Väl inne sjunker jag ner i den röda fåtöljen. Lite trött. Uppstämning. Ljudet slår mjukt mot träpanelerna. Dirigenten kommer in och sorlet växlar till ett prassel av kläder och programblad. Taktpinnen höjs. Tystnad. Beethovens Femte symfoni: Taa-ta-ta-taaa... Sedan står han där som en vithårig Harry Potter i frack och viftar frenetiskt sitt trollspö. Studsar, hoppar fram, i takt med musiken. Plötsligt tystnad. En ensam melodi - klarinett? Seglar fram och smeker toner. Sedan något mer: En hostning. Studsar mot väggarna. Varför måste folk alltid hosta när det är som tystast? Orutinerat. Kort tystnad inför andra delen av symfonin och genast stiger spridda applåder. Jag hör en röst bakom mig som fnyser fram: Kunde väl ana att det skulle komma applåder här! Mina damer och herrar: Vi har kännare i publiken ikväll. Grattis världen! Tonerna stiger, växer, bygger landskap. Ökad frenesi och slutligen ekar den sista tonen ut. Applåder. Jag sveps med av strömmen, ner till foajén och får där min jacka av Anna i garderoben. Det står så på hennes namnbricka. Ute på Götaplatsen vrålar motorerna fortfarande. Jag erfar dessutom att eurodiscon fortfarande lever. Dessvärre. En svart Volkswagen Lupo med tonade rutor och aluminiumfälgar har anslutit till bilparken. Rutorna och fälgarna döljer dock inte det faktum att det är en Lupo. Loser. Berusade skrik ekar mellan husen på Avenyn och taxibilarna smyger fram i jakt på kunder. För tidigt ännu. Jag ser ett gäng småpojkar i bakåtslick och rosa skjortor - sååå 2001! Så detta är gatan folk tror är Göteborg?
Jag är bara här på studiebesök.
8 kommentarer:
Aah, Göteborgs Filharmoniker! Härligt.
Bonnarna från 'landet', underbart, dom får en alltid att dra på smilbanden. Det är omöjligt att vara sur när dom drar förbi i sina fulpimpade svensonbilar.
Symfoniker. Göteborgs Symfoniker heter de ju. De var grymma! Först Sibelius å sedan Beethoven.
Det är lite faschinerande att se bönderna. Och tragiskt. Speciellt som de själva inte verkar se det komiska i situationen! Jaja...
whatfuckingever
En gång i tiden såg jag ner på dessa lantisar. Med åldern sympatiserar jag med dem. De tillför något exotiskt, glatt. Och vi ska väl egentliga vara glada att alla inte går omkring med rosa skjortor och bakåtslickat hår.
Lät som en fantastiskt bra konsert förresten!
Klart de är grymma, de är proffs! =) själv saknar jag det nått grymt... men sånt är livet
Anonymous/Pata:
Jomenvisst. Ta det inte så allvarligt. Du vet att jag måste anmärka på sånt. ;-)
Kristina:
Du har helt rätt: De tillför något. Tycker mest att det är lite konstigt att Göteborg alltid likställs med Avenyn. Göteborg är för mig mer Linnéstan, Vasastan, Haga och Majorna.
Klagan:
Det finns alldeles för mycket grymma saker i livet. Satsa på de fantastiska sakerna istället. Ja, eller besök ställen med grymma saker.
Tror jag blev lite förvirrad nu. Grym kan betyda så mycket olika... ;-)
Så snyggt skrivet!! Riktigt höjdarklass!
Måste bara säga det.
Tack, vad glad jag blev! :-D
Skicka en kommentar