En promenad till Mordor, kåta duvor och sjungande frireligösa seglare.

Det är lördag och spattigheten i benen vägrar att ge med sig. Tänker att nu jävlars skall de få! Benen alltså. Nu blir det promenad! Hänger MP3-spelaren runt halsen och Blonde Redhead studsar mellan öronen. Avviker från den vanliga rutten ner mot Röda Sten och styr istället mot Mariaplan och vidare därifrån mot Sandarna. Passerar krönet och får syn på Älvsborgsbron. Den lockar. En bra dag att gå för långt på, tänker jag och börjar uppstigningen mot brokrönet. Passerar en svenskaflagganmålad Volkswagen med den besynnerliga texten "IRAK" sprayad på. Förstår inte riktigt kopplingen. Upp över bron, och svindeln jag inte visste att jag hade sätter in. Håller mig en meter från räcket medan bilarna dundrar förbi några meter åt andra hållet. Nedstigning, och så står skylten där. Den som förkunnar att nu är du minsann på Hisingen. Fel sida älven. Ön som Gud glömde. Mordor. Fast det står inte att läsa rakt ut, man får läsa mellan raderna: På det klottrade elskåpet och på raffenaderiets skorstenar. Slänten ner till Färjenäs, där det gamla Götheborg låg. Det som danskarna brände ner. Det är nästan som om askan fortfarande ligger kvar, för hela stället känns grått och dött. Passerar en stor flock duvor som nog är från något duvslag, för bland alla tråkgrå duvor finns ett tiotal som är kritvita. Alla de kritvita duvorna kråmar sig och är kåta som fan. De sträcker på sig, burrar upp sig och springer glatt efter de grå som lite oroligt förflyttar sig längre bort. Är det den vita klädseln som gör det? Kricketspelare borde vara jättekåta i så fall. Och Lucia. Och Michael Jackson! Hemska tanke! Förträng! Tänk på annat! Passerar bockkranen och förbannar återigen den person som bestämde att trappor och lejdare skulle målas lila. Lila och orange är ingen bra kombination. Spöstraff! Får kryssa mellan sprängstensblock för att ta mig fram då hela kajen är byggarbetsplats. Tråkiga, nya, dyra hus på bästa läget - förutom den där lilla detaljen om Mordor då. Ner till Eriksberg där fågelskiten blänker vit på bryggorna. Götheborg - båten alltså - ligger halvmastad och guppar i vinterskrud, och jag tänker att jag borde se mitt hus från här. Fast det gör jag inte. Älvsnabben över älven till Klippan. Möter Elida på väg in mot stan. Massor av frireligiösa leenden över hela båten. Texten Sailing for Jesus tryckt på skrovets sida. Mår lite dåligt, men det går snabbt över. Stiger av båten. Trötta steg hem. Upp. Trappor. Trött. Bara vila lite nu...

Somnar.