En vanlig fredagskväll på Woodstock

Överdesignad skitapparat!

För att ytterligare försvåra för oss kollektivtrafikresenärer har Västtrafik bestämt sig för att införa nya biljettautomater på bussar och spårvagnar. Som formgivare har de anlitat någon världsfrånvänd hobbyingenjör som troligtvis aldrig har varit ute och rört sig bland folk i det verkliga livet. Han har fått helt fria händer - och troligtvis något roligt att röka också. Resultatet är i alla fall totalt obegripligt. Detta förstärks ytterligare av att man varken i närheten av hållplatserna eller biljettautomaterna någonstans kan läsa hur den fungerar. Så när jag och en kollega bestämde att vi skulle åka kollektivt till ett möte på annan plats i staden möttes vi av detta:

Hjälp! Hur betalar man för två personer med ett och samma kort? *



* Jag gick automatisk på plustecknet. En person extra. Det vad ju det enda som verkade logiskt. Det var tydligen fel. Puckoingenjören har nämligen en egen logik. Så nu har företaget fått betalt för en resa över taxegränsen - maxbelopp; eftersom man på sådana resor tydligen måste stämpla kortet även när man går av. Nästa gång funderar jag på att trycka på T istället. Det vet jag inte heller vad det betyder.

** Bilden har jag på alldeles eget initiativ snott från Syrrans Granne. Om de misstycker så får jag väl gå ut och fotografera en apparat själv. Drar mig dock lite för det eftersom jag inte vet hur man betalar för sig på spårvagnen - det kan så bli hemskans dyrt då!

Familjerätt? Generalfel.

I konungariket Sverige har vi en något underlig och mycket diskriminerande lag, där man som ogift man måste skriva på några papper där man intygar att man är far till barnet. Gifta män slipper detta utan antas automatiskt vara far till barn som sker under äktenskapet. Jag förstår grejen att man skall erkänna sitt faderskap - men inte varför gifta män slipper?! Som om giftemål vore en garanti? Löjligt, förödmjukande och otidsenligt!

Nåja. Eftersom vi vill slippa göra detta otyg med en liten nyfödd parvel i släptåg så bokade vi tid för att få det undanstökat innan. Anländer till Folkets hus där Familjerätten är inhyst i mörka och slitna kommunallokaler där alla dörrar är låsta. Någon har målat kommunaltrista sommarlandskap på de feta glasfibervävade pelarna. Vi blir inkallade på ett rum och presenteras för en hög med papper. Samtliga mina påskrifter skall bevittnas av två personer. In kommer en randig tröja med hängslen och rosa blus med jätterosett på. Jag antar att det är ett kommunalt sätt att piffa till det lite. Effekten är komisk. Hängslena och Jätterosetten har gjort detta en gisilljon gånger förut och är så uttråkade att lokalens plastblommor sloknar ytterligare litegrann. Mina kråkor fastnar snabbt på pappret och Hängslena och Jätterosetten sätter sina kommunalkråkor, som sedan länge har upphört att vara läsliga, bredvid. Papprena stämplas och - voilá! - jag är officiellt en pappa to be.

What the fuck is Woodstock?

Fredag och dags för årets sommarfest med jobbet. Temat är Woodstock och jag kör tematiskt med slitna jeans, flip-flops, sliten t-shirt, skägg och långhårig peruk. Det är en god groove i luften och stämningen är på topp. Det hemliga utflyktsmålet visar sig vara en bondgård på vischan, ute vid Kärna. God plockmat, grillning, drinkar, och sedan... en överraskning! Det blir live-band. Och inte vilket band som helst: Timo Räisänen! Hela ladan exploderar i en stor glädjescen. Peace, love, understanding och ren och skär rock'n'pop! Svetten rinner och jag är tvungen att ta av mig peruken. Det här måste vara den bästa firmafesten någonsin!!!

Saker man inte vill höra...

... när man har gått tidigare från en Morrissey-konsert för att hämta bilen åt sin gravida och för tillfället kryckgående flickvän: Jag var bara tvungen att stanna kvar lite. Det blev bara bättre och bättre! Det var visserligen bra innan, men nu på slutet var det fantastiskt!


Mmmm... tack älskling.

Saxat från min hotmail:

"Hej!
Jag undrar om det är försent att anmäla min hane i klass 16 ??
Han är stoppad så han ska inte ställas ut.
Har bokat dubbelbur så han tar ingen plats heller för någon annan.
Mvh
Annelie"




Stackars pojk!

Glad midsommar!

Ta det lugnt med sillen!

Long time - no see!

Dags för en kvick recap: Sedan vi sist hördes har jag rakat in vuxenpoäng som en utsvulten unge i en godisfabrik. Är nu lite äldre, mer ordnad och totalt supertråkig. Snart dags att börja planera för pensioneringen, typ. Har dock inte skaffat Volvo - än.

Var skall vi börja? Jag är sambo och bor i en fantastisk "ny" lägenhet med en minst lika fantastisk Linda. Är förlovad*. Och jag är en förväntansfull fader i blivande! Vad allt detta innebär för bloggens fortlevande kan jag bara spekulera i, men det finns en överhängande risk att den kommer att bli en snortråkig föräldrablogg. Ni vet en sådan där föräldern ifråga berättar om svindyra barnpryttlar, klagar över för lite sömn, ger blöjtips och utbyter föräldraförsäkringserfarenheter.

Som en start på det hela skall jag dock se om jag kan fixa till layouten litegrann. Kanske fixa fram en snajdig bild med bloggnamnet överst å så. Måste bara vänta in lite "insperätchen"** först. Tills dess får ni stå ut.

* Några skulle kanske hävda förlorad, men det är faktiskt inte alls illa. Jag stortrivs!
** Som min farfar brukade säga. Han var i sin ungdom en aspirerande konstnär. Problemet var att han bara väntade på sin insperätchen lite för länge. Typ hela livet...

Ähum...

... jag börjar känna mig lite sugen att börja blogga igen. Vad säger ni; är det dags?