Behovsanalys

Jag vaknar mitt i natten av att behovet trycker på - jag måste upp och kissa. På väg till toaletten ser jag ut genom vardagsrumsfönstret. Det är helt svart ute, bortsett från gatlyktorna och något enstaka upplyst fönster. Älven ligger blank.

Fortfarande sömndrucken slår jag mig ner på toaletten. Det är knäpptyst i huset. Då plötsligt hör jag hur någon, synkront med mig, gör samma sak, fast en dryg meter till höger. Endast en tunn vägg skiljer. Det är grannen. Om det hade varit mitt på dagen så hade jag säkert inte reagerat nämnvärt över situationen, men i tystnaden blir minsta ljud så påtagligt. Det känns absurdt. Samtidigt är det något lite högtidligt och fint över det hela - vi delar ju trots allt en intim stund. Jag saluterar grannen med en ljudlig fjärt och går sedan tillbaks och lägger mig.


Det här var nog lite mer än vad ni ville veta...