Man tycker ju att nio månader är en lång tid. Att man borde hinna förbereda sig och så. Och visst har jag hunnit läsa en del - om än inte alla de c:a 17 kg böcker som Linda har lagt på mitt nattygsbord. Men sedan så dyker lilla Sprattel upp och man blir helt handfallen: Skall man ta med honom hem nu?! Hur gör man? Andas han? Lät han inte lite konstigt? Går han sönder om man håller honom lite fel? Skall han verkligen bajsa sååå mycket?
Första blöjbytet. Lägg märke till den oerfarna och nerböjda ställningen. Den ses vanligen hos nybörjarbytare, men brukar snabbt försvinna efter de första bajs- eller kissfontänerna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
skönt att se ett livstecken från er.
:)
Nedböjd ställning hos nybörjarbytare... Hahaha! Älskar dig min raring!
/monstret
Aha. En mycket riskabel vinkel där. Förstår att du bytt strategi nu :) Vad tror du om mitt plexiförslag? Kan det vara något att gå vidare med?
Paddy:
Plexiförslag? Va? Kan jag skylla att jag inte förstår på sömnbrist?
Def. man kan inte komma ihåg allt jag mumlar ur mig. Jag föreslog en liten plexiskiva, så man kunde arbeta ostrört.. men just i denna sekund kom jag på att sånna redan finns ju, jag hade dom på tekniken tror jag när man körde nån såg.
Det är detta ni behöver:
http://www.terrauniversal.com/gallery/gloveboxes/applications_gbx/Images/glove_box_faqs_biological_research.jpg
Ingen orsak :)
Kevin:
Haha! Helt strålande!
Fast det behövs inte längre eftersom vi numera är helt immuna mot bajs, spyor och kiss. ;)
Skicka en kommentar