Det är lite som jag och Seinfeld. Jag borde gilla det. Men. Det är något som inte stämmer. Står på konserten och gillar det - till en början. OK låtar, bra tryck. Men det är något jag saknar. Musikerna rockar loss som bara den, men var är gunget? Var är lusten att dansa? Ser ut över publiken under en av de mer svängiga låtarna i konsertens slutskede (kan det ha varit It's been hurting all the way with you Joanna?) och hela publiken står blick stilla. Någon enstaka spasmisk studs kanske, men inte mer. Det är någonstans där jag inte riktigt hänger med. Något är fel. Eller så är helt enkelt inte Moneybrother min grej.
Sen var det det där med bloggandet. Jag har dryftat det förr, men jag börjar på allvar tro att det ligger sanning i påståendet om att lidandet är skapandets moder. Jag är alldeles för glad, kär och lycklig för att kunna skriva något som känns värt att publicera. Har egentligen massor av lust att skriva, men så fort jag sätter mig framför datorn så blir det tomt. Blankt. Som myrornas krig på TV. Jag är som en glad skrivmaskin utan färgband och tangenter. Och jag trivs med det. Ha tålamod med mig. Det kommer mera...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Att vara kär är ju så klart inget man man undanhålla från sina läsare! Spill it, Mister!!
Håller med zany..även om jag anat ugglor i mossen..:)
Meh, vad är det ni är så nyfikna på? Han har ju bild och allt precis här nedanför..
Hahaha! Ida, fördelen med att vara fotograf är att man inte behöver vara framför kameran.
Fast jag kanske skriver något om det här. Eller inte. Jag gillar ju att hålla er på halster!
Okej, jag chansade där. Men det kunde varit du :)
Välkommen till min värld! Och, förstås, härligt att höra! ..men lite nyfiken blir jag allt på denna flicka.. :)
f.ö kan jag meddela att Moneybrother var kalasbra när han var här på kåren för nån månad sen och spelade. Bandet fick igång publiken, å vi fick verkligen igång dem... ni kanske bara hade otur?
Schysst! Take your time
Härligt! Och den lyckliga är ... jag tror jag vet. Eller jag vet i varje fall vem jag tror! Men jag har nog fel.
Micke:
Du verkar lite förvirrad. Jag vet att du troligtvis inte vet vad du tror, och om så är fallet så är det fel. ;)
Klagan:
Tack! Kanske berättar om flickan någon gång.
Det konstiga med Moneybrother är att jag borde tycka om honom, men det är något som inte riktigt stämmer. Vet inte vad. Har sett honom några gånger, men tycker att det mest blir jämntjockt, gubbigt och oengagerat. Även om det tidvis kan glimra till. Skumt...
He,he tror också jag vet.. :)
Ninde:
He, he det tror jag inte alls du vet... ;)
Vet ingenting. Men tror att ni passar bra ihop. He,he ;)
Glad, kär och lycklig - låter underbart! Och vet du vad, jag känner mig likadan. Gillar den känslan. Och choklad! /monstret
Hehe! Jag gillar monster. Och choklad!
Det där var sanningens ord! Inte det om Moneybrother, men det andra. Vem fan vill skriva när man har annat i tankarna hela tiden?!
Och till skillnad från alla andra här inne har jag ingen aning om vem det är.
Lillis:
De bara tror att de vet. Oss emellan så har hon skymtat fram lite bland kommentarerna. Ganska så monstruösa kommentarer förövrigt. Fast säg inget till de andra!
Skicka en kommentar