Björnen på djupt vatten (5-3½)

Går upp i ottan och äntrar den guldfärgade. Vägarna är hyfsat tomma och det går snabbt att hämta upp kusinen, sedan bär det av upp längs Bohuslän. Kusinen får ett samtal på mobilen och det har blivit lite strul med bokningen: De har bara kvar avancerade (läs: ranka) kajaker vid Flatön. Går det bra? Annars finns två nybörjarbaljor ute vid Grundsund. Vi väljer Grundsund eftersom det är roligare att vara torr och upprätt än att vara våt och kapsejsad. Kommer fram, får instruktioner, sjökort och ruttförslag. Min kajak är röd och jag döper henne till Agda. Det känns tryggt! Sedan bär det av ut på havet. Det är guppigt som fan i början och jag tror att jag skall välta vid minsta våg. Osäkert. Kommer fram till farleden som måste korsas och ligger där och väntar på att få hyfsat fri lejd. Man är ganska liten bland alla de gigantiska norska motorbåtarna. Hoppas de ser oss. Sedan full fart ut, och det börjar faktiskt gå bra. Agda är stabil och guppar som en liten kork på vågorna. Efter ett tag kommer vi in i lugnare vatten och njutandet börjar. Vi smyger fram nära klippor, ser krabbor, räkor, ålekråka, en flock med 6 ejdrar. Solen bryter fram och stekandet börjar. Fikar på soldränkta klippor. Gör små strandhugg när vi känner för det. Undersöker de smalaste passagerna vi hittar. Börjar alltmer känna att Agda är tjejen för mig. Synd bara att hon är så tyst av sig. På tillbakavägen går vår rutt längsmed farleden där vågorna går höga, men nu har jag fattat grejen och tar vågorna med en axelryckning. Kalla mig Sjö-Björn!