5 juli 2007
Linnégatan, torsdag 21:30
Cykeln rullar sakta fram på den breda trottoaren längsmed Linnégatan. After worken på Linnés Terrasser var trevlig, trots regnet som plaskade ner runt parasollen. Är mätt, lite full och ganska så glad. Tills jag möter klimakteriatanten med hunden. Hon är 60+, har en liten grå schnauzer och sådant där fluffigt, fult hår som tanter med 7-rumslägenheter i Linnéstan brukar ha. Hon skriker argt till mig Du, det är ingen cykelbana det här! Blir lite ställd och lyckas som hastigast klämma fram ett nedlåtande, lite småroat leende mot henne innan jag passerar. Sedan blir jag arg. Men stunden att kommentera har redan flugit förbi och alla de saker jag skulle vilja säga till henne gnager i huvudet. Elakheter och profana ord klänger och fajtas med uppriktiga frågor som undrar varför det överhuvudtaget stör henne; trottoaren är ju bred, nästintill tom och jag rullade sakta? Jag sjuder trots den svalkande vinden. Varför är jag alltid så flat när jag hamnar i sådana situationer? Om jag hade fått det ur systemet direkt skulle jag mått så mycket bättre. Men nu rullar jag framåt längs Tredje Långgatan och tänker nästa gång tanten, nästa gång!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag vet inte hur det är i Göteborg, menb L-F beskrev igår en cykeltur i Helsingfors som ett MArio Bros spel. Man måste ducka för attackerande måsar och arga tanter. När man minst anar det tar cykelvägen slut och man är tvugen att blixtsnabbt besluta sig för om man ska fortsätta på trottoaren eller ute på gatan bland bilarna. Ständigt livsfarligt.
Det ar exakt samma i Gbg skulle iallfall jag saga.
Peppe och Pata:
Känner igen det till viss del, fast cykelbanorna har blivit väldigt många fler och bättre än tidigare. Måsarna och tanterna får man dock fortfarande väja och ducka för.
Jag skulle vänt hojen å cyklat efter tanten. Bättre sent än aldrig vet du.
Här hemma i jönkan satte en gubbe käppen i hjulet på en stackars sate som lugnt cyklade förbi. Jag är rätt övertygad om att han bröt nå't när han föll på huvvet. Själv var jag mest glad att jag cyklade på andra sidan. Galningar. Det borde införas nån sorts maxålder på sån't folk.
Zany:
Jo, jag borde ha vänt. Fast den tanken kom inte förrän typ 100 meter bort å då hade lättjan redan tagit över styret.
Har också funderat över det där med maxålder, fast det låter lite väl drastiskt. Vad tror du om att skeppa dem till de norra delarna av Norrland? Har hört att de har problem med att folk flyttar därifrån. Dessutom är det säkerligen inte så många som cyklar där den veckan de har barmark.
Skicka en kommentar