Det är lördag och vi befinner oss på Orust hos Lindas föräldrar. Sveriges EM-match mot Spanien pågår som bäst på TV:n framför oss. Katten Hjördis ligger lugnt och sover på vardagsrumsbordet. Plötsligt kvitterar Sverige genom allas vår Zlatan varpå Linda skriker ett högt Jaaaaaa! Hjördis flyger en halvmeter upp i luften av förskräckelse och gömmer sig slutligen under bordet för att misstänksamt snegla fram mot soffan där vi sitter. Detta får Linda att snabbt lägga sig på knä framför katten och ömt säga: Men älskling*! Förlåt! Det var inte meningen. Förlåt!
Lite svartsjukt påpekar jag att så har hon minsann aldrig gjort så inför mig; lagt sig på knä och bett om förlåtelse**.
* Nog så förvirrande bara detta eftersom jag trodde det var jag som var Älskling.
** Fast det har hon som tur är aldrig haft någon anledning till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ha,ha ha...det där låter bekant på något vis.
Bara män som älskar ens katt med är värda att behålla... brukar vi säga i min familj...;)
Ninde:
Självklart äääälskar jag Hjördis. Fast inte lika mycket som Linda.
Ha,ha you'd better...stencoolt kattnamn by the way :)
Skicka en kommentar