Psykoprofylax. Smaka på ordet! Psyyyko-pro-fyyy-lax! Visst låter det lite som ett läkemedel? Syster kan jag få lite psykoprofylax mot min gikt? Det är inte något läkemedel, fast det vet du säkert redan.
Nåja, vi går lite bakåt i tiden. Det är en söndag i maj och jag och Linda har infunnit oss på en kurs i psykoprofylax ute i Mölndal. Tio förväntansfulla par sitter i en stor ring. Mamma-linnen från H&M upprepar sig runt ringen. Konstigt att det skall finnas så få och tråkiga mammakläder? In kommer kursledaren - tagen rakt från sjuttiotalet! Vida, löst sittande byxor. Linne och bara fötter. Det luktar velour. Alla ler lite nyfiket runt ringen. Sedan sätter hon igång att ljudligt visa hur det kan låta och se ut vid en förlossning. Hon ömsom står, sitter och halvligger; stönar, skriker och oj:ar sig. De blivande papporna tittar lite i mjugg på varandra och försöker hålla sig för skratt. Det går sådär. De blivande mammorna är alla, med något undantag, allvarliga och intresserade.
Sedan skall det övas! Männen skall börja med att nypa sin kvinna i benet medan hon övar andningsteknik för att klara av smärtan. Jag tar ett stadigt tag i Lindas lår och nyper till. Ajjj!!! En rak höger flyger blixtsnabbt fram och träffar mig hårt på armen. Hela världen svartnar något och jag går snabbt in i djupandning för att klara av smärtan. Det var väl inte såhär det skulle gå till?
Kursen fortskrider och fördjupas. Det skrivs på tavlan och övas olika tekniker. Och någonstans på vägen så börjar jag inse att det kanske inte är så illa det här ändå. Jag har hittat en verktygslåda med saker som jag kan göra för att underlätta en förlossning. Jag behöver inte vara en anonym, likblek pappa som står oroligt i bakgrunden och tittar på. Jag kan vara aktivt delaktig.
Såvida jag inte svimmar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det låter ju intressant. Vi fick en kort föreläsning bara om hur det funkar när man föder barn och vad man kan göra. Och framförallt smärtlindring, dom pushade för morphine. Barnmorskan var lyrisk. Vi skeptiska. I Sverige kan man inte ens få det ju och barnet blir ju tjackpundare direkt om man har det. Sen i "stidens hetta" bad vi om såndär ryggbedövning, men dom bara "det tar minst två timmar" ska du inte ha morphin? Vad säger man? Klar som fan! Gem mig allt ni har (och min fru kan också få lite:)! Det var rätt hysteriskt, men så här i efterhand känns det inte som det var så farligt. Det var coolt. Iallafall för mig.
Bisarrt! Fast det var ju i England. Antar att de erbjöd te som förstaalternativ?
Läste på lite, och man kan numera få morfin även i Sverige - även om det är omtvistat.
Skicka en kommentar