Trädgårdsparty!

Det var inte så länge sedan jag träffade Jason med anhang sist, i mars närmre bestämt. Jag var då rejält missnöjd över konserten, vilket jag också uttryckte här på bloggen. Bandet och Timbuktu har ju så mycket mer potential än vad de visade då! Så jag gav dem ännu en chans - denna gången utomhus i Trädgårdsföreningen tillsammans med Svenska Akademien samt Skånes och hela Sveriges reggaefarfar: Peps Persson.

Redan klockan 18 stiger Svenska Akademien upp på scen och börjar rocka. Det är alldeles för tidigt för en konsert och folk har ännu inte kommit i något partyhumör. Bandet påverkas självklart av det, men skall ha stort cred för att de trots allt ger järnet. Tidvis gungar det hejdlöst! Kort paus efter detta och sedan är det dags för Peps. Gubben är gammal, skägget är långt och grått och reggaegunget sitter i blodet. Det stavas RUTIN det vi får se och höra. Säkert, bra gung, men lite väl tråkigt. Instrumentallåtar med tvärflöjtssolo är inte riktigt min bag, även om låten ifråga må vara en Skatalites-pärla. Ännu en dag på jobbet för Peps och hans Blodsband helt enkelt.

Timbuktu och Damn! sparkar igång sin konsert i högsta växel. Massor av folk på scen, extra trumslagarsektion, extra blås, gästartister och ett hejdlöst glatt humör! Mapei springer runt som en skottspole och hetsar Timbuktu till "dance-offs" mitt på scen. Av den sönderhackade elektronika som hördes i mars finns inte mycket kvar. Många av låtarna har fått helt nya skrudar. Musikerna leker fram låtarna och blandar hejdlöst mellan genrerna. I låten Fantasi, från senaste skivan, morfas låten plötsligt och blir till White Stripes låt Seven Nation Army. Eklekticism i sitt esse! Som extranummer dammas den gamla favoriten Strö lite socker på mig av och sedan avslutas hela härligheten med Helt Off's låt Det brinner i Paris. Och just då, i Trädgårdsföreningen, brinner det - av kärlek och glädje. Jason, du är förlåten. Vill du bli min kompis?