Lite småborgerligt att markera sådär, och det hemska är att jag tror att jag gör detta moment likadant varje dag. Tänk om detta är början på en hemsk personlig utveckling som leder fram till att jag:
- Kör tutande runt i kvarteret för att visa att jag har tvättat bilen.
- Hoppar in bakom bardisken för att visa personalen hur man gör en riktig Caipirinha.
- Ställer till en scen i biosalongen när jag högljudt deklarerar för de godispåsprasslande ungarna att jag minsann är på bio för att se filmen!
- Skriver långa blogginlägg om små löjliga små företeelser bara för att jag tror att andra vill läsa om dem...
4 kommentarer:
Hvad är egentligen mest småborgerligt, är det när man på ett halvsubtilt sätt gör alla uppmärksamma på att nu går man från jobbet, eller är det när man på ett halvsubtilt sätt försöker att få alla att tro, att man inte har gått hem ännu?
Att markera sin sorti från jobbet tycker jag inte är småborgerligt. Det är jävlaranamma! Nu går jag fanimej hem! Sitt ni kvar här om ni vill, strebrar och rövslickare!
Det är först när du inte stänger av datorn (och stänger av skärmsläckarfunktionen), inte släcker skrivbordslampan, låter ytterkläderna hänga kvar i garderoben, och du låtsas gå på toa att du har anledning att oroa dig...
Puh... vad skönt!
Det känns ju mycket bättre att veta att jag har jävlaranamma i mig.
Tror jag skall ta och stampa lite extra i golvet på väg ut från jobbet idag.
It's the little things that counts!
Inget ar mer tillfredstallande an att nita ett tangentbord man har slitit med hela dagen innan man gar hem. Som for att saga: "bara for att jag har pillat pa dig hela dagen, betyder inte det att vi gillar varandra"
Pata:
Jag kunde inte sagt det bättre själv!
Skicka en kommentar