Ni vet det där de säger om kärlek vid första ögonblicket: Det är sant.
Jag förstod direkt att vi var som gjorda för varandra. Från det ögonblick jag såg henne ute vid hamnen i Långedrag föll jag pladask. Det kunde inte finnas någon annan. Mitt synfält krympte tills jag bara såg Henne. Varje rörelse. Jag måste ha följt efter henne långt, flera kvarter. Tätt inpå, strax bakom. Maniskt. Vilka kurvor, tänkte jag. Vilken fantastisk häck! Och allt detta klätt i ett tajt, rött lackfodral. Förföriskt!
När jag sedan hörde hennes djupa, raspiga basröst var det som om allting föll på plats. Jag kände mig hel. Och jag bara måste ha Henne!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vlken snygging!
Jepp! Fast den jag såg var snäppet vassare ändå, bl.a. med targatak. Svårt att hitta bra bilder bara...
Jag fattade direkt att det skulle handla om en bil. Ni karlar är så förutsägbara!
Fast det beror ju på att du började med att tjuvtitta i slutet. Ni tjejer brukar göra så. ;-)
Skicka en kommentar