7 mars 2007

Detta är mycket lättläst barnbokslitteratur.

Hittade igår ett test där man kan kontrollera hur lättläst språk det är i olika texter enligt ett så kallat läsbarhetsindex (LIX). Jag provade några olika inlägg här från bloggen vilket mestadels gav resultat som varierade mellan 24 och 28 LIX-poäng. D.v.s: "Mycket lättläst, barnböcker".
Efter att envetet ha testat de flesta nyare texterna så lyckades jag, med texten om farsans födelsedag, få 31 poäng vilket innebar att den klassificerades som "Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar". Jag har dock väldigt svårt att förstå hur någon skulle vilja se den texten publicerad i någon slags skönlittär bok eller populärtidning annat än som ett avskräckande exempel.

För er information så är texten i just det här inlägget lättläst/medelsvårt: 40 poäng, vilket är hyfsat högt men som fortfarande ligger i nederkanten på kategorien "Medelsvår, normal tidningstext" (40-50 poäng). Detta innebär att du nu sitter och läser något som kan anses vara ett nytt högvattenmärke bland texterna på En Espresso för Själen. Se det som en slags språklig fyrbåk i bloggsfären; ett siktmärke att väga din vassa penna mot! Om du förstod allt i dagens inlägg är det således bara att gratulera - du har kvalificerat dig för att få lov att läsa en normal dagstidning. Om du inte förstod någonting så råder jag dig att söka hjälp, eller möjligtvis köpa min framtida barnbok och försöka förstå den istället. Barnboken kommer inte att handla om fåglar.

5 kommentarer:

A. sa...

Jag är uppenbarligen en barnboksförfattartyp av bloggare...

Björnen sa...

Tror det gäller för de flesta av oss. Annars hade väl ingen orkat läsa det?

Testade precis ett inlägg från Carl Bildts omtalade blogg: Han hamnade på 33 LIX-poäng, om det kan komma som en tröst.

Anonym sa...

Tydligen handlar det en del om längd med? Det finns ju ganska naturliga anledningar till att blogginlägg är korta. Tycker inte den dära maskiner verkar så korrekt.

Klagan sa...

Min blogg är tyvärr inte bättre än era. men jag är iaf glad att vår förra inlämningsuppgift kom upp i 50. phu. ...saker man gör, va? hehe

Björnen sa...

Anna:
Nä, jag tycker vi förpassar den där grejen till den digitala papperskorgen. Vi vet ju att det går att läsa ändå!

Klagan:
Tror inte det är ett självändamål att skriva så svårläsligt som möjligt. Fast det skulle vara kul att testa.

Ibland förundras även jag över vad fasen man gör...