Nu bojkottar jag Skåne Mejerier. Vilka är med mig?

Bilen är bekväm och trivs bra på motorvägen. Hämtar upp arbetskamraten i Varberg och svischar vidare mot söderns vidder. Vi har gott om tid på oss. Tror vi. Nere i Landskrona är det totalstopp. En olycka kombinerad med vägarbete är ett perfekt recept för stillastående trafik. Vi sitter stilla med avstängd motor i 45 minuter ungefär, sedan börjar det sakta röra på sig igen. Jag ligger i vänsterfilen - omkörningsfilen - och till en början rör sig faktiskt den filen ganska så bra. Det är då Skåne Mejerier dyker upp. En långtradarchaufför som har tagit det till sin uppgift att vara trafikstopp. Vägens självutnämnda riddare. En idiot. Trots att filen framför honom är helt ren på trafik i flera hundra meter så vägrar han att släppa fram bilarna bakom. Han håller istället jämna steg med långtradaren i högerfilen. Det vill säga mestadels krypfart. Arbetskamraten svär högt och kastar en förbannelse - något om sur mjölk - över lastbil och förare. Det hjälper inte. Vi ringer till mötet och meddelar att Skåne Mejerier gör att vi blir lite sena. När han slutligen efter en kvart släpper fram trafiken bakom hänger jag mig på tutan när jag passerar honom. Somliga borde få spöstraff!

Malmömötet är snabbt och effektivt, så vi bestämmer oss för att äta lunch inne i Lund. Improviserar fram en bärning in mot centrum och hamnar perfekt mitt inne i smeten, vilket nog är ren tur eftersom varenda gata är antingen enkelriktad eller har fordonsförbud. Konstigt nog bryter jag bara mot ett av vardera förbud för att komma rätt. Och folk hävdar att Göteborg är en svår stad att köra bil i! Äter grillad lax med potatis och tzatsiki i lokal vid Stortorget. Macchiaton efteråt är snudd på mästerlig! En planch på väggen förkunnar stolt Lundafestivalens myckna utbud: Boney M och Frans med "Zlatan-låten"! Way Out West släng er i väggen!

Mötet vid Högsta Punkten avklaras fint och bilen går snabbt mot nordligare vidder. Det går alltid fortare hem. Konstigt. Släpper av arbetskamraten i Varberg och tankar på bensinmacken. Får ett infall och tar med en liftare den resterande vägen in till Göteborg. Det har jag aldrig gjort förut. Det kanske kan förklaras av att denna liftaren är en ganska så söt tjej som på bruten engelska frågar snällt om jag är på väg north.. Det kan man väl inte säga nej till? Dani, som hon heter, är från Wien och är på väg till Norge för att träffa en kompis. De skall titta på fjordar och vandra i fjäll. Hon verkar väldigt intresserad av älgar och renar. Jag tror intresset för dessa djur på ett mystiskt sätt är intimt knutet till det tyska språket. Så måste det vara. Jag släpper av Dani på centralstationen, hon tackar för skjutsen och vandrar bortåt. På ryggsäckens baksida mellan flaggor och andra emblem finns en stor ren yta där det inte sitter något . En stor och ren yta som är som gjord för en älgdekal.