Det sägs ju att Sverige är ett demokratiskt och hyfsat jämlikt land: Pappor tar föräldraledigt, lönerna är (hyfsat) lika, män rakar sig på brösten och kvinnor på benen, både män och kvinnor kan tituleras sjuksköterska osv. Men på minst en punkt haltar jämlikheten väsentligt. Jag talar naturligtvis om dating.
För i den dating-djungel som finns lever man fortfarande efter regler som skapades på den tiden då man jagade mammutar med pinnar för att sedan äta upp dem råa. Hur kommer det sig annars att majoriteten av er kvinnor verkar förvänta sig att vi män skall klubba ner och bära iväg er till vår grotta? (Jag talar bildligt såklart - man slår inte kvinnor. Jag bor dessutom i en lägenhet och skulle troligtvis inte orka bära andra än väldigt små kvinnor hem.)
Så nu undrar jag: Var finns den kvinnliga initiativförmågan på dating-scenen?
För ni gör det så himla svårt för oss. Jag är inte mannen som hur som helst går fram till främmande kvinnor och bara snackar på. Jag behöver lite tid, och helst också ett bra samtalsämne. Tänk vad det skulle underlätta om ni också tog initiativet emellanåt. Men jag antar att ni är alldeles för bortskämda med lyxen av att ha en massa karlar som hela tiden bjuder er på drinkar och underhåller er?
Nu börjar jag tröttna på detta. Uppenbarligen är datingvärlden inte till för oss hederliga, lite blyga och alldeles för snälla män som inte bär omkring på en träpåk över axeln.
Snart ger jag upp. Ni vinner. På walk over.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag skulle bestämt vilja dementera ovanstående påståenden! Under föregående år dejtade jag en hel del. Kanske tom andra kvinnors delar men tillbaka till frågan, min slutsats är att män inte alls är så ok med jämställdheten som de påstår sig vara. När jag som kvinna tar initiativ och ibland försöker betala för bådas, vin, kaffe eller vad det nu kan vara uppfattas det varken som omtänksamt eller jämställd utan istället kränkande. En gång envisades en man att köpa en bok åt mig bara för att jämmna de 30 spännen han var ''skyldig'' mig för latten. När vi tar intitiativen är vi påflugna, desperata och lets face it ibland lite crazy. Sökes man som menar vad han säger och säger vad han menar!
Fast det där med att betala känns nog mer som en väldigt svensk grej - att man absolut inte kan stå i skuld till någon. Ganska så skruvat egentligen, men jag tror inte att det är speciellt könsrelaterat.
Det jag egentligen mer var inne på var det allra första kontakttagandet. Initiativet. Raggningen.
Jag tycker ju att vi män säger precis vad vi menar. Däremot förstår jag inte alls vad ni kvinnor menar - eftersom det allra oftast är precis tvärtemot vad ni säger. Fast tydligen inte alltid. Har bara inte klurat ut när det inte är så... ;)
Jag haller med det ar en svensk grej att det ar hypernoga vem som ar skyldig vad o hur mkt.
Vad dating betraffar var det valdigt massa år sen jag datade, men alla mina kvinnor har jag nog vunnit genom mer eller mindre offensivt arbete tror jag. Utom en nymfoman, men det ar lixom en outlier som man sager pa statistiksnack. Min erfarenhet ar att kvinnorna vill ha en mjuk caveman som lyssnar och forstår, men som sen plötsligt, innan dom vet ordet av tar fram påken (och blir lite hård), oj inte den påken för fan, den får vänta lite! Det blev lite fel...
Det är ett jävla komplext ämne detta...
Intressant. Kommer en kommentar när jag har tid sen... Men jag är inte säker på att jag håller med dig :-)
Är nog lite som dig Björnen, inte helt naturligt att traska fram till en tjej och börja snacka med henne jämt. Men jag skulle kunna lägga till en faktor. Kanske viktigare hos mig för prata har jag egentligen inget problem med. Att orka. Jag orkar inte försöka slå mig fram bland sjukt raggande killar. Klarar mig utmärkt ändå.
Men det du skriver om att tjejer är bortskämda med att killar raggar på dem och att de inte tar initiativ. Vilkas fel är det egentligen? De flesta tjejer på en krog i alla fall hinner ju knappt stå ensamma i en minut och titta sig runt om de ser något intressant att ta initiativ till att prata med...
Min slutsats : Så länge det finns så många hårtraggade, lite för fulla och desperata killar som raggar på allt som rör sig kommer tjejer inte ta mer initiativ än idag. (Händer ju trots allt) Kankse inte alltid för att de inte vill utan för att de inte hinner pga vårt raggande :-) Och ja, jag är säkerligen en av de lite för fulla, lite för desperata och ganska dåligt dansande killarna...
Pata:
Visst är det ett komplext ämne. Och samtidigt väldigt kul. Är helt inne på din linje.
A:
Shit! Har dans något med saken att göra?! Typ som tranorna vid Hornborgasjön som dansar kring honorna?
Exterm nogrannhet angående vem som är skyldig vem 2 euro stör mej vanisnnigt mycket. Jag lever enligt devis att det nog ändå jämnar ut sig i det långa loppet.
..men det här hade kanske inte så mycket med inlägget att göra.
Peppe:
Jo, men något har det väl med inlägget att göra ändå - efter lite irrfärder bland argument och påståenden. ;)
Håller fullständigt med dig - i det stora loppet så jämnar det ut sig. Och jag bjuder gärna mina vänner ifall jag känner att jag har råd. Det blir ju mycket trevligare om det inte tjafsas om småpengar...
Skicka en kommentar