15 april 2008

Jag är nästintill döende. Åtminstone känns det nästan så när jag snyter mig. Och som grädde på moset har arbetarna på gården dragit fram det tunga maskineriet. Hela huset skakar. Eller så är det bara mina frossbrytningar som är förvillande lika ett skakande hus.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det rinner ur näsan här också. Det är så synd om oss!

Björnen sa...

Kevin:
Visst är det! Och var är stödgruppen från NH när man behöver den? Jag hade förväntat mig semlor, pizza och whisky! Minst!

Anonym sa...

För att inte tala om NÖTTER!
Krya på dig!
Krille

Björnen sa...

Krille:
Absolut, glömde det! Glömde ju även det mest uppenbara: Fisherman-shots! Fernet kan jag däremot avstå från...