla körkortet som föreställer en annan Björn från en annan, glömd, tid. Blåsningen visar negativt och körkortet gäller. Trots det fula kortet.Även på påskdagen skiner solen, och mycket riktigt står poliserna på samma plats. Två poliser står framme vid vägen och två andra halvligger i solgasset på polisbilen motorhuv. Polisen kommer fram till den öppna rutan och hälsar. Jamen, det är ju du som rullade bakåt igår! Jag får blåsa, men slipper visa körkortet.
På annandag påsk hoppas jag nästan att polisen skall stå där bara för att se om jag även slipper att blåsa. Det gör de inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar