Allting har sin tid: de solbrända lekarna i sandlådan, de existensiella diskussioner på de inrökta kaféerna, de drängfulla festligheterna på sommarloven, kurandet framför en bok i höstmörkret. Allt har sin tid.
Och bloggandet. Det slutar här.
"It hurts to set you free
But you'll never follow me
(...)
This is The End..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Nää, vad tråkigt! Vem ska vi nu avundas? För ingen annan dricker väl så mycket champagne på arbetstid som du?
Neeeej! Sluta inte! Snyft, gråt, hulk.
Det var tråkigt. Det kommer kännas ensamt här i jymden. Men känns det som ett tvång och inte lustfyllt att blogga längre, antar jag att det är läge att lägga ner. Själv är jag fast.
Trist, men kan samtidigt förstå dig. Du är välkommen att hälsa på som kommentator närhelst du vill..
Tråkigt, hoppas du dyker upp igen!! Snart. :)
Tack alla! Man skall aldrig säga aldrig. Det kan kanske dyka upp en blogg i ett annat format någon gång i framtiden. Kanske...
Under tiden så fortsätter jag att läsa era och andras bloggar. Jag kanske till och med kommer att kommentera sporadiskt. ;)
När kommer du tillbaka?
Skicka en kommentar