Och så är det det där...

...med bloggarna: Man läser och klickar vidare, kommenterar, skrattar, får klumpar i magen och hamnar i fjärran länder - eller i samma stad som man bor fast det känns som ett helt främmande land. Det är trasigt, lättsamt, pinsamt, mänskligt, omänskligt och ibland alldeles fantastiskt. Och sedan smyger det sig på, som en drog, eller som den där favoritartisten som man kan lyssna på i år utan att tröttna; man måste se/höra/läsa/veta hur det går, för detta är mer än en roman i bokhyllan fylld med påhittade figurer. Detta är på riktigt. Era historier, och min. Och precis som i det riktiga livet kan historierna sluta i dur eller moll.