Never cry wolf!

Så handlar det om det där om att luras eller bli lurad. Jag är extremt dålig på att vara den som blir lurad. Precis som en dålig förlorare så tar jag det personligt, och detta kan leda till absurditeter när jag misstänker att någon försöker lura mig. Jag lurar helt enkelt mig själv. Och blir samtidigt troligen roligare att lura. Så när jag kom hem från Milano i söndags kväll meddelade O, från quizlaget, mig om att de i min frånvaro hade åtagit sig att vikariera som "lekledare" på kommande söndagsquizen. Det lät inte helt riktigt - något kändes fel. Så jag trodde dem inte. Efter en massiv mailbombning med förslag på frågor och frågekategorier så gav jag slutligen vika. Vi skall vara quizledare på söndag.*

Igår, onsdag, var jag på en sammankomst i farsans regi dit en världsmästare i kortmagi, Lennart Green, var inbjuden som underhållare. Hela grejen med magiker är att man skall bli lurad. Jag upprepar: Det går ut på att man skall bli lurad. Gissa vem som jobbade hårdast med att klura ut hur han gjorde det? Fast jag kapitulerade totalt tillslut. Så jävla bra!

Och då gillade jag faktiskt att bli lurad.










* Mina frågekategorier blir "Joddel och falsettsång" samt "Dåliga svenska låttexter". Det kommer bli svårt och ruggigt kul!