Tidsluckor, vitt pulver och oskrivna regler. Eller varför vissa personer skulle förbjudas att vandra på stans gator.

Just nu känns livet som om jag vore med i ett avsnitt av Star Trek. Ett lågbudgetavsnitt av Star Trek utan påkostade scenografier, tokroliga sparkdräkter, hightec-vapen eller påklistrade spetsiga öron. Bara jag och en time-warp.

Jag kom i morse till jobbet, satte mig framför datorn, och sedan var klockan plötsligt 5 och det var dags att gå hem. Hade stora problem att specificera i tidkortet vad jag hade gjort, så jag fördelade tiden förhållandevis jämnt över de tre projekt jag hållit på med. Det löser sig, sa han som sket i bassängen.

Ute på gatan var det vitt och ganska så kaotiskt. Bestämde mig för att ta vagnen hem eftersom isen bet mig så hårt i kinderna att jag måste sett ut som om jag rodnade okontrollerat. Det var det dock ingen som märkte eftersom alla verkade djupt koncentrerade på att se var de satte fötterna. Vagnen var inställd. Nej, rättelse: Alla vagnarna var inställda, eller åtminstone grovt försenade.

Sadlade apostlahästarna och satte av hemåt. Halva stan verkade dock ha valt samma transportmedel, och jag tvingades kryssa mellan orutinerade fotgängare för att komma fram. Till saken hör att jag går fort. Jättefort. Syftet är ju att ta sig från en punkt till en annan, så jag förstår inte varför man skall lôsa* när man kan gå fort? Det har hänt att jag har blivit ompromenerad. Någon enstaka gång.

Som rutinerad fotgängare så känner jag självklart till de oskrivna regler** som finns på stans trottoarer. Majoriteten av folket som var ute idag gjorde dessvärre inte det. Så för dem har jag nu tagit mig friheten att sätta dessa regler på pränt:

• Om man är två eller flera som går i bredd så lämnar man plats för mötande eller upphinnande fotgängare.
• Om man blir upphunnen så saktar man antingen ner för att släppa förbi, eller så ökar man farten och behåller försprånget. Det är absolut förbjudet att hålla samma hastighet som den upphinnande parten***, såvida man inte känner personen ifråga.
• Grön gubbe = Gå. Le samtidigt lite nedlåtande åt bilisterna vid rödljuset.
• Röd gubbe = Gå ifall det inte kommer några bilar. Ifall det kommer bilar: Stå halvvägs ut i gatan, bläng argt på bilisterna och se om du kan få dem att stanna ändå.
• Orange gubbe = Någon som helt saknar god smak och färgseende. Eller en vägarbetare. Ignorera.
  
• Bilar är hårda. Men de är lätta att repa.
  
• Pensionärer och barnfamiljer får endast promenera på stan mellan klockan 9-11 och 13-15. Övrig tid reserveras för normala, målinriktade människor.
  

*Lôsa = Göteborgska för att dra fötterna efter sig; motsatsen till skynda.
** Denna regeln upphör att gälla för dig så fort du sätter dig bakom ratten på en bil. Då gäller istället de oskrivna bilistreglerna som kanske kommer avhandlas vid annat tillfälle.
*** Jag var med om detta vid ett tillfälle när jag vandrade i samspråk med en kompis. När vi saktade ner för att släppa förbi så saktade också vår förföljare ner. Ner vi ökade så ökade hon. Hon höll sig hela tiden två steg bakom oss. Tillslut korsade vi gatan för att bli av med henne.