16 januari 2007

Saker man inte skämtar om, del 1

Konversation med för mig okänt brudpar som just skall gifta sig i Katolska kyrkan, vid Heden i Göteborg:

Jag: Ni vet väl vad den kyrkan brukar kallas?
Brudparet: Nej.
Jag: Heden-Dômen!
Brudparet ser gravalvarliga ut.
-Alltså hedendomen - kyrkan vid heden... ni vet...

Jag tystnar, sväljer snabbt tungan och försöker intensivt smälta in bland stenarna i asfalten.

5 kommentarer:

sa...

Du tror inte det var för att dom inte kände dig som dom blev spaka när du, en vilt främmade (i deras ögon högst trolig blindgalen tung drogmissbrukare), bara hoppade på dom med en vits så där då?

Peppe sa...

Hahaha!

Björnen sa...

Pata:
Så du anser att jag ser ut som en "högst trolig blindgalen tung drogmissbrukare"?!
Jag skall nog allvarligt överväga vår vänskap.

Peppe:
Hihihi!

Jobbade extra i farsans fotoateljé för massa år sedan och assisterade vid bröllopsfotograferingar. Därav att jag pratade med dem. Att de var kunder gjorde ju inte saken bättre direkt.

A. sa...

En sån ordvits som i övriga landet är känd som en "Oldsbergare" ;-)

Att de inte skratta kan ha att göra med att de inte var göteborgare ? :-))

Björnen sa...

A:
Nänä, de var göteborgare.
Problemet var att de var religösa också.