I landet där storlom och valar bor.

Jag ligger på mage med bar överkropp på massagebänken. Det är strax efter lunch och jag är egentligen lite för mätt för att ligga på mage. Huvudet är nerstucket i ett hål så att jag ser golvet. Det är ett lackat trägolv - betsad ek? En hoprullad handduk kantar hålet och jag vet att jag kommer ha roliga handduksavtryck i ansiktet när jag är klar. Boka aldrig in ett möte direkt efter massagen. Antagligen tror de att jag har somnat på jobbet när de ser mig efteråt. Och hon som är massören, hon som också är grannen mitt emot, hittar punkten i svanken, precis under revbenen och trycker till. Hårt. No pain, no gain, tänker jag. Ur den lilla CD-spelaren kommer lugn, flummig New Age-musik. Mjuka toner. Jag hör cikador, storlomars skrik, tjädrars knäppande och valars sorgsna sång blandat med mjuka synthslingor och enstaka stråkar. Cikador, storlomar, tjädrar och valar? Det måste vara ett konstigt ställe som de samlas på. Sedan knådar hon axlarna. De är spända och ömma, mer än vanligt. Men hon vet att man skall överraska mina muskler. Attackera när de inte förväntar sig det, då släpper de garden. Små karateslag med kanten av handen mot axlarna och nacken, ganska så hårt. Och se: Där lossnade de. Skulle behöva sådana små karateslag även ute i livet. Sådana som får en att släppa garden. Alltid uppe.