Vaknar av att klockradion går igång. Täcket är mjukt och varmt och jag vill inte gå upp. Bara liiite till! Lyssnar på nyheterna och sedan är det dags för barnradion. Programledaren pratar per telefon med en 10-årig flicka från Östermalm. Flickan berättar om sina fritidsaktiviteter; tre stycken väldigt ambitiösa sådana - kommer ihåg att en av dem var balett. Sedan kommer det fram att hon utöver detta även spelar cello och skall framföra ett stycke i direktsändning. Svanen. Jättefint, med endast någon enstaka lätt falsk ton. Herregud, hon är ju bara tio! Mamman kompar på piano i bakgrunden. Efter musiken frågar programledaren: Är du ett sån't där... underbarn? Utan tvekan kommer svaret: Ja. Och någonstans inom mig gör det lite ont och jag tänker att stackars lilla flicka. Du kommer inte att bli jagad av något futtigt prestationsmonster i framtiden. De kommer komma i horder, monsterhorder, beväpnade till tänderna och jaga dig tills du stupar.
Jag hoppas jag har fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh. Du. Det där var så fint så du anar inte på något sätt. Jag är inte ett underbarn, men det där med prestationsmonster är tydligen min grej. Gissar att jag fick mitt redan på BB.
Härligt med fett självförtroende i kombination med noll självinsikt. Önskar jag hade det också! Men inte vara 10 igen. Hu.
Hur man skapar en "duktig flicka", grundmanualen. Kan ju alltid hoppas att tjejen får spel och bryter med alla måsten under värsta tonårsrevolten i framtiden..
Skicka en kommentar