Ibland händer det att man är med om saker som gör att allting omkring dig ses som ur ett annat ljus. Det kan handla om att du kanske träffar någon som utmanar dina tidigare tankemönster och får dig att ifrågasätta sådant du tidigare tagit för givet; du är får en sjukdom som får dig att ompröva hela ditt liv osv.
Sedan finns det de som blir föräldrar.
De blir något mer osympatiska.
Vänner som tidigare var helt normala människor med intressen och fritid transformeras plötsligt till "bulldozer-morsor"* som tycker det är helt okey att prata babyspyor och rännskita vid lunchbordet på jobbet. Oftast om dess konsistens och lukt. Visst, ungar kan vara gulliga, det erkänner jag. Deras avföring är det inte. Samtalsämnena blir lidande eftersom de nyblivna föräldrarna varken läser, ser på TV, upplever eller planerar någonting som inte innefattar blöjor, barnmat, snuttefiltar, bröstpumpar eller familjeliv. Idolbilder på Johnny Cash och Dalai Lama ersätts med böcker av Anna Wahlgren och miljarders babybilder. Du får till och med julkort med barnets bild på.**
Skulle man mot förmodan någon gång efter flera månaders tjat få chansen att träffa föräldrarna utan barn i närheten så går det lätt överstyr.
Ett varningens ord: Ge aldrig alkohol till småbarnsföräldrar, de kan inte längre hantera sådana saker. De är som Gremlins. Fast inte så gulliga.
* Bulldozer-morsor uppträder oftast i flock på 3-4 mammor. De kan särskiljas från vanliga morsor genom att de går flera i bredd på trottoaren och skjuter barnvagnen framför sig som om den vore en bulldozer. Detta brukar resultera i att mötande fotgängare får kasta sig åt sidan för att undvika bli manglade av de oftast knallröda kombivagnarna med tillhörande barnnamns-registreringsskyltar. Barnvagnen används också för att forcera tättrafikerade överrgångsställen, oftast enligt devisen "bilar är mjuka - barnvagnar är hårda".
** Varför?! Är detta intressant för någon förutom barnets föräldrar och gamla tant Agda 95 bast?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Har väl kanske inte rikigt med dagens text men dock med föräldrar. Kommer ni ihåg när de blev glada om de fick en macka med leverpastej, äpple och banan på första gången man fick för sig att göra frukost på sängen när man var 4. Eller de otaliga teckningar, konstiga lerskulpturer o dyl de har mottagit under tidigare år. Nu vill de ha resor till Bali etc i födelsedagspresent. Funderar på att i år göra en macaronitavla med corny text på och ge bort bara för att se vad reaktionen blir. Tror ni de håller masken eller freakar?
"De är som Gremlins. Fast inte så gulliga."
Hihihihi.
Hmm...
Håller inte med dig. Jag blir lite glad när jag ser barnvagnar och deras mammor ute på stan. Stör mig inte det minsta. Blir snudd på avundsjuk. Jag hjälper alltid mammor med vagnar av och på bussar och sånt... :-)
Sen så har mina kompisars flickvänner faktiskt blivit trevligare sen de blev mammor
Och jag menar givetvis mammor med deras barnvagnar och inte barnvagnar med deras mammor...
Tanya:
Tror att macaronitavlor förlorar sin charm någonstans när man passerar 5 års ålder, men försöka duger! Rapportera hur det går!
Peppe:
Det känns bra att få likna dem vid Gremlins. Har i alla fall en agression mindre i kroppen idag!
A:
Egentligen så skriver jag ju om undantagen - de flesta är och förblir trevliga människor. Fast det är mycket roligare att skriva om de som förändras till det sämre...
Har du verkligen inte stött på bulldozermorsor? Lucky bastard! Tror att fenomenet kan liknas med road rage - att djävulen kommer över en del när de sitter bakom ratten. Eller så är morsorna bara så involverade i diskussioner om bröstmjölksersättning att de glömmer världen runtomkring.
Bulldozermorsorna. Jepp. Underbart ord! Kungsholmens bulldozermorsor samlas i Västermalmsgallerian. Undvik. Och vad är grejen med att alla måste tycka att Sebastian ett år är ett litet charmtroll när han vaggar förbi vårt fikabord och sen greppar med sin chokladbollskletiga hand över knät på mina nya jeans. Det är inte gulligt. Alls.
Jo då jag har sett dem, men stör mig inte på dem. Sen tycker jag att lille Sebastian är rätt söt när han kliver omkring och kletar ner folk :-) Så länge jag slipper krama honom...
Sandra:
Tack för tipset! Skall hålla mig borta från Västermalmsgallerian när jag är i stan.
Kladdiga barn är bara gulliga när man ser dem i Americas Funniest Home Videos eller liknande. Eller iaktagna från behörig distans.
Sebastians chokladgeggamojja är inte gulligt, jag måste verkligen betona det, a. Det är läskigt.
Skicka en kommentar