Familjerätt? Generalfel.

I konungariket Sverige har vi en något underlig och mycket diskriminerande lag, där man som ogift man måste skriva på några papper där man intygar att man är far till barnet. Gifta män slipper detta utan antas automatiskt vara far till barn som sker under äktenskapet. Jag förstår grejen att man skall erkänna sitt faderskap - men inte varför gifta män slipper?! Som om giftemål vore en garanti? Löjligt, förödmjukande och otidsenligt!

Nåja. Eftersom vi vill slippa göra detta otyg med en liten nyfödd parvel i släptåg så bokade vi tid för att få det undanstökat innan. Anländer till Folkets hus där Familjerätten är inhyst i mörka och slitna kommunallokaler där alla dörrar är låsta. Någon har målat kommunaltrista sommarlandskap på de feta glasfibervävade pelarna. Vi blir inkallade på ett rum och presenteras för en hög med papper. Samtliga mina påskrifter skall bevittnas av två personer. In kommer en randig tröja med hängslen och rosa blus med jätterosett på. Jag antar att det är ett kommunalt sätt att piffa till det lite. Effekten är komisk. Hängslena och Jätterosetten har gjort detta en gisilljon gånger förut och är så uttråkade att lokalens plastblommor sloknar ytterligare litegrann. Mina kråkor fastnar snabbt på pappret och Hängslena och Jätterosetten sätter sina kommunalkråkor, som sedan länge har upphört att vara läsliga, bredvid. Papprena stämplas och - voilá! - jag är officiellt en pappa to be.