Vi är uppe i 29 dagar idag, och det är förvånansvärt hur någon som är så liten och inte kan prata ändå kan styra hela ens liv så totalt! Dagens projekt är att försöka städa. Mjölkfläckarna på golvet börjar få ett eget liv. Om vi har tur kanske vi hinner halva lägenheten...

Living the sweet life!

Live från Slottskogen!

En studie i skrik

Vi har en osedvanligt snäll och tyst bäbis*, men emellanåt så låter det lite om honom. Har nu efter precis tre veckor lyckats urskilja och tolka fyra sorters skrik. Har svårt att beskriva dem fonetiskt här, men dess betydelser är som följer:

• Jag är hungrig!
• Jag måste bajsa!
• Byt min blöja!
• Jag är trött!

För att röra till det lite så låter de tre första skriken precis likadant.

* Ta i trä!

Det där om att börja från noll

Man tycker ju att nio månader är en lång tid. Att man borde hinna förbereda sig och så. Och visst har jag hunnit läsa en del - om än inte alla de c:a 17 kg böcker som Linda har lagt på mitt nattygsbord. Men sedan så dyker lilla Sprattel upp och man blir helt handfallen: Skall man ta med honom hem nu?! Hur gör man? Andas han? Lät han inte lite konstigt? Går han sönder om man håller honom lite fel? Skall han verkligen bajsa sååå mycket?


Första blöjbytet. Lägg märke till den oerfarna och nerböjda ställningen. Den ses vanligen hos nybörjarbytare, men brukar snabbt försvinna efter de första bajs- eller kissfontänerna.

Att torka upp bäbisfontänbajs från tvättmaskinen och halva badrummet är uppbyggligt för själen och ger en varm och fin hudton.
Eller hur? Snälla!