Trettio år kvar till pensionering. Närmre 70 än den dag jag föddes. Men konstigt nog så pratar jag mer bajs och kiss nu än vad jag har gjort på många herrans år. Antar att allting går i cykler? Jag jobbar mindre och sover mindre. Fast jag skrattar mer! Det kan å andra sidan bero på att sömnbristen gör att man skrattar åt det mesta? Sitter på jobbet på dagarna och längtar hem till sonens skratt och stora leenden när han ligger under babygymet, eller hans lugna snusande när han ligger med ansiktet tryckt i min armhåla medan jag sitter och tittar på allsköns skit på TV. Han är 2 månader gammal idag och livet är totalt annorlunda.
Bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
♥♥♥
Gött!
och grattis igen. :)
Grattis!
Kul att höra något positivt från en småbarnsförälder. Och inte bara skäckhistorier om vaknätter och sånt!
Tack, tack! :D
Ninde:
Det allra mesta är faktiskt positivt! Skall absolut inte klaga!
Men Björnen! Har du börjat skriva igen och inte berättat NÅNTING!? Och farsa har du blivit? Stort grattis! Det här var omvälvande på många plan :)
Jorå, lite skrivande. Fast YTTERST sporadiskt. Finns liksom inte tid längre...
Skicka en kommentar