To sleep, perchance to dream

För att vara redo att möta morgonens snortidiga uppvaknande tänkte jag igår kväll, strategiskt nog, på att lägga mig i tid. Kom hem vid 21-tiden och var redan då jättetrött. Satte mig och såg ett avsnitt av Weeds för att varva ner lite och gick sedan och la mig redan kl 22. Då slog John Blunds onde brorsa till.

Jag låg under någon timme och försökte, så intensivt som möjligt, koncentrera mig på att sova. Dödfött. Antar att det är som när man försöker suggerera sig själv till att INTE tänka på någon speciell sak eller person: Det går inte - man tänker enbart mer på det. Tog sedan till de andra knep jag känner till: Att ha det svalt i rummet, räkna får, dricka varm mjölk, ta en whisky mm. Detta resulterade enbart i att jag frös, kände ett sug efter fårostspizza och blev kissenödig av all mjölken och whiskyn. Minns att jag tittade på klockan och att den nu visade 1 på morgonen. Slumrade nog in strax efter detta och vaknade kl 3. Jäkla mjölk och whisky! Kunde sedan inte somna om. Ahhhh!!! Så var klockan plötsligt 6 och klockradion gick igång.

Förmiddagen försvann som i ett töcken, enbart avbruten av en fikapaus. Som tur var så fanns det inte särskilt mycket att göra. Tror att jag har klarat mig förbi den värsta sömnabstinensen nu. Skall gå en hård match mot John Blunds brorsa ikväll igen. Denna gången är jag väl förberedd: Tänker möta honom med en pungspark och en rak höger.